Cuba och EU har haft väldigt ansträngda diplomatiska relationer sedan 2003 då EU reagerade skarpt på att den Cubanska regimen fängslade ett stort antal meningsmotståndare. EUs svar var att bjuda in dissidenter till diplomatiska mottagningar i Havanna. Nu har EU kommit fram till att det är viktigare att normalisera de diplomatiska relationerna med Cuba än att stödja dem som vågar vara öppna med sitt motstånd mot regimen och man ska därför sluta bjuda in dissidenterna. Den Cubanska regimen är givetvis glad och normaliserar relationerna med åtta EU-länder, däribland Sverige. En del länder, t.ex. Nederländerna och Tjeckien, som har velat ha en hårdare linje gentemot Cuba är dock undantagna. Hur kommer det sig att Sverige kan tänka sig att ställa upp på det här? Värdet i de diplomatiska relationerna med Cuba är överhuvudtaget tveksamt, det lär knappast finnas någon möjlighet att påverka regimens inställning till eller behandling av meningsmotståndarna. Betänk att det här är ett land där varje person som vågar yttra kritik mot regimen anklagas för att vara agent i USAs sold. Kanske kan utvecklingen i all fall göra kufarna i Svensk-Kubanska föreningen glada.
[Listening to: Calexico - Across the Wire (A Feast of Wire)]
