Digitala rättigheter?
Förutom debattartikeln i går hade även The Register en artikel om BEUCs initiativ (tillsammans med diverse nationella konsumentföreningar) för att kodifiera digitala konsumenträttigheter. Initiativet är, som jag uttryckte igår, gott, framförallt därför att det kanske äntligen kan föra upp även konsumenternas situation på den politiska agendan. Även om den allmäna debatten innehållit avvikande röster var införandet av den nya upphovsrättslagen en indikation på att det mesta av politikernas öron faktiskt bara tar upp branchens ohållbara och direkt konsumentfientliga arugment
Fast det finns ett stort aber. BEUC drar ut med krav på ny lagstiftning för att garantera konsumentens rättigheter, krav som är svårförenliga med mycket av innehållet i den nya upphovsrättslagstiftningen. Att å ena sidan förbjuda kringående av DRM och samtidigt kräva att konsumenterna ska behålla rättigheter som att göra personliga backup-kopior eller kunna använda materialet när och på det sätt man vill blir en krånglig nöt för juristerna att knäcka. Frågan är om det ens är möjligt och om det är möjligt att konstruera DRM som skulle kunna fungera s.a.s. åt båda hållen och vara förenlig med sådan lagstiftning.
Alternativet till lagstiftning är den mer anarkistiska vägen: låt branchen lägga på sina kopieringsskydd och låt konsumenternas intressen representeras av alla de tusentals hackare som mer än gärna lägger energi på att knäcka DRM. Problemet med den hållningen är (t.ex.) att (a) de flesta musikkonsumenter inte har tillräcklig kunskap för att tillgodogöra sig hackersarnas lösningar - ett problem som förmodligen skulle kunna minska om det inte var förbjudet att sprida kunskap om hur man sätter DRM ur spel, och (b) när producenterna får stöd av teknikföretagen och DRM flyttar in i hårdvaran på ett sätt som gör det oåtkomligt för ägaren blir det onekligen ett rätt stort hinder, även för de skickligaste av hackers. Men olösligt lär det inte bli.
Det viktiga är att båda förslagen syftar till att utjämna det ojämlika styrkeförhållande som råder nu. Idag har konsumenterna nominella rättigheter (tjat: som man genom kassettavgiften dessutom betalar för) som producenterna utan vidare kan åtsidosätta genom alltför restriktiv DRM. DRM som konsumenterna är lagligen förbjudna att försöka kringgå för att kunna utöva sina rättigheter. Ett moment 22 som helt och hållet spelar producenterna i händerna.
Såg att Rasums på Copyriot skrivit ett inlägg med liknande tankegångar idag.
