I den nya budgetproppen (finns hĂ€r, detta Ă€r UtgiftsomrĂ„de 16 – underbart sovjetsprĂ„k dĂ€r, förresten) finns föjande charmanta förslag till ny text i högskolelagens femte paragraf, vilket innebĂ€r att det blir ett krav för att högskolorna ska fĂ„ examinationsrĂ€tt:
Högskolorna skall i sin verksamhet frÀmja en hÄllbar utveckling som innebÀr att nuvarande och kommande generationer tillförsÀkras en hÀlsosam och god miljö, ekonomisk och social vÀlfÀrd och rÀttvisa.
Visserligen Àr hela dokumentet fyllt av hÀnvisningar till hur viktigt det Àr att vÀlfÀrdens viktighet ska inskÀrpas i de som studerar, frÄn första klass till sista, men det Àr ÀndÄ mest politik i bemÀrkelsen styre. Det ovanstÄende Àr ett förslag till en lagÀndring, vilket Àr nÄgot betydligt mer permanent. Vad menar man dÄ med denna ordalydelse?
sid 135-136:
Huvudförslaget för högskolans omrÄde var ett tillÀgg i högskolelagen (1992:1434) om att högskolorna i sin verksamhet skall frÀmja en socialt, ekonomiskt och miljömÀssigt hÄllbar utveckling. DÀrmed menas en utveckling som innebÀr att nuvarande och kommande generationer tillförsÀkras en god miljö och hÀlsa, ekonomisk och social vÀlfÀrd och rÀttvisa.
[...]
Brundtlandkommissionen definierade hĂ„llbar utveckling som “Âen utveckling som tillfredsstĂ€ller dagens behov utan att Ă€ventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsstĂ€lla sina behov”Â.
[...]
TillgÄngen pÄ fri utbildning, fri forskning och en demokratisk samhÀllsordning Àr nödvÀndiga för att tillförsÀkra en god miljö och hÀlsa, ekonomisk och social vÀlfÀrd och rÀttvisa. StrÀvan efter att uppnÄ hÄllbar utveckling och forskningens frihet stÄr sÄledes inte i ett motsatsförhÄllande till varandra. Att vetenskapens trovÀrdighet och forskningssed samt forskarens rÀtt att fritt vÀlja, utveckla och publicera vÀrnas Àr förutsÀttningar för att forskningen skall kunna bidra med att utveckla och stÀrka den hÄllbara utvecklingen.
Utbildning ger personer kunskap om sÄvÀl problemen som möjliga lösningar. Högre utbildning kan förutom Àmnesspecifika kunskaper Àven ge en vidgad allmÀnbildning och en ökad förmÄga till reflektion över de egna vÀrderingarna. Den högre utbildningen skall ge studenterna förmÄga att sÄvÀl söka och vÀrdera kunskap som göra sjÀlvstÀndiga och kritiska bedömningar. Möjligheten att skapa förutsÀttningar för en hÄllbar utveckling vilar i stor utstrÀckning pÄ mÀnniskors förmÄga till kritiskt och sjÀlvstÀndigt tÀnkande samt respekt och förstÄelse för andra mÀnniskors vÀrden och behov.
Det Ă€r svĂ„rt att inte tolka det som en klar och tydlig politisk styrning av högskolornas inriktning. Det tredje citatets första stycke Ă€r sĂ„ oklart formulerat att man blir mörkrĂ€dd eftersom det Ă„ ena sidan tycks vara ett försvar av den fria forskningen i betydelsen ostyrd men Ă„ andra sidan kan “TillgĂ„ngen pĂ„ fri utbildning…” lika gĂ€rna tolkas som “TillgĂ„ngen till gratis utbildning…”. DĂ„ blir slutsatsen absurd men man har introducerat en vĂ€ldigt anvĂ€ndbar otydlighet som kan anvĂ€ndas som motivering bĂ„de för styrning och gratis utbildning.
Men Àven med förutsÀttningen att man menar just fri i betydelsen icke-styrd Àr det ett vÀldigt bakvÀnt resonemang som skulle kunna översÀttas till att forskning och utbildning mÄste vara styrd för att kunna vara fri.
Bland remissinstanserna Ă€r det, sorgligt, skrĂ€mmande och i nĂ„gon mĂ„n förvĂ„nande nog, endast SLU som har haft klarsynen att identifiera problemet och modet att avvisa förslaget fullstĂ€ndigt. Mitt eget alma mater, UU, “anser att lagĂ€ndringen bör kombineras med kraftfulla styrinstrument för att fĂ„ avsedd effekt”. HĂ€rligt. Inte bara ska utbildningen och forskningen vara tydligt styrd, styrningen ska vara rejĂ€lt uppstyrd (tihi) ocksĂ„.
Vad innebÀr det dÄ? I mina ögon verkar det framförallt vara en öppning för godtyckligt styre av universiteten med möjlighet till godtyckliga bestraffningar av dem som dristat sig göra, tÀnka, tycka fel. Godtyckligheten i uttryck som hÄllbar utveckling och, Ànnu lÄngt mer, rÀttvisa Àr enorm. Det blir dÄ helt omöjligt att objektivt avgöra om universitetet uppfyller kraven och frÄgan kommer att avgöras av den som ska göra bedömningen eller av den rÄdande politiska majoritetens tolkning av begreppens betydelse.
Ăn mer Ă€r det frĂ„gan om att sanningen ska slĂ„s fast ovanifrĂ„nIdĂ©n Ă€r analog med nĂ€r vĂ€nstern pratar demokrati. Eftersom den representativa, liberala demokratin stĂ€ller till en massa otyg med vĂ€nsterns idĂ©er fĂ„r man helt enkelt lov att omdefiniera begreppet sĂ„ att det det istĂ€llet kommer att betyda “vĂ„rt system”.. PĂ„ sĂ„ sĂ€tt Ă€r det hela alltsĂ„ otroligt obehagligt och samtidigt, skulle jag vilja hĂ€vda, sĂ„ oerhört tidstypiskt. NĂ„gonstans i utvecklingen tycks idĂ©n om samtal och acceptans för avvikande tolkningar ha försvunnit. IstĂ€llet för att sanningen söks öppet och kritiskt ska den numer slĂ„s fast ovanifrĂ„n. Den som skriker högst och fĂ„r gehör för sin uppfattning hos makten Ă€r den som har rĂ€tt. Att övertyga ska inte handla om att lĂ€gga fram de bĂ€sta belĂ€ggen för sin teori och visa att den ger den bĂ€sta förklaringsmodellen hittills, istĂ€llet ska det handla om att driva sĂ„ att den befĂ€sts politiskt. SĂ„ kan man bemöta kritikerna med tillmĂ€len om bakĂ„tstrĂ€veri och allmĂ€n hemskhet snarare Ă€n med argument och revideringarAllt detta givetvis samtidigt som man avfĂ€rdar eviga sanningar, men dĂ„ i betydelsen att vetenskapen strĂ€var mot sanningen..
Den sista meningen det andra stycket av det tredje citatet ovan lyder: “Möjligheten att skapa förutsĂ€ttningar för en hĂ„llbar utveckling vilar i stor utstrĂ€ckning pĂ„ mĂ€nniskors förmĂ„ga till kritiskt och sjĂ€lvstĂ€ndigt tĂ€nkande samt respekt och förstĂ„else för andra mĂ€nniskors vĂ€rden och behov”. Om man hĂ„ller i huvudet att de som författade dokumentet definitivt har en klar idĂ© om vad de menar med hĂ„llbar utveckling framgĂ„r meningens sjĂ€lvmotsĂ€gande absurditet tydligt.
Hittat hos PJ. Han pÄtalar den rÀttsosÀkerhet som vagheten medför eftersom det helt enkelt blir beroende av vem som har makten att definiera vad som egentligen menas. PJ fick det frÄn Barometern.