Rationalisten

Ekot rapporterar om att regeringen i Israel utsätts för påtryckningar och regelrätta hot från israeliska extremister som vill stoppa avvecklingen av bosättningarna i Gaza. Mordet på Yitzak Rabin visar att dessa extremister inte tvekar att omvandla sina hot till handling och att deras handlingar faktiskt kan påverka fredsprocessens utsikter att lyckas.

Tyvärr dras också regeringen med i extremisternas våldstaktik och ministern för inrikessäkerhet vill, enligt artikeln, bekämpa hoten genom att tillgripa en lag som medger att någon sätts i fängelse på obestämd tid utan vare sig åtal eller dom. Det är inte rätt väg att gå.

Via bloggrik hittade jag till CiteULike. Underbart sätt att hålla koll på alla artiklar man läser.

Man lägger in artiklarna under en eller flera kategorier och kan sedan titta på sina artiklar sorterade efter kategorier eller författare. Alla listningar av artiklar kan dessutom exporteras som BibTeX-filer. En fantastisk funktion, det är rätt tråkigt att sitta och lägga in artiklarna i BibTeX-filen själv.

Dessutom är det ett socialt verktyg så att man kan se vad andra läser, framförallt bra för att se vad de som är intresserade av samma område som en själv läser.

Nu är iaf alla artiklarna inslängda där.

Ã…ke Green friades av Göta Hovrätt. Green frias eftersom “Hans uppmärksammade predikan om homosexualitet innebär enligt fredagens dom inte hets mot folkgrupp utan fÃ¥r ses som en utläggning av en bibeltrogen trosuppfattning.”. AlltsÃ¥ är det framför allt religionsfriheten som skyddar honom och domslutet visar pÃ¥ att lagen om hets mot folkgrupp inte är effektiv.

Det här påverkar inte HMF-lagen i någon positiv riktning, snarare finns det en risk för att röster nu kommer att höjas för att skärpa lagen så att den även täcker sådana uttalanden som kan gömmas bakom religionsfriheten. Saken är bara den att det inte är religionsfriheten som är den viktigaste friheten som hotas av HMF-lagen, det är yttrandefriheten.

I hur stor utsträckning är det rimligt att göra inskränkningar av den viktigaste av alla friheter i ett demokratiskt samhälle för att förhindra att människor känner sig kränkta? Eller formulerat på ett annat sätt: i hur stor utsträckning är vi beredda att ge upp de grundläggande demokratiska principerna (såsom rätten att ha och uttrycka en åsikt, hur korkad och/eller inskränkt den än är) för att uppnå ett visst, oftast gott, syfte?

Det är inte det att jag tycker att det är fel att Marita Ulvskog tjänar det hon tjänar. Att tycka att det är fel att någon tjänar (mycket) mer än en själv är att låta sin avundsjuka vara kompassen.

Nej, det konstiga är dubbelmoralen som det är ett uttryck för. Hon kan alltså tänka sig att hon själv är värd 89 000 kr/mån, trots att hon inte tycks göra någon större insats som riksdagsledamot, samtidigt som hon kritiserar dels löneklyftorna i samhället och dels näringslivets ersättningar till chefer. Hur motiverar hon det inför sig själv?

Nu är det slut på striden i Vaxholm. Kommunen kunde inte vänta längre och kontraktet med Laval sägs därför upp. Resultatet blir att letterna får åka hem till Lettland och jobba för de, lägre, löner som erbjuds där och att den svenska byggmarknaden lämnas utan konkurrens så att priserna kan fortsätta vara höga.
I slutändan tjänar ingen (utom Byggnads) på den här utvecklingen, inte ens de svenska byggjobbarna.

Några dagars frånfälle och antalet intressanta händelser formligen exploderar. Jag är lite upptagen just nu men hoppas kunna skriva någonting varje dag.

• Först hörde jag Marita Ulvskog pÃ¥ radion där hon anklagade DN för att bedriva en kampanj mot arbetarrörelsen, sen sÃ¥g jag henne pÃ¥ TV där hon propagerade för en lagstiftad begränsning av ägandet inom media. Det känns som om hon är helt panikslagen pÃ¥ grund av alla dessa avslöjanden om hur hög moralen egentligen är inom Rörelsen. Stackarn.
• I dessa dagar av mild Ayn Rand-hysteri var det lite lustigt med Göran Perssons hedersdoktorshatt som han ju fick för att han gick emot HSV och sÃ¥g till att högskolan i Örebro fick bli universitet. The aristocracy of pull, nÃ¥gon?
• För att bli lite mer allvarlig lÃ¥ter det inte som om det finns nÃ¥gon skäl att sätta tillit till Thomas Bodströms pÃ¥stÃ¥ende att DNA-proverna frÃ¥n misstänkta som frias ska gallras ut ur det tänkta registret, i alla fall om man ska tro ekot. Dessutom framförs den rimliga kritiken att det är ovettigt att, med tvÃ¥ngsmedel om sÃ¥ krävs, ta DNA frÃ¥n misstänkta för alla brott som kan ge fängelse. Kanske är det till och med grundlagsvidrigt, men det brukar ju inte vara nÃ¥gra större bekymmer.
• Idioterna pÃ¥ SFS fortsätter att hävda att det är rätt att diskriminera mot vissa men inte mot andra. Idén är att att det viktigaste med politiken är att uppnÃ¥ sina syften, metoderna och deras effekter pÃ¥ andra än mÃ¥lgruppen, är oväsentliga.
• IgÃ¥r kväll sÃ¥g jag JK Göran Lambertz handla bröd pÃ¥ Hemköp. Värsta kändisskÃ¥deriet!

BÃ¥de DN och SvD skriver om en utredning som kommer fram till slutsatsen att det vore en bra idé att ge studenter ekonomiska incitament för att välja “rätt” utbildningar, utbildningar som tillfredsställer samhällets eller arbetsmarknadens behov.

Vill man hävda att man ska styra valen efter vad det finns för behov kan man fråga sig varför vi ska ha valfrihet överhuvudtaget? Är det inte lika bra att inrätta en myndighet som utför lämplighetstest på alla som lämnar gymnasieskolan och sedan slussar in dem på rätt utbildning så att behoven tillfredsställs på bästa sätt? Nåja, lite mer seriös analys.

Logiken är alltså att vi ska ge ekonomiskt stöd till dem som väljer en utbildning som ger dem tillträde till en arbetsmarknad där de är efterfrågade och alltså närmast garanterade att få arbete. Que? Om man, hypotetiskt, accepterar att det är vettigt för samhället att styra valen till högre utbildningar, vore det då inte bättre att ge ekonomiska incitament för studenterna att läsa utbildningar som inte leder till en säker arbetsmarknad? Idehistoriker har t.ex. inte någon stor arbetsmarknad men är viktiga och jäkligt intressanta, vore det (i det hypotetiska fallet att vi faktiskt vill styra valen) inte vettigare att ge ekonomiska incitament för studenterna att välja idéhistoria?

Det viktigaste ekonomiska incitamentet för att välja en viss utbildning borde väl rimligen vara den lön man kan förvänta sig att få. Se till att det fungerar för lärare också istället för att försöka styra studenternas utbildningsval.

Skönt att folk vill åka tillbaka och att inte alla dessa välmenande [sätt in valfri beteckning här] som menar att turismen bygger på ojämlikhet och bara exploaterar och förstör, fick något gehör för sina svador. Thailändarna verkar vara nöjda.

Det var väl ingen nyhet med tanke på de utspel som skett på sistone men det är ändå väldigt tråkigt att se att de nu argumenterar så att vänstern kan använda dem som alibi för sina snurriga idéer. Eller som Anders Bengtsson(s) säger:

Men som vänsterpartisten sa i debatten: Välkommen i gänget bland oss som tror på att staten har en viktig roll att spela [genom att styra marknaden, min anm.]. Större än vad moderaterna vill erkänna.

(En liten miss på slutet där. Utan den sista, motsättningsfulla, meningen hade det varit ännu bättre/värre.)

Läs vad Lars Olofsson skriver om det nya DNA-register som ska upprätas. En liten, liten, liten detalj som inte nämns av DN och SvD i rapporteringen men som Sydsvenskan får med: alla som misstänks för ett brott där fängelse ingår i straffskalan ska vara med. Snacka om integritetskränkande, det räcker ju att vara på fel plats vid fel tillfälle för att bli misstänkt, åtminstone för vissa brott.

En lustig effekt, som Lars nämner, är att man kan komma att tvingas lämna prov till DNA-registret om man misstänks för nedladdning av musik. Straffen enligt nya upphovsrättslagen är ju fängelse för flera olika saker. Vilka brott kommer att bli enklare att lösa därför att fildelare blir registrerade i det här registret? De flesta av fildelarna är nog snälla och gör inte en fluga förnär och det brott de misstänks för lämnar ju inte ens ett DNA-spår.

Kanske borde man göra upp en lista över de brott som det är enklast att bli oskyldigt misstänkt för och som har fängelse på straffskalan. Nej, nu kom jag på det. Skattebrott ger ju fängelsestraff, långa fängelsestraff, jättelånga. Skatteverket lär ju se alla medborgarna som misstänkta för skattebrott så i själva verket dröjer det inte länge innan DNA-registret är allomfattande. Toppen för den som menar att så länge det rör sig om brottsbekämpning är det resultaten som är viktigast, inte metoderna.

Marita Ulvskog avvisar Hans Karlssons förslag om en etikomission för arbetarrörelsen efter alla dessa affärer som avslöjats under de senaste månaderna. Jag måste instämma i vad globaljuggler skriver, det är märkligt hur hon gör skillnad på folk och folk.

Ulvskog är väl knappast någon större individualist men när det är Partiet och fackföreningsrörelsen som riskerar att drabbas av den kollektiva skulden reagerar hon med ryggmärgen och är villig att hänga ut individerna för att rädda Organisationernas ära. Principiellt har hon väl iofs rätt, det är ju trots allt individerna som begår handlingarna men att det synsättet kommer i just det här fallet är väl ändå lite märkligt? Dessutom gör blotta antalet avslöjanden att det luktar som om det finns en rätt unken anda inom rörelsen.

I Storbritannien införde man strax efter 9/11 lagar som möjliggjorde att misstänkta terrorister kunde fängslas utan rättegång. Argumentet för det var t.ex. att bevisningen kom från känsliga källor som riskerades om bevisen visades upp. För icke-britter menade man också att det var rimligt att kasta dem i fängelse trots svaga bevis, bara man var övertygad om deras farlighet och det fanns risk för att de skulle torteras om de utvisades. Storbritanniens HD påpekade för ett tag sedan att det här inte var ett acceptabelt sätt att hantera fallen och nu ska de misstänkta terroristerna istället sättas i husarrest utan tillgång till internet och mobiltelefon (Tony Blair försvarade det här idag).
Fullständigt befängt naturligtvis. Är bevisen känsliga får man väl hålla förhandlingarna bakom lykta dörrar eller lösa det på något annat sätt som inte kränker den misstänkte. Samhällets skydd är inte ett bra argument för att frånta individer alla deras rättigheter och mer speciellt är det en väldigt farlig väg att vandra att tillåta att blotta misstanken om brott kan leda till bestraffning.

Läs också på Adam Smith Institute Blog.

En martyr för en värdig sak.

Av någon anledning väljer svenskan att medverka till spridningen av de ogenomtänkta påståenden som filmbranchen gör. Artikeln citerar BBC News som i sin tur haft kontakt med MPAA (Motion Pictures Association of America). Man frågar sig varför det är intressant för svenskar att läsa vad en amerikansk intresse- och lobbyorganisation har sagt till ett brittiskt nyhetsföretag.

Den stora nyheten är att MPAA har släppt ett verktyg som letar igenom datorn efter mediafiler som kan vara olagliga. Ed Felten gjorde ett test av det här programmet i fredags. I själva verket är det bara ett program som utför en sökning efter vissa typer av filer, något som de flesta nog är kapabla att göra själva med hjälp av sökverktyget som finns i Windows. Det tar inte bort de filer som det hittar, vilket nog är tur eftersom det förmodligen finns mängder av tillåtna mediafiler på varenda dator och det vore trist om programmet bara raderade dem. Antagligen lär en del åka dit på det ändå.

Problemet med artikeln är att den okritiskt rapporterar MPAAs siffror för hur mycket filmindustrin förlorar på olaglig nedladdning. Felten skrev om det här också, så sent som igår. Filmindustrin presenterar resultaten av sina analyser för att visa hur hemskt det är med den olagliga nedladdningen men lämnar inte ut de faktiska siffrorna över t.ex. försäljning. Om de gjorde det skulle det dels kunna underminera hela den lobbyverksamhet som bedrivs och dels skulle artisterna (i det här fallet skådespelarna), som ju mediebranchen alltid hävdar att nämnda lobbyverksamhet ska skydda och ge mer pengar, kunna kräva högre ersättning.

Enligt Felten visade det sig när musikbranchen släppte sina siffror att försäljningen visserligen hade gått ner i flera år men att den trenden vände under 2004. Kanske kan det tänkas att försäljningssiffrorna påverkades av att priserna höjdes kraftigt flera år i rad samtidigt som konjunkturen var svag? Här kan man läsa lite om hur cd-försäljningen har stått sig i relation till antalet nya skivsläpp, försäljningen har inte alls gått ner lika mycket som antalet nya titlar (siffrorna gäller förstås USA men det gör inget, det är USA det är viktigt att hålla koll på, det är därifrån de svenska branchorganisationerna hämtar sina argument). Är det verkligen konstigt att försäljningen går trögt om det finns mindre att välja mellan? Man kan också läsa lite om några studier som försöker studera hur nerladdning egentligen påverkar skivförsäljningen. Det tycks vara svårt att bevisa att det finns något klart samband.

Att göra olagliga kopior av musik och filmer är inte stöld men väl intrÃ¥ng i upphovsrätten och är och bör förbli olagligt. Problemet med dagens trend inom upphovsrättslagstiftningen är att den gÃ¥r mot en situation där producenternas position blir alltför stark jämfört med konsumenternas. För att motivera utvecklingen presenterar företagen t.ex. siffror över hur mycket musik och hur mÃ¥nga filmer som laddas ner olagligen och presenterar sedan varje sÃ¥dan nedladdning som en “lost sale”. Det stämmer helt enkelt inte. Det finns ingenting som jag vet som tyder pÃ¥ att varje nerladdad film eller album skulle ha köpts eller hyrts om inte nerladdning hade varit en möjlighet. En annan variant skulle kunna vara att säga att nerladdningen ökar exponeringen för filmer och musik och därför skulle kunna fungera som marknadsföring.

Slutsatsen mÃ¥ste alltsÃ¥ bli att det inte finns nÃ¥got stöd för mediebranchens pÃ¥stÃ¥enden om att det var de nya möjligheterna till olovlig framställning av (exakta digitala) kopior av upphovsrättsligt skyddade verk (det som brukar kallas piratkopiering) som ledde till den nedgÃ¥ng i försäljning som branchen led av under början av 00-talet. Eftersom det inte kan visas att det förhÃ¥ller sig sÃ¥, borde heller inte staten vidta Ã¥tgärder, som markant inskränker de rättigheter som konsumenterna har kommit att förvänta sig, endast av den orsaken att man vill minska “piratkopieringen”. Dessutom borde tidningarna sluta upp med att okritiskt vidarebefordra branchens pÃ¥stÃ¥enden om hur försäljningen gÃ¥r, varför den gör det och hur mycket pengar som gÃ¥r förlorade pÃ¥ grund av nedladdningar.