VadÄ valfrihet?
BĂ„de DN och SvD skriver om en utredning som kommer fram till slutsatsen att det vore en bra idĂ© att ge studenter ekonomiska incitament för att vĂ€lja “rĂ€tt” utbildningar, utbildningar som tillfredsstĂ€ller samhĂ€llets eller arbetsmarknadens behov.
Vill man hĂ€vda att man ska styra valen efter vad det finns för behov kan man frĂ„ga sig varför vi ska ha valfrihet överhuvudtaget? Ăr det inte lika bra att inrĂ€tta en myndighet som utför lĂ€mplighetstest pĂ„ alla som lĂ€mnar gymnasieskolan och sedan slussar in dem pĂ„ rĂ€tt utbildning sĂ„ att behoven tillfredsstĂ€lls pĂ„ bĂ€sta sĂ€tt? NĂ„ja, lite mer seriös analys.
Logiken Àr alltsÄ att vi ska ge ekonomiskt stöd till dem som vÀljer en utbildning som ger dem tilltrÀde till en arbetsmarknad dÀr de Àr efterfrÄgade och alltsÄ nÀrmast garanterade att fÄ arbete. Que? Om man, hypotetiskt, accepterar att det Àr vettigt för samhÀllet att styra valen till högre utbildningar, vore det dÄ inte bÀttre att ge ekonomiska incitament för studenterna att lÀsa utbildningar som inte leder till en sÀker arbetsmarknad? Idehistoriker har t.ex. inte nÄgon stor arbetsmarknad men Àr viktiga och jÀkligt intressanta, vore det (i det hypotetiska fallet att vi faktiskt vill styra valen) inte vettigare att ge ekonomiska incitament för studenterna att vÀlja idéhistoria?
Det viktigaste ekonomiska incitamentet för att vÀlja en viss utbildning borde vÀl rimligen vara den lön man kan förvÀnta sig att fÄ. Se till att det fungerar för lÀrare ocksÄ istÀllet för att försöka styra studenternas utbildningsval.