Rationalisten

Anne Appelbaum skrev intressant och väldigt kritiskt i Expressen, publicerat igår, om Amnestys årsrapport, som jämställer Guantánamo med Gulag-lägren.

Det hon skriver sammanfattar väldigt väl mina egna tankar och känslor inför hela denna sörja.

Det kom en dom (från DN) och alla fortsatte säga vad de sade innan. De som vill se monopolet avskaffat tolkar domen som att monopolet måste avskaffas och de som vill bevara monopolet tolkar den (från SvD) som att den ger monopolet skydd, bara vissa av reglerna görs om.

Fortfarande är det lite oklart varför det är bra att ha ett monopol pÃ¥ försäljning av receptfria läkemedel. Ylva Johansons motivering att “… det svenska systemet för att hantera läkemedel är bra för tillgängligheten, säkerheten och för att hÃ¥lla lÃ¥ga priser.” är väldigt svagt. Tillgängligheten kan väl knappast sägas minska därför att fler ställen kan tillhandahÃ¥lla en vara, säkerheten kan garanteras genom att krav ställs pÃ¥ dem som säljer läkemedel och att hävda att lÃ¥ga priser garanteras av ett monopol lÃ¥ter rätt bakvänt.

Det är också oklart varför monopolet också säljer schampo, tandkräm, bindor och andra varor som inte är läkemedel och varför apoteket köper stora reklamkampanjer för att öka sin försäljning, särskilt när kampanjerna riktar in sig mot sådana varor som apoteket inte har monopol på.

Vårdnadskommittén ska lägga fram ett betänkande för Thomas Bodström i morgon, enligt vad DN och Ekot rapporterar. Förslaget är tänkt att i större utsträckning än det nuvarande ta tillvara barnens intressen i vårdnadskonflikter. Dessutom tycks det innebära en förskjutning av tolkningen av barnets bästa, bort från tanken att barnet alltid mår bäst av att ha tillgång till båda sina föräldrar.

Det är rimligt och nödvändigt att göra sådana här förändringar eftersom det nuvarande systemet kan leda till att även (generaliserat) män som dömts för misshandel eller sexuella övergrepp får delad vårdnad, något som alltså tvingar kvinnan att fortsätta ha någon form av relation med mannen. Absurt.

Från DNs artikel:

Det är vanligt att föräldrar som inte kommer överens anklagar varandra för våld, sexuella övergrepp eller för att inte vara kapabel att kunna vårda barnet. Utredningen menar att domstolarna måste ta sådana anklagelser på allvar. Även om misstankarna inte går att bevisa så kan de vara tillräckliga för att den ene föräldern inte ska få vårdnaden.

och från Ekots:

Utredningen anser därför att sådana misstankar måste tas på större allvar än idag och att domstolarna inte ska gå med på att ge vårdnad till en förälder som misstänks för sådana brott, även om de inte går att bevisa, till skillnad från i dag då en förälder som dömts för brott mot sin partner eller sina barn ändå kan få vårdnad om barnen.

Vore det inte rimligt att någon form av prövning av misstankarna genomfördes innan de användes för att göra lämplighetsbedömningen? När blotta misstanken är tillräcklig blir sådana anklagelser ett väldigt enkelt sätt att se till att få ensam vårdnad om barnen. Faktum är att en skilsmässa kan vara så uppslitande att det inte är orimligt att misstänka att sådana beskyllningar kommer att drabba oskyldiga, både män och kvinnor.

Uppdatering 31/5, 18:00:
När SvD rapporterar om betänkandet nyanseras bilden lite mer. Enligt en representant för kommittén avfärdas i dagsläget sådana anklagelser slentriansmässigt som falska, vad kommittén vill är anklagelserna ska bli mer ordentligt utredda.