Tiinas avhopp
Tiina Rosenberg skriver en debattartikel på DN-debatt där hon berättar att hon ska hoppa av sitt politiska arbete för att kunna fortsätta med sitt akademiska. Hon hävdar att genusvetenskapen är utsatt för ett massivt drev
I artikeln radar Rosenberg upp sina skäl. Hon känner sig förföljd av en rad offentliga aktörer av olika anknytning men med det gemensamt att de alla representerar högerpolitiska intressen. Främst riktar hon skarp och väldigt märklig kritik mot Timbro. Kritik som vid närmare granskning visar sig vara fullständigt felaktig. Att kalla Och världen skälvde, som hon märkligt(?) nog inte namnger i debattartikeln, för en thriller är väl att ta i lite väl mycket? Det är bara att hoppas att Timbro får in ett svar snarast så att dessa felaktigheter inte hinner rota sig ordentligt, för bland dem som litar blint på att Rosenberg inte tummar på sanningen kan tolkningarna bli märkliga. Jenny Westerstrand har t.ex. förvandlat Och världen skälvde till en deckare om försvinnanden. Visst skulle det vara hemskt om Timbro hade skickat en sådan bok till Tiina men om man betänker följebrevets egentliga ordalydelse och bokens verkliga innehåll, framstår det hela inte som riktigt lika hemskt som Jenny vill ha det till.
Att Fi har blivit ganska hårt åtgånget är väl inte någon överdrift men knappast heller något att förundras över. Att Tiina Rosenberg utsatts för mordhot av förvirrade dårar är naturligtvis inget som bör eller kan accepteras men hon är inte ensam bland politiker om att vara utsatt för sådant. Att Johan Tralau tog en cykeltur rätt långt ute på fältet får väl också sägas vara fastställt och det är givetvis ingenting som någon borde behöva stå ut med. Å andra sidan har tydligen var och varannan docent varit plagiatanklagad (som Dick Harrison skrev i Expressen den 7/10) så det verkar ju inte vara sådär jätteallvarligt egentligen.
Den mest cyniska tolkningen jag kan göra av Rosenbergs avhopp och de senaste dagarnas utveckling är att detta är en genial PR-kupp. Rosenbergs attityd och radikala queerperspektiv hade börjat bli en belastning för Fi och när sedan Tralaus anklagelser visade sig vara grundlösa och alltsÃ¥ användbara som bevisning för “drevet” uppstod ett perfekt läge för avhoppet. Särskilt om Rosenbergs pÃ¥stÃ¥enden fÃ¥r stÃ¥ oemotsagda kommer den sympati hennes situation genererar kunna öka chanserna för Fi att komma in i riksdagen. Den kommer ocksÃ¥ kunna leda till en stärkning av allmänhetens förtroende för genusvetenskapen. Sympati är det bästa sättet att Ã¥stadkomma sÃ¥dana mÃ¥l och Rosenberg lyckas verkligen mÃ¥la upp en bild av att det är synd om henne. Dessutom kommer dörren för att kritisera den forskning som skriker högst att stängas ganska hÃ¥rt om man lyckas definiera kritik som trakasserier och svÃ¥righeter att fÃ¥ plats i debatten när man vill som utestängning.
Det bestående intrycket av artikeln är i alla fall att Tiina Rosenberg inte kan hantera, den stundtals hetska, kritiken mot feminismen som helhet, genusvetenskapen eller sin egen person och arbete. Istället tolkar hon sådan kritik som trakasserier och lyckas på så sätt stödja den kritik mot genusvetenskapen som dennas företrädare så gärna vill slå ifrån sig: att den ofrånkomligen definierar kvinnor i allmänhet och genusforskare i synnerhet som offer.
Uppdatering: Timbro fÃ¥r komma till tals i DN genom VD Cecilia Stegö Chiló men det blir inte direkt nÃ¥got kraftfullt tillbakavisande av Rosenbergs pÃ¥stÃ¥enden. “… Stegö hävdar att Rosenberg utelämnat orden “hoppar av och försvinner” i brevcitatet i artikeln och att meningen pÃ¥ det sättet fÃ¥tt en annan innebörd.” (min fetstil). Hävdar?
