Diskriminering vid antagning
Det här är ju egentligen inget nytt men nu inleds rättegången som ska klara ut om det var olagligt av Uppsala Universitet att inte anta två presumptiva studenter på grund av deras etniska bakgrund, trots att deras betyg var bättre än betygen hos den sist antagna till utbildningen.
Jag ska inte förringa behovet av att motverka strukturell diskriminering i samhället men det gäller att ta till rätt metoder för att göra det.
Universitetsantagningen borde vara strikt meritokratisk. Om det leder till slagsida i den etniska fördelningen på attraktiva kurser betyder det, oavvisligen, att meriterna hos de etniska grupper som blir underrepresenterade är sämre än hos de andra grupperna. Då gäller det istället att försöka hitta och motverka orsakerna till det problemet. Förklaringen är naturligtvis inte den etniska tillhörigheten i sig utan det tyder istället på att det finns problem längre ner på utbildningsstegen och i samhället i stort. Om det är så att ungdomar med utlandsfödda föräldrar generellt får lägre avgångsbetyg från gymnasiet ska stödåtgärderna sättas in på gymnasiet för att komma tillrätta med det problemet. Om problemet uppstår genom att det är svårare att rekrytera från den här gruppen måste det problemet åtgärdas genom information och andra metoder för att påverka attityder. Att försöka förbättra den etniska mångfalden genom positiv särbehandling liknar mest att försöka reparera grunden genom att lägga om taket.
Dessutom tycks det mig ganska illa att kostnaden för försöken att öka den etniska mångfalden ska bäras av de enskilda studenterna. Det arbete de här två kvinnorna som nu har stämt UU har lagt ner för att få så goda meriter som de har, har plötsligt förklarats vara värdelöst på grund av deras etniska tillhörighet. Då försöker man alltså motverka etnisk diskriminering i samhället i stort genom att utöva etnisk diskriminering i enskilda fall.
JK Göran Lambertz uttrycker det ganska bra när han frÃ¥gar om “…det samhällsintresse som ligger i att man ökar den etniska mÃ¥ngfalden ska fÃ¥ stryka pÃ¥ foten för det individuella intresset hos enstaka studenter.”
Svaret på den frågan är, hos mig, ja.