Rationalisten

Folkpartiet kom häromdagen med ett utspel om att man ska sluta lova sänkta skatter. Vad är det som försiggår?

Antagligen är det en bra idé för Socialdemokraterna att förvarna om skattehöjningar. På det viset ser man ut som ett ansvarstagande parti som vill slå vakt om välfärden. Dessutom kan man ragga röster bland 40-talisterna genom att visa att man kommer ha pengar att lägga på att ta hand om dem när de börjar behöva vård, en vård som en stor del av väljarkåren fortfarande tror kan hanteras bäst genom gemensam finansiering och utan privata initiativ. Kanske kan de borgerliga också tjäna på att visa 40-talisterna att man kommer ha pengar men det är ändå dåligt att, i röstfiskningssyfte, göra avkall på sina principer. Vad är syftet med att få makten om man inte tänker förändra något?

Jag tror dessutom att det finns en risk för att intresset för politiken minskar när partierna liknar varandra mer och mer. Istället för tydliga skiljelinjer mellan partierna står vi nu här med fem partier, (s),(c), (fp), (kd) och (m), som bara utgör variationer på ett tema. Risken är att valdeltagandet minskar och att intresset för partier med tydliga ståndpunkter ökar.

Kan bombningarna av vallokaler i Irak, som definitivt drabbar civila människor som gått ut för att rösta för första gången någonsin, också definieras som motstånd mot ockupationen? Är dessa handlingar också förståeliga och försvarbara?