Rationalisten

BBC rapporterar att forskare funnit att en skillnad på en enda aminosyra (1-3 bokstäver i DNA) i ett visst protein förmodligen är den viktigaste förklaringen till varför HIV-viruset kan infektera människor men inte Rhesusapor. En fungerande metod för genterapi skulle alltså kunna imunisera hela jordens befolkning mot HIV.

Enligt den här artikeln i USA Today visar en opionionsundersökning att en (stor) majoritet av det amerikanska folket ogillar de förhörsmetoder som USA använt i Irak och på Cuba. Skönt att veta.

Sveriges Förenade StudenkÃ¥rer beklagar idag gÃ¥rdagens beslut i Uppsala tingsrätt att universitetet gjort sig skyldig till etnisk diskriminering mot tvÃ¥ studenter med svensk bakgrund. I ett pressmeddelande klagar man över att frÃ¥gan om vad som är tillÃ¥tet avgörs i domstolar snarare än i riksdagen och i Aftonbladet har ordföranden Tobas Smedberg skrivit en debattartikel där han i stora drag försvarar diskriminering om bara syftet med den är tillräckligt gott, uppenbarligen enligt hans mÃ¥ttstock. Smedberg skriver “Det är viktigare att uppnÃ¥ mÃ¥let att skapa ett jämlikt samhälle än att behandla alla exakt lika i varje stund.” och avslöjar dels att han inte förstÃ¥tt att jämlikheten mÃ¥ste implementeras pÃ¥ individnivÃ¥ för att vara värd nÃ¥got och dels att i hans jämlika samhälle spelar det ingen roll när individer blir diskriminerade sÃ¥ länge den grupp de tillhör inte är den som är mest diskriminerad i allmänhet. Smedberg försöker ocksÃ¥ blanda bort korten genom att döpa om denna etniskt baserade kvotering (=diskriminering) till “positiv särbehandling”, vilket är helt galet. Positiv särbehandling förekommer pÃ¥ en del utbildningar, framförallt sÃ¥dana där könsfördelningen är väldigt sned och innebär att man i valet mellan tvÃ¥ personer med likvärdiga meriter men olika grupptillhörighet inte mÃ¥ste tillgripa lottning utan i stället kan välja att gynna den person som tillhör den underrepresenterade gruppen. Nyckelskillnaden mellan diskriminering och positiv särbehandling är alltsÃ¥ att meritokratin inte Ã¥tsidosätts vid positiv särbehandling men att Ã¥tsidosättandet av meritokratin är själva grunden till diskriminerande kvotering av den typ som Uppsala universitet ägnat sig Ã¥t.
Argumenten mot etnisk diskriminering i allmänhet och i det här enskilda fallet är många:

• Etnisk diskriminering är otillÃ¥ten. Att det här är frÃ¥gan om etnisk diskriminering är inte en frÃ¥ga, bÃ¥de universitetet och JK har medgett att behandlingen innebar etnisk diskriminering mot de svenska kvinnorna.
• Etnisk diskriminering i goda syften är fortfarande otillÃ¥ten eftersom det är viktigare att upprätthÃ¥lla principen om allas lika värde och lika rättigheter än att uppnÃ¥ vissa förutbestämda mÃ¥l. Vems prioriteringar ska gälla i frÃ¥gorna och vilka syften är tillräckligt goda för att Ã¥tsidosätta principerna?
• Att välja att använda diskriminering mot individer för att komma tillrätta med strukturella problem i samhället är inte en rimlig väg att gÃ¥. Enligt Smedbergs artikel i Aftonbladet ger manligt kön och svensk härkomst högre resultat pÃ¥ högskoleprovet samtidigt som kvinnligt kön och “högre klass” ger större möjligheter till höga betyg. Smedberg hävdar ocksÃ¥ att varken betyg eller högskoleprovsresultat egentligen säger nÃ¥got om kunskapsnivÃ¥ eller hur väl personen kommer att klara sina högskolestudier. Om detta stämmer är det inte rimligt att hävda att den bästa vägen för att förändra situationen är att diskriminera mot indivder som, precis lika ofrivilligt som för dem som tillhör en missgynnad grupp, tillhör de mer gynnade grupperna.
• Ökad mÃ¥ngfald av alla olika slag inom utbildningsväsendet är ett lovvärt mÃ¥l, att det förmodligen skulle vara till stor fördel för Sverige är bara en positiv bieffekt, men diskriminering är inte rätt väg att gÃ¥. Att ersätta en strukturell diskriminering, som faktiskt tillÃ¥ter att människor tar sig över barriärerna och gÃ¥r mot strömmen, med en lagfäst, statligt sanktionerad diskriminering som inte tillÃ¥ter undantag är ett fullständigt felslut. Skulle den här typen av diskriminering tillÃ¥tas skulle det egentligen inte göra nÃ¥gonting Ã¥t det som är grundproblemet, att det finns svÃ¥righeter för dem som tillhör vissa grupper att uppnÃ¥ tillräckliga resultat för att fÃ¥ plats pÃ¥ högskolan. Resultatet bleve istället att de som tillhör en minoritetsgrupp hela tiden skulle ifrÃ¥gasättas, vems plats har de egentligen stulit? Lägg istället krutet, pengarna och tankemödan pÃ¥ att förändra systemet, särskillt pÃ¥ lägre nivÃ¥er, sÃ¥ att faktorer som kön, etnisk tillhörighet och klass inte blir utslagsgivande.
• Att tillÃ¥ta behandling av den här typen skulle innebära att det förekom lagligen sanktionerad etnisk diskriminering i Sverige. Det svÃ¥rt att tänka sig nÃ¥got mer frustrerande än att som individ bli diskriminerad av Ã¥tgärder som är sanktionerade av det lagen och det offentliga. Varje försök till protest skulle givetvis avfärdas som själviskt gnäll och lämnas ohört. Vad kan vara mer förödande och förnedrande än att bli utsatt för den typen av behandling?
• Att kvotera in personer med annan etnisk bakgrund än svensk pÃ¥ högskoleutbildningarna bidrar bara till att separera samhället i olika grupper. Alla utländska bakgrunder ger inte upphov till samma nackdelar vid antagningen till högskolan, vissa grupper är överrepresenterade och andra är underrepresenterade. Av vilken anledning anser man att en generell inkvotering av personer med utländsk bakgrund skulle bidra till att förändra den strukturen? Inom den inkvoterade gruppen är antagningen fortfarande meritokratisk vilket rimligen borde bidra till att befästa snarare än minska de olikheter som finns mellan olika grupper med icke-svensk etnisk bakgrund.
• Det har under mÃ¥let framkommit att pÃ¥ just juristutbildningen vid Uppsala universitet förekommer ingen snedrekrytering mellan de generella grupperna “personer med svensk bagrund” och “personer med icke-svensk bakgrund”. Enligt statistik frÃ¥n SCB som Gunnar Strömmer, chef vid Centrum för rättvisa, hänvisar till i en debattartikel i dagens DN uppfyllde 14% av de antagna till juristutbildningen Ã¥ret innan kvoteringen infördes kraven för att omfattas. I Uppsala universitets upptagningsomrÃ¥de var vid samma tidpunkt den totala andelen personer som uppfyllde kraven 13,6%.

Att ordföranden för SFS gÃ¥r ut offentligt och propagerar för att diskriminering bör legaliseras är fruktansvärt, framförallt eftersom han kan hävda att han talar i alla de 300 000 studenters namn vilka tack vare kÃ¥robligatoriet och kÃ¥rpolitiken saknar reella möjligheter att protestera mot den förening de tvÃ¥ngsanslutits till. SFS tycks dessutom ha klart partipolitiskt färgade Ã¥sikter om hur antagningen till högskolan ska utformas. Det är knappast rimligt att en förening vars medlemmar inte kan välja att utträda ur föreningen ska tillÃ¥tas föra medlemmarnas talan i politiska frÃ¥gor. Uppsala studentkÃ¥rs jämställdhetsansvariga, Anna Eklöf, skickade igÃ¥r ut ett pressmeddelande vari hon bland annat skriver “VÃ¥r uppfattning är att alternativt urval även i framtiden bör användas som ett redskap i mÃ¥ngfaldsarbetet. Men det mÃ¥ste givetvis göras pÃ¥ ett sätt som stÃ¥r i överensstämmelse med lagstiftningen.”. Uppsala studentkÃ¥r anser alltsÃ¥ inte heller att det finns nÃ¥got problem med att ha olika antagningsregler för olika grupper. Förhoppningsvis kan uttalanden som dessa leda till att kÃ¥robligatoriets orimlighet fÃ¥r större uppmärksamhet och att denna grundlagsvidriga institution kanske äntligen kan avskaffas.

Men framförallt är det här en fråga om en individs rätt att slippa bli bedömd på godtyckliga och ofrivilliga grundvalar så som etnisk tillhörighet, kön, klass eller sexuella preferenser. Varje försök att motverka diskriminering orsakad av strukturer, attityder och omedvetenhet genom att införa en ny typ av diskriminering baserad på beräkning och statistik och sanktionerad av det offentliga genom lagstiftning är orimligt och oerhört och gör ingenting för att förändra problemen i grund. Rätten till jämlik behandling är bara intressant för individerna i samhället, den har inget värde om den inte befästs på individnivå och för att befästas på individnivå måste den baseras på objektiva värden. Därför måste den meritokratiska antagningen till högskolorna bevaras, gärna förändrad eller kompletterad med antagningsprov och liknande. De insatser som görs för att motverka social snedrekrytering till de högre utbildningarna måste göras på lägre nivåer och med medel som information, attitydspåverkan och speciellt stöd för t.ex. språkundervisning, inte genom diskriminering vid antagningen.

[Tips från: Kommenterat & Frihet framför allt]