Utförsäljningar igen
När (s) i Stockholm hittade på att låsa in allmännyttan i stiftelser tyckte jag att det var odemokratiskt men fick lite på tafsen av Dennis, som påpekade att det finns många exempel på oåterkalleliga projekt som begränsar framtida majoriteters handlingsfrihet. Allt kan ju inte göras på fyra år.
Nu är (s) igång igen (DN 5/10 -05). Sitftelseförslaget visade sig vara en juridisk mardröm och man har därför istället börjat fundera på att omvandla allmännyttan till en ekonomisk förening. Det innebär att hyresgästerna måste komma med någon sorts insats, något som de inte kommer att tillfrågas om huruvida de vill eller inte. Enligt stadshusmajoriteten är det här är något som politikerna måste bestämma, tydligen, även om det mumlas om “samråd”.
Det här är ett väldigt dimmigt demokratiområde. Hyresgästerna själva antas ju vara för hyresrättens bevarande, samtidigt som det är hyresgästerna som köper loss husen från allmännyttan och omvandlar hyresrätterna till bostadsrätter. Vore det då inte bättre att låta hyresgästerna bestämma, särskilt för de partier som ofta hävdar att de vill ha mer “direkt demokrati”? Eller gäller det bara när resultatet inte riskerar att avvika från den “riktiga” hållningen?
Hursomhelst är hyresgästföreningen inte med på noterna eftersom hyresgästerna i Stockholm inte längre kommer kunna vara medlemmar när de blir både hyresgäster och hyresvärdar på en gång.
Vad hela sörjan kanske framförallt visar är hur svårt det är med social ingenjörskonst. Varje insats har en myriad oförutsedda konsekvenser som i slutändan kan leda till att man avlägsnar sig från snarare än närmar sig den målsättning man hade.
