Rationalisten

Varför ska Sverige vara drivande i frågor om inskränkningar i de civila rättigheterna för att underlätta terroristbekämpning? För det första är bär det tydliga drag av paranoia att tro att risken för Sverige för närvarande skulle vara särskilt stor, för det andra är det väldigt tveksamt om hemlig husrannsakan och hemlig avlyssning av icke misstänkta skulle vara till någon större hjälp för polisen.

Säkerheten i Sverige är dålig men det är väldigt oklart varför den skulle förbättras mer av att polisens befogenheter utökas än av att polismyndigheten tillfördes en större del av de offentliga finanserna så att fler poliser kunde anställas. Kanske skulle fler brott kunna klaras ut då, något som förmodligen skulle öka den svenska säkerheten flera storleksordningar mer än dessa uppenbara angrepp mot rättssäkerheten. (Utöver den uppenbara fördelen att ett av de mest eftersatta statliga grundåtagandena skulle skötas bättre.)

Kanske är det bara jag som är barnslig när jag kräver att alla ska spela med samma regler. Kanske är det så att i dagens “kollektiva tankevärld” är det höjden av barnslighet att kräva att reglerna ska vara desamma för alla i alla lägen, att alla ska behandlas lika oavsett vem de är. Kanske är det istället höjden av tankemässig förfining att hävda att rättvisa är att alla har lika mycket, vinner lika ofta, får samma utfall.
Det är barnsligt att kräva att reglerna i en Fia-turnering vars deltagare har jämställda mentala förmågor ska vara desamma från parti till parti men vuxet att kräva att alla ska få vinna lika många gånger och att reglerna måste ändras efter hand för att uppnå detta mål. Det är höjden av rättvisepatos att kräva att linjalen tas fram när läsken ska hällas upp i glasen.

Det kallas att regrediera.