Rationalisten

Marita Ulvskog avvisar Hans Karlssons förslag om en etikomission för arbetarrörelsen efter alla dessa affärer som avslöjats under de senaste månaderna. Jag måste instämma i vad globaljuggler skriver, det är märkligt hur hon gör skillnad på folk och folk.

Ulvskog är väl knappast någon större individualist men när det är Partiet och fackföreningsrörelsen som riskerar att drabbas av den kollektiva skulden reagerar hon med ryggmärgen och är villig att hänga ut individerna för att rädda Organisationernas ära. Principiellt har hon väl iofs rätt, det är ju trots allt individerna som begår handlingarna men att det synsättet kommer i just det här fallet är väl ändå lite märkligt? Dessutom gör blotta antalet avslöjanden att det luktar som om det finns en rätt unken anda inom rörelsen.

I Storbritannien införde man strax efter 9/11 lagar som möjliggjorde att misstänkta terrorister kunde fängslas utan rättegång. Argumentet för det var t.ex. att bevisningen kom från känsliga källor som riskerades om bevisen visades upp. För icke-britter menade man också att det var rimligt att kasta dem i fängelse trots svaga bevis, bara man var övertygad om deras farlighet och det fanns risk för att de skulle torteras om de utvisades. Storbritanniens HD påpekade för ett tag sedan att det här inte var ett acceptabelt sätt att hantera fallen och nu ska de misstänkta terroristerna istället sättas i husarrest utan tillgång till internet och mobiltelefon (Tony Blair försvarade det här idag).
Fullständigt befängt naturligtvis. Är bevisen känsliga får man väl hålla förhandlingarna bakom lykta dörrar eller lösa det på något annat sätt som inte kränker den misstänkte. Samhällets skydd är inte ett bra argument för att frånta individer alla deras rättigheter och mer speciellt är det en väldigt farlig väg att vandra att tillåta att blotta misstanken om brott kan leda till bestraffning.

Läs också på Adam Smith Institute Blog.

En martyr för en värdig sak.

Av någon anledning väljer svenskan att medverka till spridningen av de ogenomtänkta påståenden som filmbranchen gör. Artikeln citerar BBC News som i sin tur haft kontakt med MPAA (Motion Pictures Association of America). Man frågar sig varför det är intressant för svenskar att läsa vad en amerikansk intresse- och lobbyorganisation har sagt till ett brittiskt nyhetsföretag.

Den stora nyheten är att MPAA har släppt ett verktyg som letar igenom datorn efter mediafiler som kan vara olagliga. Ed Felten gjorde ett test av det här programmet i fredags. I själva verket är det bara ett program som utför en sökning efter vissa typer av filer, något som de flesta nog är kapabla att göra själva med hjälp av sökverktyget som finns i Windows. Det tar inte bort de filer som det hittar, vilket nog är tur eftersom det förmodligen finns mängder av tillåtna mediafiler på varenda dator och det vore trist om programmet bara raderade dem. Antagligen lär en del åka dit på det ändå.

Problemet med artikeln är att den okritiskt rapporterar MPAAs siffror för hur mycket filmindustrin förlorar på olaglig nedladdning. Felten skrev om det här också, så sent som igår. Filmindustrin presenterar resultaten av sina analyser för att visa hur hemskt det är med den olagliga nedladdningen men lämnar inte ut de faktiska siffrorna över t.ex. försäljning. Om de gjorde det skulle det dels kunna underminera hela den lobbyverksamhet som bedrivs och dels skulle artisterna (i det här fallet skådespelarna), som ju mediebranchen alltid hävdar att nämnda lobbyverksamhet ska skydda och ge mer pengar, kunna kräva högre ersättning.

Enligt Felten visade det sig när musikbranchen släppte sina siffror att försäljningen visserligen hade gått ner i flera år men att den trenden vände under 2004. Kanske kan det tänkas att försäljningssiffrorna påverkades av att priserna höjdes kraftigt flera år i rad samtidigt som konjunkturen var svag? Här kan man läsa lite om hur cd-försäljningen har stått sig i relation till antalet nya skivsläpp, försäljningen har inte alls gått ner lika mycket som antalet nya titlar (siffrorna gäller förstås USA men det gör inget, det är USA det är viktigt att hålla koll på, det är därifrån de svenska branchorganisationerna hämtar sina argument). Är det verkligen konstigt att försäljningen går trögt om det finns mindre att välja mellan? Man kan också läsa lite om några studier som försöker studera hur nerladdning egentligen påverkar skivförsäljningen. Det tycks vara svårt att bevisa att det finns något klart samband.

Att göra olagliga kopior av musik och filmer är inte stöld men väl intrång i upphovsrätten och är och bör förbli olagligt. Problemet med dagens trend inom upphovsrättslagstiftningen är att den går mot en situation där producenternas position blir alltför stark jämfört med konsumenternas. För att motivera utvecklingen presenterar företagen t.ex. siffror över hur mycket musik och hur många filmer som laddas ner olagligen och presenterar sedan varje sådan nedladdning som en “lost sale”. Det stämmer helt enkelt inte. Det finns ingenting som jag vet som tyder på att varje nerladdad film eller album skulle ha köpts eller hyrts om inte nerladdning hade varit en möjlighet. En annan variant skulle kunna vara att säga att nerladdningen ökar exponeringen för filmer och musik och därför skulle kunna fungera som marknadsföring.

Slutsatsen måste alltså bli att det inte finns något stöd för mediebranchens påståenden om att det var de nya möjligheterna till olovlig framställning av (exakta digitala) kopior av upphovsrättsligt skyddade verk (det som brukar kallas piratkopiering) som ledde till den nedgång i försäljning som branchen led av under början av 00-talet. Eftersom det inte kan visas att det förhåller sig så, borde heller inte staten vidta åtgärder, som markant inskränker de rättigheter som konsumenterna har kommit att förvänta sig, endast av den orsaken att man vill minska “piratkopieringen”. Dessutom borde tidningarna sluta upp med att okritiskt vidarebefordra branchens påståenden om hur försäljningen går, varför den gör det och hur mycket pengar som går förlorade på grund av nedladdningar.