I UNT pĂ„gĂ„r debatten om huruvida det Ă€r lĂ€mpligt att införa diskriminering mot studenter med svensk etnisk bakgrund för att motverka diskriminering mot studenter med icke-svensk etnisk bakgrund. Idag skriver Tobias Smedberg (ordförande i SFS) och Andreas Kembler (ordförande i Uppsala studentkĂ„r) ett inlĂ€gg med rubriken “DĂ€rför behövs positiv sĂ€rbehandling”.
Som jag lĂ€ser artikeln Ă€r det inte bara frĂ„gan om varför diskriminering Ă€r bra som avhandlas, författarna försöker ocksĂ„, tycks det mig, ge sken av att ha mandat att tala i alla studenters namn. Genom att hĂ€vda att SFS Ă€r en frivillig organisation och alla beslut i bĂ„de SFS och studentkĂ„ren fattas demokratiskt skapas intrycket av att dessa pĂ„stĂ„tt demokratiska beslutsvĂ€gar ger ett sĂ„dant mandat. Men att besluten i studentkĂ„ren och SFS fattas demokratiskt (dvs med hjĂ€lp av omröstningar) innebĂ€r inte att de Ă€r demokratiska föreningar. Faktum Ă€r att alla som vill studera vid Uppsala universitet Ă€r tvungna att ansluta sig till Uppsala studentkĂ„r (utom farmaceuterna som har en egen kĂ„r). Det Ă€r alltsĂ„ frĂ„gan om tvĂ„ngsanslutning, vilket automatiskt berövar studentkĂ„ren alla möjligheter att kalla sig demokratisk. Att det sedan hĂ„lls “val” och att besluten inom kĂ„ren fattas av en majoritet av ledamötena har ingen betydelse för om kĂ„ren kan kallas demokratisk eller inte, tvĂ„ngsanslutningen gör den odemokratisk per se. SFS Ă€r en sammanslutning av sĂ„dana odemokratiska föreningar och kan knappast kalla sig mer demokratisk Ă€n sina ingĂ„ende delar.
I det senaste kÄrvalet i Uppsala röstade 10,6 % av de röstberÀttigade (enligt kÄrens egna uppgifter) och det parti som fick flest röster i valet var UUS som fick 1198 röster, vilket motsvarar 3,8 % av alla 31 800 röstberÀttigade. Valutfallet saboterar effektivt alla försök att hÀvda att kÄren har mandat att tala för alla Uppsala universitets studenters rÀkning. Men jag vill hÀvda att Kemblers och Smedbergs trovÀrdighet som författare av debattartikeln bygger pÄ att de har ca 300 000 respektive ca 32 000 studenter bakom sig, för vilkas Äsikter de kan ses (och, av utomstÄende, förmodligen ocksÄ ses) som representanter. Problemet Àr bara att dessa studenter Àr tvÄngsanslutna, oengagerade och i stor utstrÀckning hyser vÀldigt stark misstro mot bÄde kÄren och SFS. Kontentan Àr att författarna inte har mandat att tala för alla studenters rÀkning, de representerar bara sig sjÀlva, kÄren och SFS.
Vidare fortsÀtter man hÀvda att det vore bra om man införde diskriminering för att motverka diskriminering. VarifrÄn kommer den absurda idén att det bÀsta sÀttet att rÀtta till ett fel Àr att göra ett nytt fel? Jag har skrivit sÄ mycket om det hÀr förut men lite till gÄr nog bra. Enligt den debattartikel jag hÀnvisade till förra gÄngen har Stockholms universitet arbetat med en stor mÀngd olika metoder för att motverka snedrekryteringen till t.ex. juristutbildningen. Arbetet inkluderar information, sÀrskild sprÄkundervisning, mentorskapsprogram och annat och har uppenbarligen givit resultat, trots att det inte inkluderar s.k. positiv sÀrbehandling. Detta Àr just poÀngen: den diskriminering pÄ basis av etnisk bakgrund, kön, sexualitet och annat som mÄnga mÀnniskor utsÀtts för varje dag Àr fullstÀndigt ohygglig och oacceptabel men metoden för att motverka den mÄste vara att sprida kunskap och Àndra attityder, inte att införa ytterligare diskriminering.
Varje gÄng vi försöker ÄtgÀrda ett samhÀlleligt problem genom att dela upp befolkningen i olika grupper pÄ basis av nÄgon godtycklig egenskap och sedan behandla grupperna olika kommer nÄgon att hamna i klÀm. Oavsett hur gott syftet med ÄtgÀrden Àr kommer den att medföra att nÄgon fÄr sina möjligheter att förverkliga sina livsmÄl försÀmrade. PÄ vilket sÀtt har de individerna gjort sig förtjÀnta av den behandlingen? Genom att ha fel förÀldrar eller kön?
Bara med ett kollektivistiskt synsÀtt, dÀr mÀnniskor enbart ses som delar av en grupp, kan man komma fram till att vi borde bekÀmpa diskriminering med diskriminering. Vi behöver inte ÄtgÀrder som cementerar synen pÄ mÀnniskor som en grupptillhörighet snarare Àn som individer och som försöker bota sjukdomen genom att motverka symptomen. Se individerna och inse att det som verkligen behövs Àr ÄtgÀrder som motverkar grunderna till diskrimineringen, ÄtgÀrder som botar sjukdomen genom att angripa dess orsak.