DĂ„rar
En liten fortsÀttning pÄ det hÀr inlÀgget.
I SvD den 7/10 publicerades ett upprop, underskrivet av 50 vÀnsterpartister, mot Ohlys stÀllningstagande i KubafrÄgan. Det Àr gottigt att lÀsa. NÄgra exempel:
Om han i stĂ€llet tagit del av deras, och vĂ„ra, kunskaper hade han kunnat undvika genanta pĂ„stĂ„enden som att det skulle pĂ„gĂ„ “fĂ€ngslanden av mĂ€nniskor utan rĂ€ttegĂ„ng” pĂ„ Kuba. [...] Det Ă€r lika genant som hans formuleringar i det Kuba-uttalande som partistyrelsen tyvĂ€rr antog vĂ„ren 2004, med pĂ„stĂ„enden om dödsceller och att Ă„talade pĂ„ Kuba inte fĂ„r vĂ€lja sina advokater. Amnesty, som brukar Ă„beropas för att kritisera Kuba, pĂ„stĂ„r sĂ„ vitt vi vet inte att internerna i Kubas fĂ€ngelser sitter dĂ€r utan rĂ€ttegĂ„ng, Ă€ven om de har synpunkter pĂ„ sĂ„vĂ€l domskĂ€l som rĂ€ttegĂ„ngsförfarandet.
LĂ€gg mĂ€rke till det smidiga anvĂ€ndandet av AI. Att Amnesty inte pĂ„stĂ„r att kubanska interner fĂ€ngslats utan rĂ€ttegĂ„ng tas pĂ„ allvar och placeras sĂ„ att man vid en snabb genomlĂ€sning fĂ„r intrycket av att Kuba-uttalandets formuleringar Ă€r skarpare Ă€n t.o.m. Amnestys kritik av Kuba. PĂ„ slutet hinner man ocksĂ„ med att lite slugt nedvĂ€rdera Amnestys kritik mot domstolsförfaranden och domskĂ€l genom att framstĂ€lla den massiva kritiken som “synpunkter”. Ett tips kan vara att gĂ„ in pĂ„ t.ex. Amnestys svenska hemsida och söka pĂ„ “Kuba”, man fĂ„r 658 trĂ€ffar och jag tror inte att jag Ă€r ute pĂ„ hal is om jag sĂ€ger att de flesta av dem innehĂ„ller skarp kritik mot den kubanska regimens syn pĂ„ mĂ€nskliga rĂ€ttigheter och rĂ€ttssĂ€kerhet.,
Vi brukar anse att det Àr bekymmersamt nÀr partikamrater anvÀnder sig av massmedia för att angripa partiet i stÀllet för att utnyttja de möjligheter som finns att diskutera inom organisationen. PÄ samma sÀtt Àr det bekymmersamt nÀr partiordföranden gör just detta, mot en annan organisation, utan minsta lilla försök att föra fram kritiken för diskussion i organisationen.
Det hÀr stycket Àr sÄ mÀrkligt. PÄ nÄgot sÀtt lyckas man koppla ihop (v) med SVEK sÄ att nÀr ordföranden i (v) kritiserar SVEK offentligt Àr det samma problem som om ordföranden i (v) hade kritiserat (v) offentligt.
Han utnyttjar ocksÄ den massmediala plattformen för att ansluta sig till blockaden av verklig information om Kuba.
Det Ă€r alltid hĂ€rligt att höra företrĂ€dare för SVEK hĂ€vda att deras bild av och information om Kuba Ă€r mer “verklig” Ă€n all annan information som finns, trots att de i stort sett bara Ă„terupprepar den kubanska regimens offentliga propaganda.
Vi anser inte att Kuba Àr ett perfekt idealsamhÀlle
SpÀnnande, kanske kommer det lite kritik nu?
Men vi anser att det kubanska samhÀllet, trots över 40 Är av ekonomisk, biologisk, terror- och propagandakrigföring frÄn vÀrldens utan all jÀmförelse starkaste supermakt, pÄ ett enastÄende sÀtt kunnat tillgodose mÄnga grundlÀggande mÀnskliga rÀttigheter.
NÀ, sÄ vÀl var det inte. Vilka grundlÀggande mÀnskliga rÀttigheter har det kubanska samhÀllet tillgodosett? Inga av de negativa i alla fall. Det Àr ocksÄ intressant att USA plötsligt har varit vÀrldens utan all jÀmförelse starkaste supermakt i över 40 Är. Det lÀt inte sÄ för 20 Är sedan.
Det Àr skÀlet till USAs grova, brottsliga övergrepp pÄ sÄvÀl folkrÀtten som pÄ de mÀnskliga rÀttigheterna pÄ Kuba. Och skÀlet till den kampanj mot Kuba och Svensk-Kubanska Föreningen som ocksÄ bedrivs i Sverige, med massmedialt stöd. En kampanj som Lars Ohly nu anslutit sig till i stÀllet för att bekÀmpa.
SjÀlvklart Àr det sÄ att det Àr Kubas styrka och uppfyllande av mÄnga grundlÀggande mÀnskliga rÀttigheter som gör att det finns sÄ mycket kritik mot regimen.
Han [Lars Ohly] kunde [istÀllet] ha talat för frihet för de fem kubanska politiska fÄngarna i USA och för kampen mot den USA-stödda Miami-baserade terrorismen mot Kuba, och nu ocksÄ mot Venezuela.
De fem “politiska” fĂ„ngarna som ska fĂ„ en ny rĂ€ttegĂ„ng i USA, dĂ€rför att rĂ€ttssystemet fungerar dĂ€r? FrĂ„ga dem som fĂ€ngslats av politiska skĂ€l pĂ„ Kuba om de kan fĂ„ en ny rĂ€ttegĂ„ng. Men eftersom Kubas, men inte USAs, politiska system passar diktaturkramarnas smak Ă€r förstĂ„s det som Ă€r en styggelse i USA acceptabelt pĂ„ Kuba.
En annan prioritering kunde ocksÄ i dagslÀget ha lett till nyfikenhet pÄ det samhÀlle som, trots ekonomisk blockad och fattigdom, av internationella organisationer framhÄlls som det bÀsta i vÀrlden pÄ att skydda sin befolkning mot naturkatastrofer.
Jag lÀste och hörde om den bedömningen och vÀntade bara pÄ att fÄ se nÀr den enda positiva kvaliteten hos den kubanska regimen (efter att mytbilden om den fina sjukvÄrden slagits sönder) skulle anvÀndas för att skymma all den omÀnsklighet som Àr sÄ mycket viktigare.
LÄt oss studera och analysera det kubanska samhÀllet, utan att göra avkall pÄ vÄra principer, men ocksÄ utan att utgÄ frÄn de förhÀrskande falska dogmer som omger Kuba.
Kanske lite sjÀlvkritik vore en bra utgÄngspunkt?
Eva Björklunds artikel pÄ SvDs brÀnnpunkt i dag innehÄller samma dravel.
Varken Kuba eller nÄgot land i vÀrlden uppfyller dock alla krav pÄ alla de mÀnskliga rÀttigheterna, inklusive Sverige. Men det som Àr speciellt för Kuba Àr att det som fattigt land lyckats med sÄ mÄnga grundlÀggande mÀnskliga rÀttigheter, trots motstÄndet frÄn vÀrldens supermakt.
Den gamla sovjetiska strategin att infoga och likstĂ€lla “positiva rĂ€ttigheter” med de verkliga, “negativa”, grundlĂ€ggande mĂ€nskliga rĂ€ttigheterna fortgĂ„r alltjĂ€mt. Eftersom vĂ€stvĂ€rlden inte tillgodoser alla “rĂ€ttigheter” ska vi heller inte kritisera andra lĂ€nder, Ă€ven om de rĂ€ttigheter som de krĂ€nker Ă€r lĂ„ngt mer grundlĂ€ggande Ă€n de som krĂ€nks i Sverige.
