Rationalisten

Nu är det en 15-åring på Ring P1 som vill kritisera kritiken mot kommunismen. Ja, herregud. Egentligen borde jag sätta en klocka så att jag kommer ihåg att stänga av radion när Ring P1 börjar.

Nåväl. Det var ett stickspår, huvuddelen av denna post är redan uttänkt. Det ska handla om att jag är sjuk och om mina äventyr när jag skulle installera FC3, samt om några saker jag läst idag som jag tycker är värda att ta upp.

• Jag är sjuk. Något elakt har intagit mina övre luftvägar och gör att jag vaknar varje morgon och tror att mina salivkörtlar under natten har bytts ut mot syraproducenter. Så ont gör det i halsen. Nu har jag dessutom börjat hosta (ständigt denna hosta) och det är lite som att få en rasp nerkörd i halsen. (Ursäkta eventuella otrevliga mentala bilder).
• Större delen av helgen gick åt till att installera Fedora Core 3. Problemet var inte installationen utan att jag missade det sista steget i installationen, det steget som gör att XPs boot manager (som jag av bitter erfarenhet vet är omöjlig att ersätta utan att installera om XP) startar Linux på ett bra sätt. Nu vet jag iaf hur GRUB benämner hårddiskarna och partitionerna, det tog ett litet tag att klura ut. När jag så hade fått igång FC3 blev det problem med att komma ut på nätet. Hemma har vi inget sånt här brett band, där är det ett gammalt hederligt USR 56k modem som tillhandahåller alla de makalösa upplevelserna på Nätet. Jag lyckades få till en uppkoppling men inte snabbare än 9 600. Det går ju inte. Felet var att hastigheten på serieporten var satt för hög(!). Jag säger då det.
• Det här (från DN) är en dålig idé. Som Ingen kommer undan politiken skriver: Varför förtjänar kändisarna specialskydd? Är det inte lika illa för alla som drabbas av förföljelser och trakasserier? En annan krånglig fråga är: Hur ska man bestämma vilka som omfattas av en sådan speciallagstiftning? Vilka är kända nog för att vara skyddade?
  Jag tycker mig se en tendens mot mer och mer specialbehandlande lagstiftning som delar upp befolkningen i olika grupper med olika skydd och privilegier. Det är en väldigt olycklig utveckling.
• Enligt SvD vill miljöpartiet införa något som ska kallas för statliga lånegarantier och som innebär att staten ska gå i borgen för lån till nyföretagande, men bara i “socialt utsatta förorter”. Jag ser det lovvärda i att öka möjligheterna och allt men… För det första skriker förslaget ut gränsdragningsproblem och för det andra är det återigen fråga om särbehandlingstendenser. Vissa får det, andra inte (för att parafrasera BKO).
• Ekot skriver om att personnumret har kommit att bli så väsentligt för alla kontakter i samhället att en person som saknar personnummer inte kan få bankkonto, inte kan få el och måste deponera 3 000 kr för att få telefon (hos Telia). Ytterligare en baksida med personnummer-systemet, alltså.
• Hos FurdLog läser jag att den gamle chefen för MPAA, Jack Valenti, är positivt inställd till Creative Commons licenser. Förvånande och positivt.
• DN skriver om att Försäkringskassan nu har lämnat sin rapport om hur villkoren för utbetalning av barnbidrag ska förändras. Jag blev förvånad över att ett nyfött barn med ogifta föräldrar automatiskt står under moderns ensamma vårdnad. För att pappan ska ha några rättigheter måste faderskapet fastställas och en anmälan om gemensam vårdnad lämnas in till socialnämnden eller skatteverket. Hmm…
• Till sist ska jag också kommentera att Svenska spel och ATG inte får höja den andel av intäkterna som ges tillbaka till spelarna i form av vinster (som Ekot skriver om). Spelmonopolets moment 22 framstår tydligt i artikeln: de utländska spelbolagen hävdar att spelmonopolet egentligen inte är till för att minska riskerna kring spelande utan snarare för att dra in pengar till statskassan (det verkar rimligt, särskilt med tanke på hur Svenska spel annonserar). Om de svenska spelbolagen tilläts höja sina vinster skulle detta argument försvagas eftersom mindre pengar då skulle komma in, samtidigt som en vinsthöjning skulle innebära en viss försvagning av argumentet om spelmonopolet som socialt skydd. Staten håller tummarna och hoppas att spelmonopolet ska bestå.

Nu ska jag gå hem och lägga mig på soffan och sova en stund.

Den s.k. stopplag som (s) tillsammans med (v) och (mp) har tagit fram (en artikel från SvD här) har fått mycket kritik från många olika håll, t.ex. från Vårdförbundet. Det finns andra som tycker att förslaget inte går går tillräckligt långt. Själv har jag full förståelse för dem som tycker att det är viktigare att sjukvården drivs i offentlig regi än att den är bra.

• Det är alltid skönt med lite bashning av Chomsky (Från Oliver Kamm). (Jag har för mig att det fanns en blog som bara gick ut på att argumentera mot Chomsky, är det någon som har någon koll?)
• I SvD kan man läsa att det finska försöket med avdrag för hushållsnära tjänster faktiskt var ganska lyckat när allt kommer omkring (dessutom är titeln, “Färre svartjobb med finska avdrag” lite rolig i förhållande till ekots rubrik när de skrev om samma sak: “Färre finska städjobb trots skatteavdrag”, som jag skrev om här).
• Den otrevliga terrorlag som jag tyckte illa om här, har stora problem att passera det brittiska överhuset, rapporterar BBC. Det var ju bra.

Ekot: “V vill ha kvinnor på vägskyltar”. Det låter ju bra. Det är väl bara att ta fram en design med kvinnor på och sedan byta allteftersom de gamla skyltarna slits. Inga problem. Det är längst ner i den lilla texten som det verkliga guldkornet finns: “Vänsterpartiet vill också ha [...] ett förbud mot köpcentra som det krävs bil för att kunna använda.” WTF?

Dennis tycker att jag är fel ute när jag hävdar att det är odemokratiskt att lämpa över allmännyttan till en styrelse. Med hjälp av en parallell till vägbyggen visar han att politikerna faktiskt fattar många beslut som i praktiken är oåterkalleliga utan att för den sakens skull vara odemokratiska. Det är förstås korrekt, även om det inte gör förslaget mindre puckat. (Eftersom jag givetvis inte kan erkänna att jag missade den aspekten skyller jag på att jag var jättetrött, titta på klockslaget!) Jag får också lov att instämma i Dennis kommentar om att det demokratiska problemet egentligen är att politikerna har alldeles för stor makt.

I Ekot idag hävdar Teres Lindberg (s) (som tidigare har visat hur viktigt hon tycker att det är med de demokratiska procedurerna) att anledningen till att det är rätt att göra så här är att ett stopp för utförsäljning av allmännyttan var en av de saker som (s) gick till val på. Haltar inte det resonemanget? I framtiden kommer det ju bli omöjligt att gå till val med den uttalade ambitionen att sälja ut allmännyttan.

Hur ser egentligen lagstiftningen ut när det gäller stiftelser?

Den rödgröna majoriteten i Stockholms stadshus vill skänka de allmännyttiga bostadsföretagen till en stiftelse. Det betyder att det blir hart när omöjligt för framtida politiker att sälja lägenheter.

(Från DN).

Stadsledningskontoret ska utreda saken och måste vara klara redan den första april. Det är tydligen väldigt bråttom, trots att valet faktiskt ligger ett och ett halvt år i framtiden. Kanske vore det läge att fundera lite mer än tre veckor på om det här är en vettig ide?

Men det är förstås inte vettigt att göra så här. Framförallt är det inte demokratiskt eftersom det innebär att man sätter nya gränser för vad framtida, demokratiskt valda, fullmäktige kan besluta om. Vänsterröran i stadshuset har uppenbarligen förstått att man inte kommer att överleva nästa val och att det därför gäller att göra allt för att krympa handlingsutrymmet för dem som tar över efter maktskiftet.

Via SvD.

Samtliga gymnasieskolor i Stockholm ska nu styras av eleverna, vars makt ska bli större än både lärarkollegiets och rektors. Vad är det för människor som fått plats i stadshuset egentligen? Behöver man inte uppfylla några grundläggande krav på begåvningsnivå?

Hur har man kommit fram till att det är en bra idé? Vad får det för effekter på lärarnas arbetsmiljö? (s) och i än högre grad de förtäckta kommunisterna i (v) (och mjukhuvudena i (mp)?), brukar ju hävda att det största demokratiproblemet är att arbetarna inte bestämmer över företagen. Nu ska man ta ifrån lärarna makten över sin arbetsplats. Rimligt.

Går inte förslaget dessutom lite på tvärs mot Ibrahim Baylans initiativ som ska ge lärarna mer makt i klassrummet? Här (från DN) kan man läsa lite om vad eleverna tycker om Baylans förslag att lärarens ska få konfiskera t.ex. mobiltelefoner om dessa används så att det stör undervisningen.

Det går utför…

Det har talats rätt mycket om “rätten till heltid” under de senaste månaderna. Bland annat tillsatte regeringen i höstas en utredning om saken, bland direktiven finns bland annat att heltid ska vara normen från vilken avvikelser bara kan accepteras om det finns “sakliga skäl”. Igår, på kvinnodagen, lyftes frågan upp igen som en kvinnofråga. Många av de anställningar där deltid förekommer finns inom den kvinnodominerade offentliga sektorn (där även jag arbetar, deltid). Idag finns Hans Karlssons uttalanden överallt, bland annat i SvD. Trots att utredningen, som väl torde vara det redskap som används för att ta reda på vilka åtgärder som är lämpliga, om några, för att uppnå de mål man har, nyligen fick mer tid av regeringen, lovar Karlsson att det kommer att komma lagstiftning om “rätten till heltid” innan den här mandatperiodens utgång.

Som fallet är med alla andra “positiva” rättigheter är “rätten” till heltid en absurd tanke, en rätt som kräver resurser som skapats av någon annan.

När det gäller “rätten till heltid” kommer den med största sannolikehet leda till högre arbetslöshet, framförallt bland dem som vill ha en deltidsanställning. När fler heltidstjänster ska skapas måste utrymmet för dessa skapas genom att färre människor deltidsanställs (det är ju hela tanken). De som önskar en heltidsanställning kommer då att gynnas men de som faktiskt vill vara deltidsanställda kommer att tvingas bort, det kommer helt enkelt inte att finnas något utrymme för dem; rätten till heltid skapar ju inte ett större arbetskraftsbehov.

“Rätten till heltid” är, precis som LAS turordningsregler, en ren fälla för alla som av olika skäl inte önskar en traditionell anställningsmodell eller helt enkelt inte passar in i mönstret för en normal anställd.

Som Jerry skriver har RÅ beslutat att söka prövningstillstånd i HD för fallet med pastor Åke Green (läs t.ex. DNs artikel). Det tycker jag på sätt och vis är välkommet eftersom jag tycker att Hovrättens dom var otillfredsställande i det att den fastslog att skälet till att Green inte kunde dömas var att han skyddades av religionsfriheten. Det betyder, implicit, att religionsfriheten är ett starkare skydd än yttrandefriheten enligt resonemanget att eftersom något har sagts i 2 000 år måste det vara undantaget från modern lagstiftning. Skulle en nystartad religion få samma skydd?

Jag tror, liksom Jerry, att HD kommer att se det som ett viktigt principmål och bevilja prövningstillstånd. Ett drömscenario vore att HD tog upp fallet och drog slutsatsen att Green visserligen gjort uttalanden som strider mot HMF-lagen men att yttrandefriheten är så viktig att HMF-lagen borde avskaffas. Det är inte den utgången jag tror på men det vore det mest tillfredsställande.

Den största fördelen med en HD-dom vore i alla fall att saken därmed skulle vara klar och att jag kan sluta försvara en uppenbarligen homofob person som jag egentligen inte känner några som helst sympatier för. (Fast i DNs artikel hävdar iofs Green att han tänker driva frågan till Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg om han förlorar i HD – puh!)

Hos Newsday läser jag att FN har antagit en icke-bindande resolution som uppmanar medlemsländerna att förbjuda alla typer av mänsklig kloning. Nu talar vi alltså inte bara om reproduktiv kloning, där man klonar en människa för att göra en ny kopia utan även om terapeutisk kloning, som är mer eller mindre ekvivalent med stamcellsforskning, ett område som förmodas kunna bli väldigt produktivt i framtiden.

Nu är det ju konsensus i Sverige att allt FN gör är bra eftersom alla får vara med och bestämma. Resolutionen har dessutom stöd av stora delar av de fattigaste delarna av världen, i stort sett bara Europa och vissa, icke-muslimska, delar av Asien motsatte sig den. Vi måste helt enkelt se till att följa den här resolutionen i Sverige också. Vad är lite framgångsrik forskning med potentiellt enorma möjligheter för bekämpning av vissa hemska sjukdomar, jämfört med en FN-resolution? FN vet ju faktiskt alltid bäst eftersom alla får vara med och bestämma.

(Vädret)

Studio Ett senare idag ska ta upp jämställdheten inom den akademiska världen. Andelen kvinnliga professorer har ökat med åtta procent under de senaste tio åren och med den takten skulle det ta fyrtio år att uppnå jämn fördelning. Siffrorna väcker några tankar.

Lite snabb räkning ger vid handen att andelen kvinnliga professorer ökade från 34 till 36 procent mellan 1995 och 2005. Eftersom det är roligt att räkna procent kan man också säga att det skiljer 27.2 procentenheter mellan andelarna kvinnliga och manliga professorer eller att den kvinnliga andelen endast utgör 57 procent av den manliga.

Utvecklingen kan jämföras med bolagsstyrelserna (som jag skrivit om tidigare) där ökningen var 139 procent på två år, vilket dock bara motsvarade att andelen kvinnor ökade från 6.1 till 14.6 procent. Å andra sidan skulle den utvecklingen, om den fortsatte, bara ta 2 år och fyra månader på sig för att uppnå 50-50-fördelning. Det går helt klart sämre i den akademiska världen, samtidigt som andelen kvinnor i toppositioner där, åtminstone än så länge, är betydligt högre.

Så till frågan om 50-50-fördelning är uppnåelig eller ens eftersträvansvärd. Det går inte att sia om hur utvecklingen i samhället kommer att bli. Det är omöjligt att veta hur olika faktorer påverkar våra möjligheter och val. Kanske blir utvecklingen sådan att det inte går att uppnå femtio procent kvinnor utan kvotering som åtsidosätter meritbaserad tillsättning; kanske kan utvecklingen bli sådan att andelen kvinnor blir större än femtio procent.

Det är dock inte troligt att fördelningen någonsin kommer att ligga på exakt 50-50 hela tiden utan att kvoteringsregler införs. Det är troligare att fördelningen kommer att pendla runt något jämviktsläge som förhoppningsvis kommer att ligga nära 50-50 och som definitivt inte kommer att ligga på 15-85 eller 35-65. Att kvotera in personer av det underrepresenterade könet för att kunna visa att fördelningen är helt jämn är inte en bra idé. Större framgångar för könsneutralt tänkande leder åt rätt håll.

Mises Economics Blog tipsar om den här artikeln från PittsburghLIVE.com. Intressant läsning om utvecklingen i Sydamerika och hur socialismen ständigt lyckas återföda sig själv under nya benämningar. Jag gillade speciellt det här citatet från den Uruguayanske senatorn Jose Mujica, som faktiskt säger att socialismen är ett misslyckande:

“(T)here are no alternatives (till socialism, min anm.). We have to take a pragmatic line.”

Mig påminner det här att ha insikt om misslyckandet, samtidigt som man väljer att fortsätta på den inslagna linjen i kraft av “pragmatism”, väldigt mycket om en del människor i någon bok jag har läst.

Sedan kan det också vara skoj att läsa den här artikeln om modiga människor på Cuba som lånar ut böcker ur sina egna bibliotek. Ja, Castro-regimen verkligen mysig och dessutom faktiskt mer demokratisk än vad man kan tro.

“Misstänkta dödsterrorister gripna” skriver Expressen. Vad är en dödsterrorist och hur skiljer en sådan sig från en annan terrorist. Ska de andra terroristerna kallas icke-dödsterrorister eller kanske livsterrorister?

Appropå den här artikeln i Svenskan: var det inte så att Sveriges kommuner skulle ha någon form av autonomi gentemot staten?

Först tyckte ju Nuder och Person att det var dags att höja skatterna och Person talade om att det var kommunalskatterna som skulle höjas. Knappast något som regeringen ska ha möjlighet att påverka. Nu visar Per Nuder att det inte bara är kommunernas skattepolitik som det är upp till regeringen att besluta om, även personalpolicyn ska tydligen styras:

- Nu är det dags för kommunerna att börja anställa på nytt.

Egentligen är det väl inte så svårt att förstå varför (s) inte tycker om det kommunala självstyret: alla kommuner är ju inte (s)-märkta. Det gäller därför att centralisera så att Partiet inte förlorar makten över de förvirrade stackare som röstat fel i kommunalvalen.

• Machan’s Musings – Further Paradoxes of Full Equality [SoloHQ]
• Antitrust’s Greatest Hits [Reason online] (lite gammal men ändå väldigt intressant)