Den nya upphovsrättslagstiftningen
Jag upptäckte bloggar för tvÃ¥-tre Ã¥r sedan när jag skulle leta efter information om det som dÃ¥ kallades Palladium och som nu kallas “Next-Geneneration Secure Computing Base” (NGSCB, förkortningar mÃ¥ste ha fler än tre bokstäver nuförtiden). När jag letade efter mer information om denna teknik, vars effekter för privata användare tycktes mig vara betydligt mer negativa än positiva, hittade jag till Ed Feltens Freedom to Tinker och därifrÃ¥n länkade jag vidare till andra intressanta författare. Eftersom jag kom in i bloggvärlden pÃ¥ det spÃ¥ret och eftersom det är ett väldigt intressant ämne, kom jag att läsa ganska mÃ¥nga amerikanska bloggar med inriktning pÃ¥ just teknik, IP och DRM. Varje gÃ¥ng jag läst om nÃ¥got nytt, konsumentfientligt förslag som lagts fram i den amerikanska senaten efter film- och musikbranschernas lobbying har jag kännt att det är skönt att bo i Sverige i alla fall eftersom vÃ¥r upphovsrättslagstiftning av tradition har varit väl balanserad och även tagit hänsyn till konsumenternas rättigheter. Den tiden är nu förbi. Ett EU-direktiv, mer eller mindre direkt importerat frÃ¥n USA, om hur upphovsrättslagstiftningen ska förändras ska nu implementeras även i svensk lagstiftning.
Den nya svenska lagstiftningen fortsätter att tillÃ¥ta privat kopiering av upphovsrättsligt skyddade verk, om än i betydligt mindre antal än tidigare. Lagstiftningen innehÃ¥ller dock en kraftig begränsning, inga “verksamma” tekniker för förhindrande av kopiering fÃ¥r kringgÃ¥s eller sättas ur spel för att kopiorna ska kunna framställas. Samtidigt är förbudet mot att kringgÃ¥ sÃ¥dana tekniker begränsat sÃ¥ att man har rätt att göra det för att framställa sÃ¥dana kopior som gör det möjligt för funktionshindrade att fÃ¥ tillgÃ¥ng till verket samt för att kunna tillgÃ¥ verket pÃ¥ olika apparater och i olika operativsystem.
Exempelvis innehÃ¥ller varje DVD en dÃ¥lig men fungerande kryptering (kallad CSS) och varje licensierad tillverkare av DVD-spelare är dessutom skyldig att utrusta sina spelare med en teknisk lösning som “scramblar” den analoga utsignalen sÃ¥ att filmen inte kan spelas in pÃ¥ VHS. Den nya lagstiftningen innebär alltsÃ¥ att man inte fÃ¥r sätta CSS ur spel för att kopiera sin DVD-film och den torde ocksÃ¥ innebära att man inte fÃ¥r vidta nÃ¥gra Ã¥tgärder som möjliggör att man kopierar filmen till VHS. Här försvinner fullständigt rätten att göra reservkopior av sina DVD-filmer för att skydda de märkvärdigt ömtÃ¥liga originalen och samtidigt försvinner rätten att kopiera över filmen till VHS för att ta den med sig till t.ex. sommarstugan där man kanske inte har nÃ¥gon DVD-spelare. Däremot är det tillÃ¥tet att sätta CSS ur spel för att kunna spela upp filmen i Linux om man sÃ¥ önskar eller för att framställa en kopia av filmen som är anpassad för människor med funktionshinder. Ett problem kvarstÃ¥r dock: att framställa och sprida redskap (program) som gör det möjligt att kringgÃ¥ kopieringsskydd ska vara straffbart med upp till sex mÃ¥naders fängelse och att använda sÃ¥dana redskap ska vara straffbart med böter. Hur ska man kunna gÃ¥ runt kopieringsskydden i dessa tillÃ¥tna syften om framställandet och användandet av sÃ¥dan verktyg är straffbart? Jo, genom att gÃ¥ till domstol och kräva att rättighetsinnehavaren ger en ett exemplar som man kan ändra. Slutsatsen mÃ¥ste bli att det finns undantag frÃ¥n regeln att man inte fÃ¥r “knäcka” kopieringsskydden men att de undantagen kräver domstolsförelägganden och processer, nÃ¥got som knappast lär hända.
Det kommer alltså inte att vara tillåtet att knäcka kopieringsskydd för att göra egna, privata, kopior, trots att man har den uttryckliga rätten att göra sådana kopior. Detta motiveras med att
- Många verk saknar kopieringsskydd och förbudet mot att gå runt dem innebär därför inte någon större begränsing.
- Många verk som har ett kopieringsskydd medger ändå någon form av kopiering för privat bruk.
- Att inte ha det undantaget skulle innebära att förbudet mot att gå runt kopieringsskydd skulle vara verkningslöst.
Resonemanget är felaktigt och skadar konsumenternas intressen avsevärt därför att:
- Alla DVD-filmer har redan ett kopieringsskydd och är alltså, i praktiken, undantagna från rätten att göra privata kopior.
- De metoder för att göra privata kopior av musik som medges av de kopieringsskydd som finns på CD som ges ut idag medger för det mesta bara kopior av riktigt usel kvalitet. En skiva jag köpte innehöll MP3-filer med en bit rate på 96 kbps, en kvalitet som är alldeles för låg för att vara användbar.
- Det faktum att privat kopiering inte är undantagen medför att rätten att göra kopior för privat bruk i praktiken kommer att vara värdelös inom några få år eftersom det inte finns något stöd för förutsägelser om att mediebranschen skulle minska antalet kopieringsskyddade verk. Snarare kommer branschen att snarast möjligt skydda alla verk som ges ut och därigenom kommer rätten att göra privata kopior att vara begränsad till gamla verk.
Kort och gott kan man säga att de föreslagna lagändringarna, som kommer att genomföras fr.o.m. 2005-07-01, kommer att innebära att den svenska traditionen, med en immaterialrätt som balanserar rättighetsinnehavarnas intressen mot konsumenternas, kommer att överges. Undantagen frÃ¥n ensamrätterna kommer i praktiken att bli verkningslösa efter kort tid tack vare de tekniska lösningar som finns. DVDer är, enligt förslaget, redan undantagna frÃ¥n rätten att göra privata kopior, CD kommer att bli det sÃ¥ snart skivbranschen har infört kopieringsskydd pÃ¥ alla nya verk och även TV-utsändningar kommer att bli möjliga att skydda pÃ¥ detta sätt när digital-TV har införts. I WIPO har förts diskussioner om att införa “flaggor” som digitala mottagare skulle vara tvungna att ta hänsyn till, “flaggor” som skulle kunna möjliggöra för TV-bolagen att förhindra inspelning av vissa program. Enligt den nya lagstiftningen kommer antagligen dessa “flaggor” anses vara kopieringsskydd som det inte kommer att vara tillÃ¥tet att gÃ¥ runt och resultatet kommer att bli att rätten att spela in TV-program för att se pÃ¥ dem vid ett annat tillfälle kommer att begränsas markant.
I USA verkar medieföretagen för att inför förbud mot P2P-program, något som i praktiken skulle innebära att hela internets arkitektur skulle behöva göras om. Dessutom har man föreslagit lagar som skulle innebära att alla applikationer och apparater som möjliggör olagliga aktiviteter skulle göras olagliga, oavsett om de olagliga aktiviteterna var huvudsyftet eller inte. Kommer vi få se allvarliga sådana förslag i Sverige eller kommer det kanske gå att återigen få utrymme för idén att upphovsrättslagstiftningen inte bara kan ta hänsyn till vad mediebranschen anser utan även till vad konsumenterna tycker är rimligt? Branschens målsättning är väldigt tydlig om man läser om utvecklingen och förslagen i USA, målet är att ta makten från konsumenterna och att styra konsumenternas beteenden så att vinsterna maximeras utan att företagen tvingas ändra sina modeller. Den typen av resonemang är inte hållbara, mediebranschernas stora uppsving har hela tiden kommit tack vare att konsumenterna tagit nya tekniska uppfinningar och använt dem på oväntade sätt, sätt som öppnat helt nya inkomstmöjligheter för företagen. Så var det när videobandspelarna kom, en utveckling som mediebranschen starkt motsatte sig. Video och DVD är numera en extremt intäktsgivande bransch för medieföretagen.
Den typ av styrning och lås och lagstiftat skydd för omoderna affärsmodeller som branschen nu lobbar för kommer kanske kunna bevara branschens omsättning på den nivå den har nu. En öppen attityd och inställning till nya modeller och inkomstkanaler skulle istället kunna leda fram till en stark ökning av inkomsterna. Framsteg kräver förändringar, att stå stilla är det samma som att gå bakåt.