Rationalisten

Svenskan presenterar den senaste galna idén. Från framsidan säger länken “TV-licensen ska avskaffas” men när man kommer till själva artikeln visar det sig att denna glädjande nyhet givetvis inte var riktigt sann. Istället handlar det om att ersätta den gamla TV-licensen med någonting nytt: en medieavgift som inte ska vara knuten till innehavet av en TV.
TV-licensen är, i praktiken, en skatt på innehavet av en apparat med tuner för TV-signaler. Att äga en sådan apparat är belagt med en obligatorisk avgift om ca 1900 kr/år, oavsett vad apparaten används till, i sig en fullständigt absurd idé. Eftersom detta, ovanligt nog, är en form av frivillig skatt är det ganska många som struntar i att betala avgiften. Den tekniska utvecklingen har nu gått vidare och många av SVTs och SRs program kan ses och höras på webben, något som gör att konsumenten inte behöver äga någon TV-mottagare och alltså inte kan krävas på avgiften.
Istället kommer nu ett förslag om att införa en medieavgift som kommer att vara obligatorisk för alla som har möjlighet att ta emot public service-sändningar i hemmen, dvs så gott som alla i Sverige. Detta innebär att det nu kommer att införas en obligatorisk avgift om 1900/år kr för att bo i Sverige. Vad är detta om inte en ny skatt? Det är en väldigt konstig skatt: Det är en skatt som inte relateras till hushållets inkomst som ju annars är brukligt med skatt, istället ska alla, oavsett betalningsförmåga, betala samma summa. Jag bävar inför det antal människor som kommer att drabbas av betalningsanmärkningar eftersom de inte har råd att betala.
Det är dessutom en skatt som ska gå till finansieringen av produktionen av radio- och TV-program, ett område där det finns mycket väl fungerande marknadsmekansimer för att låta konsumenterna välja vad de vill ha tillgång till och betala för just det som de faktiskt vill konsumera.
Enligt miljöpartisten Ewa Larsson är public service lika viktigt som barnomsorg och skola och borde därför vara “något som vi i samhället solidariskt betalar”. Om nu detta är inställningen från riksdagens sida borde public service finansieras genom skattesedeln precis som de andra verksamheter man tydligen anser vara av motsvarande dignitet och inte genom att man tar ut en separat avgift. Men givetvis borde inte staten alls ägna sig åt att finansiera produktionen av radio- och TV-program. Det berömda försvaret för public service, att det är en garant för opartiskhet och obundenhet är naturligtvis fullständigt nys. Ingen som lyssnat på P1 eller sett på SVTs sändningar under en vecka kan upprätthålla att SR och SVT är neutrala. Vad gäller kvalitetsargumentet kanske en nedläggning av SVT och SR skulle skapa utrymme för privata aktörer att faktiskt börja producera TV och radio med lite högre kvalitet.