Yttrandefriheten
Personligen har jag enbart förakt till övers för människor som gör bedömningar av andra människor utifrån de människornas uppfattade grupptillhörighet och ännu mindre kan jag sympatisera med någon som tycker att vissa grupptillhörigheter gör att människorna i gruppen blir mindre värda på något sätt.
Dessutom vill jag hävda att om nÃ¥gon uttrycker sin “Ã¥sikt” att människor som tillhör en viss, godtycklig, grupp borde utsättas för vÃ¥ld i en eller annan form är det ett exempel pÃ¥ uppvigling och alltsÃ¥ straffbart. Det behöver inte diskuteras.
Men…
Det är mindre uppenbart varför det är rimligt att förbjuda att någon uttrycker t.ex. sin åsikt att vissa grupper av människor är mindre värda. Människor med sådana åsikter är uppenbarligen svagsinta idioter men det förhindrar inte att de har rätt att ha en åsikt och i rätten att ha en åsikt måste inbegripas rätten att uttrycka den. Det finns helt enkelt så lite värde i en åsikt som inte får uttryckas att det vore enklare att förbjuda åsikten helt och hållet. En del kanske kan argumentera mot detta och hävda att ett åsiktsförbud skulle innebära en betydligt större inskränkning i de demokratiska rättigheterna men jag har svårt att se vad det finns för värde i att ha rätten att hysa en viss åsikt om man inte samtidigt får rätten att berätta om och argumentera för den åsikten.
Sluttande plan är principiellt dåliga argument men kan i vissa fall vara intressanta som komplement till annan argumentation. I det här fallet blir frågan var gränsen ska dras för inskränkningar i yttrandefriheten som motiveras av att människor känner sig kränkta av yttranden. Om den som känner sig kränkt är den som ska få definiera vad som är kränkande blir frågeställningen mer aktuell och giltig. Varje gång någon uttrycker en åsikt kan någon annan känna sig kränkt av den, frågan är bara om de, i och med att de känner sig kränkta, har rätt att kräva att de kränkande yttrandena ska förbjudas. Om svaret är ja, var drar vi gränsen och vad blir konsekvenserna om gränsen dras för långt fram?
Om det alltsÃ¥ fanns ett solklart sätt att särskilja sÃ¥dana yttranden som leder till ökat vÃ¥ld mot vissa grupper frÃ¥n andra yttranden som “bara” kan uppfattas som kränkande vore svaret klart, det är inte rätt att inskränka yttrandefriheten bara för att nÃ¥gon känner sig kränkt av vad nÃ¥gon annan säger. Tyvärr är det inte sÃ¥ lätt och i slutändan mÃ¥ste man ändÃ¥ hitta ett sätt att värdera yttrandefrihetens fördelar mot de nackdelar som vissa yttranden kan ha. Till skillnad frÃ¥n Patrick tycker jag inte att det är ett sÃ¥ lätt avvägande. Varför är nazisternas önskan att hindra folk frÃ¥n att säga vad de vill en annan sak än ett demokratiskt samhälles önskan att göra samma sak. Det svÃ¥ra med de grundläggande demokratiska rättigheterna är att de mÃ¥ste vara allmängiltiga och det betyder att de även mÃ¥ste gälla för dem som vill slÃ¥ss mot dem. Att ge upp demokratin för att försvara den är att skjuta sig själv i foten.
En annan fråga: vad leder det till om man kastar någon i fängelse för att ha uttryckt fel åsikt? Vad är syftet och målsättningen med straffet i ett samhälle där det det uttryckligen sägs att det viktigaste i ett fängelsestraff är rehabilitering och vård?
