DNA-register hot mot integriteten
Dagens artikel pÃ¥ DN debatt har rubriken “DNA-register inget hot mot integriteten”. I artikeln argumenterar Madeleine Leijonhufvud och Björn Eriksson för att införa ett allmänt DNA-register där all som är födda eller bosatta i Sverige skulle registreras.
Författarna hävdar att de positiva effekterna av ett sådant register klart skulle överväga de negativa effekter det skulle ha på människors personliga integritet. Framför allt menar de att det nuvarande systemet, där endast personer som dömts eller varit misstänkta för brott finns med, innebär en svårare kränkning av den personliga integriteten än ett system där alla är med. Detta är inte rimlig logik; att något är allmängiltigt gör det, möjligen, mindre diskriminerande men inte mindre integritetskränkande. Integritetskränkningen är personlig och har ingenting att göra med huruvida man är ensam eller inte. I själva verket är det nuvarande registret också för kränkande för integriteten eftersom också misstänkta som avförts från brottsutredningar finns kvar i registret.
Det minst integritetskränkande vore om registret ändrades till att endast omfatta dem som har dömts för brott. Då blir argument som de här ointressanta (tips från Kommenterat) eftersom det är svårt att förstå varför någon som begått brott ska kunna hävda att den inte bör diskrimineras mot. Snarare borde det stadgas i BB att påföljden för vissa brott också inkluderar att man införs i registret.
Om alla personer i landet finns med i ett sådant här register innebär det att alla i landet de facto är misstänkta i varje brott som begås. Om detta inte är inskränkning av den personliga integriteten är det svårt att säga vad som skulle vara det. Endast personer som lämnar sitt DNA frivilligt och personer som dömts för grova brott borde finnas med i registret. Då skulle de integritetskränkande aspekterna minimeras.
I slutklämmen undrar författarna om de nya passen där fingeravtrycken ska finnas med också är oacceptabla ur integritetsaspekt. Det är klart att de är, det är ett enormt ingrepp i den personliga integriteten att behöva lämna ifrån sig uppgifter, vars enda användningsområde är inom brottsutredningar, utan att ens vara misstänkt för något brott.
Madeleine Leijonhufvud och Björn Eriksson borde kolla upp vad som egentligen menas med en integritetskränkning.
Läs också globaljugglers post om det här och t.ex. den här artikeln av Ronald Bailey.
