Rationalisten

Hörde Morgan Johansson i någon nyhetssändning, läser hans uttalanden i DN. Jag kan inte se något annat än en skrämmande cynism.

Johansson gör sitt bästa för att dra så mycket nytta som möjligt av misstankarna om att en del av de apatiska flyktingbarnen kan ha blivit vanvårdade av sina egna familjer. Hans uttalanden, onyanserade och svepande, smetar ut en odefinierbar, opåtaglig skuld över alla familjer med apatiska barn. Men den effekten verkar Morrgan värdera väldigt lågt i skenet av en chans att revanchera regeringen. Det här handlar tydligen framförallt om möjligheten att föra in “nyanser” i vad Johansson definierar som en “onyanserad diskussion”. Om att försvara regeringens asylpolitik från de kritiker som hävdat att hanteringen i Sverige är omänsklig. Migrationsministern stämmer in i denna obehagliga kör. De hittar en positiv spinn.

Och jag som trodde att det handlade om barnen.

Plötsligt befinner jag mig i samma läger som både Kalle Larsson och Gustav Fridolin (åtminstone påstår DN det). Det händer inte ofta.

Barnläkaren Henry Ascher ger lite mer nyansering och pekar på lite andra förklaringar. En studie visar en uppenbar koppling, avvisningsbeslutet spelar in och att det kanske inte är så enkelt att föräldrarna är skyldiga sådär enkelt och uppenbart, ens när deras agerande påverkar. Men den nya begåvningsreserven kliar sig i huvudet och försöker täcka ryggen.

Edit: lade till ett “men” för att förtydliga betydelsen av den sista meningen.