Tankar om katastrofen
Först och främst vill jag sträcka ut en tanke till alla dem som förlorat någon anhörig och till alla dem som befinner sig i det ofattbara helvete det måste innebära att inte veta, inte kunna ta reda på och kanske aldrig få veta säkert vad som hänt med någon kär.
Tyvärr framstÃ¥r det allt klarare att UDs och kanske än mer dess chefs agerande varit under all kritik i den svÃ¥ra situationen. Det är klart att det inte gÃ¥r att ha resurser beredda för en sÃ¥dan här fruktansvärd händelse, priset skulle vara alltför högt, men det är inte orimligt att göra upp planer som skulle göra arbetet snabbare. Nu verkar det, skrämmande nog, som att rop pÃ¥ hjälp gÃ¥tt obesvarade och att erbjudanden om insatser avvisats. Det är rimligt att just nu koncentrera alla resurser pÃ¥ att hantera situationen och att avvakta med kritiken men sÃ¥ smÃ¥ningom mÃ¥ste alla aspekter av utvecklingen belysas och de som förtjänar kritik mÃ¥ste kritiseras och ta konsekvenserna av sina val och handlingar. Det lär knappast vara nÃ¥gon idé att göra partipolitik av kritiken, det är inte särskilt troligt att en borgerlig regering hade varit bättre än vad den här regeringen varit. Problemen har förmodligen mer att göra med enskilda personers inkompetens. I den här artikeln i Expressen hävdar en “centralt placerad person i regeringskansliet” att det framför allt är UDs konsulära avdelning som fatalt misslyckats i sitt arbete. Framtida utredningar kanske kan visa var problemen ligger och hur de ska Ã¥tgärdas pÃ¥ bästa sätt.
Mitt i allt detta mörker framträder ändå ett svagt ljus i form av människors enorma generositet. Horder av frivilliga flockas till hjälporganisationernas kontor och människor skänker pengar som aldrig förr. Numer har många människor besökt dessa avlägsna länder och känner samhörighet med befolkningen, något som givetvis gör att viljan att hjälpa ökar. Dessutom exponeras katastrofens fruktansvärda omfattning enormt mycket i medierna och denna närmast kontinuerliga exponering ökar medvetenheten om tsunamins effekter och visar på de umbäranden som den lokala befolkningen drabbas av. Detta i sin tur leder till en större önskan bland oss alla om att kunna hjälpa till på något sätt, vilket sätt som helst.
Att mediernas bevakning är mer fokuserad på de svenska, norska, finska, danska och europeiska offren är inte förvånande. Att bry sig mer om dem som är närmre är en mänsklig egenskap, stammande ur vårt arv som flockdjur. Globaliseringen och den globala turismen bidrar till att ständigt förstora den här sfären och göra oss mer benägna att identifiera oss också med människor som geografiskt och etniskt befinner sig på stora avstånd från oss.
Slutligen den mest osmakliga och fruktansvärda reaktionen på det faktum att många svenskar kan ha dött i följderna av den stora jordbävningen. Följ länken från Eschaton.
