En partiledares gång på slak lina
Nu är det jobbigt för Lars Ohly.
När han började tala om att sluta kalla sig för kommunist hamnade han snabbt pÃ¥ en knivsegg där inget steg kan rädda honom frÃ¥n massiv kritik inifrÃ¥n partiet. Tar han steget fullt ut kommer han att fÃ¥ problem med partiets toppskikt, förslaget till ekonomiskt policydokument, Vänsterns ekonomiska vägval, lämnar inte mycket utrymme för tvivel. Ã… andra sidan, om han backar blir det istället “gräsrötterna” inom partiet som blir irriterade. De som ska värva röster bland väljarna tycker att det är en tung ryggsäck att ha en partiledare vars självbeteckning innebär ett avstÃ¥ndstagande frÃ¥n den parlamentariska demokratin.
Det andra, men sammanhörande, problemet är Kuba-frågan. Ohly valde att lugnt och stilla utträda ur SVEK, efter att han insett att föreningen inte riktigt är den snälla solidaritetsrörelse han visst trodde, utan snarare en samlingsplats för knäppgökar med väldigt märklig (och selektiv) syn på demokrati och mänskliga rättigheter. I en intervju i Ekot den 24/5 sade Ohly att det var efter att föreningens ordförande i en radiointervju beskyllt honom för att, genom sin kritik mot bristen på mänskliga rättigheter på Kuba, gå USA-imperialismens ärenden som han bestämde sig. Ordförandens vägran att, i samma intervju, gå med på att Sovjetunionen var en diktatur tycks också ha sänt vissa varningssignaler till Ohly. Det får ju ändå sägas vara positivt. Nu är det ju så att det finns en hel del vänsterpartister, t.ex. Eva Björklund som sitter i partistyrelsen, som sympatiserar helt okritiskt med både föreningen och fidel castro. De gillar inte att Ohly kritiserar Kuba så mycket. Svettigt för partiledaren.