Åke Green friad
Åke Green friades av Göta Hovrätt. Green frias eftersom “Hans uppmärksammade predikan om homosexualitet innebär enligt fredagens dom inte hets mot folkgrupp utan får ses som en utläggning av en bibeltrogen trosuppfattning.”. Alltså är det framför allt religionsfriheten som skyddar honom och domslutet visar på att lagen om hets mot folkgrupp inte är effektiv.
Det här påverkar inte HMF-lagen i någon positiv riktning, snarare finns det en risk för att röster nu kommer att höjas för att skärpa lagen så att den även täcker sådana uttalanden som kan gömmas bakom religionsfriheten. Saken är bara den att det inte är religionsfriheten som är den viktigaste friheten som hotas av HMF-lagen, det är yttrandefriheten.
I hur stor utsträckning är det rimligt att göra inskränkningar av den viktigaste av alla friheter i ett demokratiskt samhälle för att förhindra att människor känner sig kränkta? Eller formulerat på ett annat sätt: i hur stor utsträckning är vi beredda att ge upp de grundläggande demokratiska principerna (såsom rätten att ha och uttrycka en åsikt, hur korkad och/eller inskränkt den än är) för att uppnå ett visst, oftast gott, syfte?