Rationalisten

För bakgrund, börja läsa här.
När ett företag från ett EU-land utför tjänster i ett annat EU-land, vilket av ländernas arbetsmarknadslagar ska då gälla? Jag vet för lite om EU-lagstiftning för att kunna uttala mig säkert i frågan och uppenbarligen är det flera som är osäkra. Kanske vore det bäst om det hela gick till domstol så att frågan bleve utredd och så att alla i framtiden visste hur saker och ting faktiskt ska fungera.
Mindre osäkert är svaret på frågan om varför Byggnads valde att sätta det lettiska företaget i blockad. Fackföreningarna är intresserorganisationer som värnar sina medlemmars intressen mycket aggresivt. Om en intressekonflikt uppstår är det otänkbart för ett fackförbund att gå emot de egna medlemmarnas intressen, oavsett vad det har för konsekvenser för motparten. Vissa vill hävda att Byggnads har vidtagit åtgärder för att garantera att letterna ska behandlas lika bra som vilken svensk byggnadsarbetare som helst. Det motsägs dock av Byggnads vägran att acceptera ett kollektivavtal som var lägre än medelnivån för svenska byggnadsarbetare. Det tycks onödigt att ha en lägstanivå om man inte kan utnyttja den. Nej, Byggnads (som ju också var en av de starkaste rösterna för undantagsregler när de forna östländerna anslöts till EU) genomför blockaden för att förhindra konkurrens från utländska byggnadsarbetare men under täckmantel av att arbeta för letternas rättigheter.

Uppdatering 2/12 18:25
Uppenbarligen ska lagarna i det land i vilket arbetet utförs gälla. I Sverige är dock sådana här saker inte reglerade i lag utan i kollektivavtalen. Avtal implicerar frivillighet, alltså måste man kunna avstå från det.

Det här är ju egentligen inget nytt men nu inleds rättegången som ska klara ut om det var olagligt av Uppsala Universitet att inte anta två presumptiva studenter på grund av deras etniska bakgrund, trots att deras betyg var bättre än betygen hos den sist antagna till utbildningen.
Jag ska inte förringa behovet av att motverka strukturell diskriminering i samhället men det gäller att ta till rätt metoder för att göra det.
Universitetsantagningen borde vara strikt meritokratisk. Om det leder till slagsida i den etniska fördelningen på attraktiva kurser betyder det, oavvisligen, att meriterna hos de etniska grupper som blir underrepresenterade är sämre än hos de andra grupperna. Då gäller det istället att försöka hitta och motverka orsakerna till det problemet. Förklaringen är naturligtvis inte den etniska tillhörigheten i sig utan det tyder istället på att det finns problem längre ner på utbildningsstegen och i samhället i stort. Om det är så att ungdomar med utlandsfödda föräldrar generellt får lägre avgångsbetyg från gymnasiet ska stödåtgärderna sättas in på gymnasiet för att komma tillrätta med det problemet. Om problemet uppstår genom att det är svårare att rekrytera från den här gruppen måste det problemet åtgärdas genom information och andra metoder för att påverka attityder. Att försöka förbättra den etniska mångfalden genom positiv särbehandling liknar mest att försöka reparera grunden genom att lägga om taket.
Dessutom tycks det mig ganska illa att kostnaden för försöken att öka den etniska mångfalden ska bäras av de enskilda studenterna. Det arbete de här två kvinnorna som nu har stämt UU har lagt ner för att få så goda meriter som de har, har plötsligt förklarats vara värdelöst på grund av deras etniska tillhörighet. Då försöker man alltså motverka etnisk diskriminering i samhället i stort genom att utöva etnisk diskriminering i enskilda fall.
JK Göran Lambertz uttrycker det ganska bra när han frÃ¥gar om “…det samhällsintresse som ligger i att man ökar den etniska mÃ¥ngfalden ska fÃ¥ stryka pÃ¥ foten för det individuella intresset hos enstaka studenter.”
Svaret på den frågan är, hos mig, ja.

Uppenbarligen har de problem med kajor i Hässleholm. Det känns inte som någon större nyhet för en kaje-luttrad Uppsalabo.

Dagens artikel pÃ¥ DN debatt har rubriken “DNA-register inget hot mot integriteten”. I artikeln argumenterar Madeleine Leijonhufvud och Björn Eriksson för att införa ett allmänt DNA-register där all som är födda eller bosatta i Sverige skulle registreras.
Författarna hävdar att de positiva effekterna av ett sådant register klart skulle överväga de negativa effekter det skulle ha på människors personliga integritet. Framför allt menar de att det nuvarande systemet, där endast personer som dömts eller varit misstänkta för brott finns med, innebär en svårare kränkning av den personliga integriteten än ett system där alla är med. Detta är inte rimlig logik; att något är allmängiltigt gör det, möjligen, mindre diskriminerande men inte mindre integritetskränkande. Integritetskränkningen är personlig och har ingenting att göra med huruvida man är ensam eller inte. I själva verket är det nuvarande registret också för kränkande för integriteten eftersom också misstänkta som avförts från brottsutredningar finns kvar i registret.
Det minst integritetskränkande vore om registret ändrades till att endast omfatta dem som har dömts för brott. Då blir argument som de här ointressanta (tips från Kommenterat) eftersom det är svårt att förstå varför någon som begått brott ska kunna hävda att den inte bör diskrimineras mot. Snarare borde det stadgas i BB att påföljden för vissa brott också inkluderar att man införs i registret.

Om alla personer i landet finns med i ett sådant här register innebär det att alla i landet de facto är misstänkta i varje brott som begås. Om detta inte är inskränkning av den personliga integriteten är det svårt att säga vad som skulle vara det. Endast personer som lämnar sitt DNA frivilligt och personer som dömts för grova brott borde finnas med i registret. Då skulle de integritetskränkande aspekterna minimeras.

I slutklämmen undrar författarna om de nya passen där fingeravtrycken ska finnas med också är oacceptabla ur integritetsaspekt. Det är klart att de är, det är ett enormt ingrepp i den personliga integriteten att behöva lämna ifrån sig uppgifter, vars enda användningsområde är inom brottsutredningar, utan att ens vara misstänkt för något brott.

Madeleine Leijonhufvud och Björn Eriksson borde kolla upp vad som egentligen menas med en integritetskränkning.

Läs också globaljugglers post om det här och t.ex. den här artikeln av Ronald Bailey.

Today is the Buy Nothing Day in Sweden so my advise is to make a stand and do some serious shopping today.

The EU is about to implement legislation that would compel phone networks and ISPs to preserve certain parts of their logs for no less than 12 months.
This was proposed jointly by Sweden, France, Ireland and the UK in April this year. I have only been able to find the proposition in Swedish; the task of finding such documents on the EU-site is daunting.
Going from the present legislation, where information of the kind considered here must be destroyed once there is no further use for it, to the new legislation where the information must instead be preserved is a huge step, a total turnaround even.

The proposition defines the information that must be preserved as:

• information needed to track and identify the origin of the communication including information about the user and the users connection,
• information needed to identify the route and destination of the communication,
• information needed to identify the date, time and duration of the communication,
• information needed to identify the communication (i.e. size and format of an email),
• information needed to identify the tools used for the communication,
• information needed to identify the geographical location from the start of and during the entire communication

The proposition stresses that no information about the contents of the communication should be preserved.

Reviewing this list is in itself a chilling exercise since the proposition presents a major invasion of privacy and decrease of anonymity in communications. A more in-depth analysis aggravates the problems even further. Considering the nature of much of the communication on the Internet, the condition that the contents of the communication must not be revealed is moot since it is often impossible to separate the contents from the package. I.e. Web addresses contain much information about the contents of the communication but are also necessary to provide the information required by the proposal.

Some problems:

• It would seriously hamper the anonymity of the Internet which is one of the major boons,
• it raises concerns about whether the information could be used in the wrong way, for instance for mapping political views or sexual preferences since it would not always be possible to avoid logging contents and since the information contained in knowing what web pages a person views is enormous,
• lastly there is always the fear that future incarnations of this legislation will put no limit on the information that can be gathered (yes I know this is a slippery slope argument).

In the light of revelations such as this one it is perhaps not very surprising that France would be in on something like this but it is frightening that Sweden is. However, it now seems that someone has caught on to the dangers of this proposal. The Swedish Committee on Justice wants to review the proposal to ensure that it’s impact on the privacy of the users is not to grave. I would want them to repeal the proposal altogether but since that isn’t going to happen I’ll settle for an exclusion of Internet traffic.

I dagens riksdagsdebatt debatterades bland annat en interpellation av Lars Ohly med namnet “Anfallet pÃ¥ Falluja”. I Ekot sändes nÃ¥gra valda delar av debatten och en av dessa delar var det här citatet av Lars Ohly: “Utrikesministern tar USA:s ord om situationen i Falluja pÃ¥ allvar. Det vore som att lita pÃ¥ den kubanska regeringens försäkringar om att det är demokrati pÃ¥ Kuba.” (citatet kommer frÃ¥n riksdagens snabbprotokoll frÃ¥n dagen).
Eftersom jag hörde det här när jag gick hem antar jag att jag skrämde en eller annan fredlig fotgängare genom att plötsligt bryta ut i skratt mitt i Engelska parken.

Uppdatering 24/11 12:47
Jag kom just på att det kanske inte var uppenbart vad jag tyckte var roligt. Det var inte jämförelsen och påståendet att USA och Cuba är lika trovärdiga (uppenbarligen inte). Det var naturligtvis att Lars Ohly tar till den här jämförelsen. Han kämpar verkligen för att visa att han lärt sig att Cuba INTE är en demokrati

Via Mathias Sundin hittade också jag till Tove Frauruds försvar för RKU.
Fraurud gör sig först, precis som Mathias säger, skyldig till en skenargumentation eftersom det har inte föreslagits att RKU skulle förbjudas. Därefter tar hon till ett sluttande plan utifrån denna falska premiss och hävdar att en indragning av RKUs stöd skulle leda till att socialistiska åsikter kommer att bli förbjudna i framtiden. Hennes framtidvision är ett framtida Sverige som ser ut som en kombination av det gamla DDR och USA under McCarthyismen.

Om man istället sätter på sig de röda glasögonen blir argumentationen lite mer förståelig. Den verkliga poängen kommer i sjätte stycket där Fraurud menar att vi måste försvara RKU’s rätt att bedriva politiskt arbete. Detta innebär, med de socialistiska glasögonen på, att vi måste försvara deras rätt att uppbära bidrag från staten. Detta resonemang går till exempel igen i alla rop på presstöd till tidningar ingen läser bara för att deras ledarsidor har en vänsterpolitisk inriktning (jo, trots att liberala journalister tycks vara utrotningshotade menar vänsternissarna att de är förfördelade när det kommer till tidningarna).
Att Fraurud sedan säger att det är samma sak att hylla Nordkorea (fruktansvärd diktatur i alla vettiga människors ögon) och att hylla Israel (demokrati i samma människors ögon) visar ju bara tydligt hur stor ens verklighetsförankring behöver vara för att man ska kunna bli ordförande för UV.

Johan Norberg has more on the Mexican situation. He shows that although there are many inhibitions to the free market in Mexico, the situation has still improved vastly since the introduction of NAFTA.
I’m still a little surprised that the USA is allowed to subsidize the corn farmers under the treaty but the facts show that in reality free trade has been a boon to the Mexicans.

In the article I referenced in my previous post, the US is critized for:

1. Dumping subsidized maize on the mexican market, making it economically unfeasable for Mexican farmers to grow their own maize since it’s cheaper to buy it in the stores. This is described as a neo-liberal shift but of course it isn’t since no neo-liberal/libertarian would endorse subsidizing agricultural overproduction.
2. Selling genetically modified maize to the Mexicans against their will. Some Mexican farmers have been planting this maize (which was originally intended to be eaten) and there is widespread fear that this will be detrimental to the local varieties of maize, some of which are traditional and have been used for a very long time. The fear is mainly that the transgenes will somehow “take over” the local varieties and that the spread of transgenes will have a major impact on the biodiversity of maize. Read this article to balance this view; it’s conclusion is that due to the properties of maize there is very little risk that a few transgenes will affect the genetic (and therefore the bio-) diversity of maize. There is no mention of the effects of putative evolutionary pressure but it is still nice to read something non-hysterical about a GMO.

While you’re into science, check out this interesting article at Reason. I haven’t had time to view all the references yet but at least it is a change from all the doomsday prophecies that are so prevalent these days and from the look of it, it has a scientific foundation.

När jag sÃ¥g presentationstexten pÃ¥ framsidan pÃ¥ DN.se: “Mexikos frihandelsavtal med USA har inte lett till minskad fattigdom eller ökad köpkraft.” blev jag lite nyfiken. Sen sÃ¥g jag att artikeln var publicerad pÃ¥ DN kultur. Aha! Dags att börja leta efter sakfelet som möjliggör frihandelskritiken. Det var lika snart sagt som gjort. I det sjätte stycket stÃ¥r det att USA, som har svÃ¥rt att sälja sin genmodifierade majs till oss européer, säljer majs till Mexico till priser som ligger 25-30 procent lägre än produktionskostnaden. Eftersom ingen majsbonde skulle ha rÃ¥d att sälja majs till ett pris som var lägre än produktionskostnaden mÃ¥ste detta vara statssubventionerat och det stÃ¥r ocksÃ¥ lite senare i artikeln. Men eftersom det är statssubventionerat kan det inte beskrivas som en “nyliberal kursändring”. En (ny)liberal kursändring vore att avskaffa alla statssubventioner och handelshinder och lÃ¥ta tillgÃ¥ng och efterfrÃ¥gan avgöra priserna.

Svenskan presenterar den senaste galna idén. FrÃ¥n framsidan säger länken “TV-licensen ska avskaffas” men när man kommer till själva artikeln visar det sig att denna glädjande nyhet givetvis inte var riktigt sann. Istället handlar det om att ersätta den gamla TV-licensen med nÃ¥gonting nytt: en medieavgift som inte ska vara knuten till innehavet av en TV.
TV-licensen är, i praktiken, en skatt på innehavet av en apparat med tuner för TV-signaler. Att äga en sådan apparat är belagt med en obligatorisk avgift om ca 1900 kr/år, oavsett vad apparaten används till, i sig en fullständigt absurd idé. Eftersom detta, ovanligt nog, är en form av frivillig skatt är det ganska många som struntar i att betala avgiften. Den tekniska utvecklingen har nu gått vidare och många av SVTs och SRs program kan ses och höras på webben, något som gör att konsumenten inte behöver äga någon TV-mottagare och alltså inte kan krävas på avgiften.
Istället kommer nu ett förslag om att införa en medieavgift som kommer att vara obligatorisk för alla som har möjlighet att ta emot public service-sändningar i hemmen, dvs så gott som alla i Sverige. Detta innebär att det nu kommer att införas en obligatorisk avgift om 1900/år kr för att bo i Sverige. Vad är detta om inte en ny skatt? Det är en väldigt konstig skatt: Det är en skatt som inte relateras till hushållets inkomst som ju annars är brukligt med skatt, istället ska alla, oavsett betalningsförmåga, betala samma summa. Jag bävar inför det antal människor som kommer att drabbas av betalningsanmärkningar eftersom de inte har råd att betala.
Det är dessutom en skatt som ska gå till finansieringen av produktionen av radio- och TV-program, ett område där det finns mycket väl fungerande marknadsmekansimer för att låta konsumenterna välja vad de vill ha tillgång till och betala för just det som de faktiskt vill konsumera.
Enligt miljöpartisten Ewa Larsson är public service lika viktigt som barnomsorg och skola och borde därför vara “nÃ¥got som vi i samhället solidariskt betalar”. Om nu detta är inställningen frÃ¥n riksdagens sida borde public service finansieras genom skattesedeln precis som de andra verksamheter man tydligen anser vara av motsvarande dignitet och inte genom att man tar ut en separat avgift. Men givetvis borde inte staten alls ägna sig Ã¥t att finansiera produktionen av radio- och TV-program. Det berömda försvaret för public service, att det är en garant för opartiskhet och obundenhet är naturligtvis fullständigt nys. Ingen som lyssnat pÃ¥ P1 eller sett pÃ¥ SVTs sändningar under en vecka kan upprätthÃ¥lla att SR och SVT är neutrala. Vad gäller kvalitetsargumentet kanske en nedläggning av SVT och SR skulle skapa utrymme för privata aktörer att faktiskt börja producera TV och radio med lite högre kvalitet.

Well, it looks like there’ll be four more years of Bush. Even though I disagree with many of the stands the republicans take, most of these concern issues that won’t affect me as a non-US citizen. Subtracting everything that doesn’t affect me I reach the conclusion that this result was for the best. No canceling of free trade agreements and no penalties for companies moving production outside the US are good things.

The one remaining problematic issue is the “War on terror” including the war in Iraq. I hope that GWB will listen more to international opinion on these issues during this term. I believe that the US needs to rebuild some standing and credibility. This is not to say that the US should always follow the “general international opinion” or even what the UN says, only that it should listen more. We need to be able to work together to solve these problems and we need to be able to use many different tools to that end. There are other methods than war and appeasement.