Rationalisten

The Flying Aspidistra tar i en post idag upp ett lagförslag i det brittiska parlamentet. Det är den brittiske Home Secretary (jag antar att det blir inrikesminister?) som vill skynda fram ett förslag som ska ersätta den anti-terror-lagstiftning som infördes snart efter 9/11 och som upphör att gälla den 14/3. Lagstiftningens innehåll är skrämmande läsning. The Flying Aspidistra efterlyser reaktioner från liberala bloggare så jag hoppar väl in.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen: demokratin handlar inte bara om fria val utan också om en hel del grundläggande rättigheter, rättigheter som måste gälla för alla. Att börja avskaffa dessa rättigheter för att “skydda demokratin” innebär alltså att man monterar ner demokratin för att skydda den. Det säger sig självt att det är en galen idé.

Det enda tänkbara argumentet för den här typen av åtgärder är att man menar att det är bättre att leva i en odemokratisk värld där inga terrordåd begås. Jag håller inte med.

Jag har inte tänkt att det här ska bli någon form av hetsjakt på Åsa Linderborg men hon är väldigt aktiv just nu och eftersom hennes åsikter tycks vara diametralt motsatta mina (åtminstone på många punkter) blir det naturligt att hon dyker upp i det jag skriver. Nu är vi faktiskt delvis överens. Igår skrev hon en text med titeln “Jag, en fascist?” i Aftonbladets kulturdel. I texten försvarar hon bland annat de debattartiklar som hon och Erik Wijk skrev till försvar för det som kallas motståndet mot ockupationen i Irak. Den biten gillar jag inte.

Hennes viktigaste poäng är en reaktion mot den utarmning i betydelsen av ordet fascist som hon menar sig se, framför allt när Expressen skriver om Gudrun Schymans nya feministiska parti under rubriken Fascistlistan. Det är hysteriskt och propagandistiskt att ge Schymans eventuella feministparti benämningen fascistiskt. Visserligen har Schyman gjort en del raljanta uttalanden och visserligen förekommer det en del obehagliga inslag i en del av den mest extrema feministiska retoriken men att för den sakens skull påstå att Schyman personligen och hennes eventuella parti är fascister är inte rimligt.

Nåväl, det som Linderborg tycker är allra värst är att begreppet fascism blir mer och mer urvattnat så att det snart inte kommer att betyda någonting alls. Jag tänker på begreppet nyliberalism och ser plötsligt framför mig hur Linderborg frenetiskt kastar sten i ett växthus. Hon har rätt, det är viktigt att inte hela tiden lägga in nya betydelser i begrepp så att begreppen till slut kommer att betyda allt och ingenting. Detta gäller dock inte bara en sammanblandning av fascim med kommunism och diverse andra totalitära idéer, utan även den (medvetna?) sammanblandning av nyliberalism med konservativism och diverse andra korporativistiska idéer som förekommer i stor sett varje dag.

Jag citerar: “… demokratin löper en stor fara om centrala begrepp utarmas. Risken finns att vi kommer att sakna analytiska redskap med tyngd och precision den dagen tidsläget pockar på beskrivning och förklaring, vilket bara spelar de verkliga fascisterna i händerna.”

Befria begreppen!