Tröttande
Inte nu igen. Miljöpartiet hävdar att trafikplaneringen på alla sätt är anpassad till män samt att vägmärkena är ojämställda (kanske diskriminerande rentav?).
Jag irriterar mig alltså inte på tanken att det borde vara fler kvinnor på skyltarna utan skräms av farhågan att miljontals kronor kommer att slösas på att byta skyltar som inte är utslitna.
För övrig är resonemanget om den ojämställda trafikplaneringen visserligen inte orimligt men helt ofullständigt. Det finns så många andra statistiska siffror som kan slängas in i sammanhanget för att visa att faktorerna som styr t.ex. val av transportslag snarare beror på djupare liggande orsaker än kön.
Men egentligen är det förstås bara en fortsättning på Karin Svensson Smiths idéer. Det är så tråkigt.
