Rättssäkerhet i bidragssystemen
Efter att ha varit tabu under en lång period är det numera tillåtligt att påpeka det som alla ändå visste: det finns folk som fuskar med bidrag. Det är förstås ett väldigt slöseri och nu när det blivit rumsrent, ja snarast obligatoriskt för politiker att uppröras över det kommer säkerligen åtgärder att vidtas.
Från en del kommer svaga protester, uttalanden om hetsjakt på sjuka och arbetslösa. Företrädelsevis är det vänsteranhängare som ägnar sig åt den polemiken och för mig är vänsterns protester fullständigt obegripliga. Att dessa, självutnämnda, orättvisornas ivriga bekämpare inte förmår inse den oerhörda orättvisa fusket innebär mot dem som är ärliga inom systemen är mer än jag kan förstå.
Men när man ska skärpa kontrollen och försöka tvinga fram bättre efterföljande av reglerna gäller det att det finns tydliga regler att följa. Det tycks inte vara fallet, åtminstone inte när det gäller arbetsmarknadspolitiska program. Igår rapporterade Ekot att reglerna är så otydliga att utfallet skiljer sig markant mellan olika arbetsförmedlingar i landet. Det som leder till avstängning på en plats kan gå utan anmärkning på en annan.
Dessutom, fortfarande från Ekot, är reglerna sådana att den som inte är nöjd med ett beslut är hänvisad till att överklaga till Ams, som också är den myndighet som ska se till att reglerna går att följa. Ett beslut kan alltså överklagas till samma myndighet som fattade det ursprungliga beviset och som dessutom bär ansvaret för att reglerna är luddiga.
Konsekvenserna är uppenbara. Om varje offentliganställd tjänsteman per definition var pålitlig kanske systemet kunde vara hållbart men världen är inte så utopiskt ordnad. I stället för lagstyre blir det godtycke och i värsta fall korruption eller nepotism. Så länge vi dras med offentligt finansierade bidragssystem ( The Libertarian In Room 101 tipsar idag om en artikel han skrivit i Captus, som jämför kostnaderna för offentligt och privat finansierade lösningar) måste reglerna vara tydliga och allmängiltiga. Det minskar möjligheterna till fusk men framförallt måste den som har betalat skatt och förväntar sig en trygghet kunna kräva ett minimum av rättssäkerhet.
