Självklart
Fransmännen röstade nej (från DN). 54,87 procent röstade nej och 45,13 procent röstade ja, det är 9,74 procentenheters skillnad eller en nej-sida som är 21,5 % större än ja-sidan. Intressant är också ett valdeltagande på 70,4 procent.
Debatten fortsätter, nu gäller det att erövra orsaken till att det blev nej. Var det konstitutionens “liberalism” eller en inrikespolitisk frÃ¥ga kombinerad med skepsis mot de nya länderna, framförallt Turkiet? Var det bönderna som lyckades med att bevara CAP?
Genom att läsa Ola Larsmos “recension” av konstitutionen hittade även jag nyliberalismen i konstitutionsförslaget. Nyliberalismen ligger i att konstitutionen inte fastslÃ¥r en miniminivÃ¥ för statens storlek, i att den inte detaljreglerar “sociala rättigheter” eller gör full sysselsättning till det allt överordnade mÃ¥let med den ekonomiska politiken. Det nyliberala med den föreslagna konstitutionen är alltsÃ¥ att den inte i tillräckligt stor utsträckning eliminerar liberalismen som politiskt alternativ. Detta trots att de “positiva (sociala) rättigheterna” nämns som viktiga värden pÃ¥ ett flertal platser och är inkorporerade i rättighetsdelen av konstitutionen. SÃ¥ blir den socialistiska metoden synlig: det de definierar som demokrati utesluter varje annat politiskt system än det som de själva föresprÃ¥kar.
AlltsÃ¥ argumenterar socialisterna för (och jublar över) att det franska “nejet” motiverades av en skepsis mot liberalismen. Med den fullständiga brist pÃ¥ logik som präglar hela debatten om EU och varje socialistisk beskyllan för nyliberalism jublar man dÃ¥ ocksÃ¥ över t.ex. att EUs enormt omfattande jordbruksstöd, ett jordbruksstöd vars negativa effekter pÃ¥ utvecklingsländerna knappast är omdebatterat, Ã¥terigen har klarat sig oskatt.
