Rationalisten

Nu ska jag försöka uppdatera till WP 2.0. Eventuellt kan det bli störningar.

Uppdatering: Det verkar ju ha gått bra. Rapportera gärna problem.

Dags för juluppehåll, antagligen till annandagen. Hoppas ni får det trevligt!

Från Krohnman på Blogg Dizz via Louise P.

Vissa kedjeföreteelser måste man hoppa på.

För det första: låt oss inte kalla det för Darwinism. Det är inte en ideologi, det är en vetenskaplig teori. Dessutom har evolutionsteorin rört sig rätt långt sedan Darwin presenterade The Origin of Species så det är inte längre nödvändigt att nämna Darwin varje gång evolutionen kommer på tal, även om Darwins vetenskapliga förmåga måste beskrivas som exceptionell.

För det andra: Doverdebacklet är äntligen över. För den som vill läsa på svenska har DN skrivit här. The Panda’s Thumb har skrivit betydligt mer djuplodande här. Domen föll och utslaget är otvetydigt en seger för vetenskapen som helhet, inte bara på detta område. Domen finns att läsa här (PDF) och jag tänkte citera några saker ur den.

Anledningen till att domen kan sägas vara en seger för vetenskapen som helhet är att ID är bara en del av en starkt antimaterialistisk rörelse.

Sid 28-29:

Dramatic evidence of ID’s religious nature and aspirations is found in what is referred to as the “Wedge Document.” The Wedge Document, developed by the Discovery Institute’s Center for Renewal of Science and Culture (hereinafter “CRSC”), represents from an institutional standpoint, the IDM’s goals and objectives, much as writings from the Institute for Creation Research did for the earlier creation-science movement, as discussed in McLean. (11:26-28 (Forrest)); McLean, 529 F. Supp. at 1255. The Wedge Document states in its “Five Year Strategic Plan Summary” that the IDM’s goal is to replace science as currently practiced with “theistic and Christian science.” (P-140 at 6). As posited in the Wedge Document, the IDM’s “Governing Goals” are to “defeat scientific materialism and its destructive moral, cultural, and political legacies” and “to replace materialistic explanations with the theistic understanding that nature and human beings are created by God.” Id. at 4. The CSRC expressly announces, in the Wedge Document, a program of Christian apologetics to promote ID. A careful review of the Wedge Document’s goals and language throughout the document reveals cultural and religious goals, as opposed to scientific ones. (11:26-48 (Forrest); P-140). ID aspires to change the ground rules of science to make room for religion, specifically, beliefs consonant with a particular version of Christianity.

Anledningen till att fallet kunde gå till domstol är att det i USA inte är tillåtet för det offentliga att omfamna eller framhålla en specifik religion, ett konstitutionellt förbud som går under namnet “the Establishment Clause”. Kreationisterna har vid flera tillfällen försökt ersätta evolutionsteorin med bibliskt inspirerade sagor men har varje gång hindrats “the Establishment Clause”. För att komma runt detta har man försökt presentera ID som en alternativ vetenskaplig teori och målsättningen har varit att tvinga biologilärare att också lära ut ID. Vad domstolen alltså behövde göra för att kunna bedöma om ID-undervisning var okonstitutionellt var att avgöra om ID kan betraktas som vetenskapligt. Resultatet är förödande för IDioterna:

After a searching review of the record and applicable caselaw, we find that while ID arguments may be true, a proposition on which the Court takes no position, ID is not science. We find that ID fails on three different levels, any one of which is sufficient to preclude a determination that ID is science. They are: (1) ID violates the centuries-old ground rules of science by invoking and permitting supernatural causation; (2) the argument of irreducible complexity, central to ID, employs the same flawed and illogical contrived dualism that doomed creation science in the 1980’s; and (3) ID’s negative attacks on evolution have been refuted by the scientific community.

Den felaktiga och ologiska påhittade dualism som omnämns i punkt (2) är att ID-anhängarna på i stort sett inget sätt har argumenterat för ID, istället har man ägnat sin kraft åt att hitta luckor i evolutionsteorin. Eftersom fantasi (så viktig för vetenskapen) tycks vara en bristvara hos ID-anhängarna kan de bara se två möjliga teorier, evolution eller ID, och varje lucka i evolutionsteorin har därför tolkats som ett argument i IDs favör. Den tolkningen är naturligtvis fullständigt ovetenskaplig och synnerligen inskränkt.

Domstolen påpekar också att en otestbar hypotes aldrig kan betraktas som vetenskaplig.

Givetvis är det bara en tidsfråga innan nästa attack mot vetenskapen från detta läger kommer att komma men det här domslutet kan vara ett stöd för domstolar som har att göra samma bedömningar i framtiden.

Amina Ek är “on a roll” nu. Efter den artikel i GP som jag diskuterade här har hon idag en i Expressen, nu tillsammans med Kitmbwa Sabuni, samordnare, Afrosvenskarnas riksförbund. Budskapet är dock detsamma, såvitt jag kan förstå: huruvida en diskriminerande handling är diskriminering avgörs inte av handlingens natur utan av vilka det är som påverkas av diskrimineringen. Slutstycket i artikeln andas dock en lite mer nyanserad syn än vad som tidigare har framkommit:

De samhällsinstitutioner eller företag som anser att nuvarande metoder för att skapa jämlikhet och mångfald inte är tillräckliga måste tillåtas att pröva nya vägar. Att använda aktiva åtgärder mot negativ särbehandling är ett verktyg i kampen mot diskriminering. Det kan handla om allt från särskilt riktade informationsinsatser och stödåtgärder, till fördelning av utbildningsplatser och internutbildning och kan alltså inte reduceras till att enbart handla om kvotering. Metoden ska fungera som ett tillfälligt medel för att uppnå ett varaktigt mål. Varje tillfälle den används måste föregås av en diskussion kring huruvida dessa åtgärder krävs eller inte, och aldrig göras till rutin eller på slentrian.

Det är också välkommet att man nu mer tydligt påpekar att medlen ska vara tillfälliga. Problemet med ovanstående stycke är att det blandar samman åtgärder som kan utformas tydligt icke-diskriminerande med åtgärder som per definition är diskriminerande (och uppdelande).

Det spelar inte så stor roll just nu. Svea hovrätt har fastställt (SvD) Uppsala tingsrätts dom.

Diskriminering är diskriminering.

Uppdatering: Universitetet vill (svt) att HD ska ta upp saken. Och UU har ju JK på sin sida också, så det verkar väl inte vara helt otroligt att HD ger prövningstillstånd.

Appropå BRÅ-rapporten häromsistens skrev Masoud Kamali, som producerat utredningarna Bortom Vi och Dom – Teoretiska reflektioner om makt, integration och strukturell diskriminering och Sverige inifrån – Röster om etnisk diskriminering, en debattartikel på SvDs brännpunkt, med namnet “Vi” och “dom” igen, en artikel vars kritik summeras i nedanstående citat:

Kategoriseringen av människor efter var i världen de är födda är naturligtvis ett stort metodologiskt problem. Man utgår ifrån en etablerad föreställning om existensen av ett “vi”, som är födda här, och ett “dom”, som är födda någon annanstans i världen.
Ännu värre – att dessa kategorier har ett förklaringsvärde i sig. Vilket de inte har.

Här tycker jag att Kamali har en mycket stor poäng. Att just ursprung skulle vara en intressant förklaringsparameter är ganska märkligt om man tänker lite på saken. Ändå förutsätts detta, okritiskt, i ganska mycket av debatt och rapportering. Å andra sidan kan ju ett ursprung utanför Sverige vara intressant om det används på ett annat sätt, inte som essentialistisk förklaring utan som något som t.ex. (och förenklat) kan leda till utanförskap med påföljande reaktioner som kan leda till ökad risk för brottslighet. Tyvärr problematiseras allt för sällan kategorisering på grund av ursprung på det här sättet. Det är sällan man hör någon ifrågasätta anledningen till att det är intressant att undersöka hur “invandrare” skiljer sig från “svenskar”.

Och idag fick Jan Andersson, BRÅs generaldirektör till en replik på Brännpunkt, där han menade att BRÅs rapport inte använde ursprung eller kulturell bakgrund som något definierande utan att man hade en mer problematiserande attityd till det hela. Masoud Kamali fattar ändå ingenting. Han skriver:

I rapporten slår Brå fast att barn till invandrare “slits mellan två kulturella världar” (s. 9) och att invandrare anländer till “en ny kultur” (s. 12).
Brå drar sedan slutsatsen att de som kommer till Sverige i ung ålder “har lättare att anpassa sig” (s. 10) vilket är en “skyddsfaktor mot brottslighet” (s. 38).

Alltså anpassningen av “dem” till “vår” kultur är boten mot brottsligheten och dålig anpassning leder till brottslighet.
Menar Jan Andersson att den kulturella förklaringen i Brås rapport fortfarande är “gripen ur luften”?

Men här måste det sägas att Kamali tycks vara så inkörd i sin tolkning och sin aversion mot alla kategoriseringar baserade på ursprung att han missar poängen. Det är uppenbart att BRÅ, i de citat som Kamali tar upp, inte avser att ge den specifika kulturen förklaringsvärde i sig utan att man istället menar att t.ex. dålig anpassning och kulturkrockar (och därmed tillhörande potentiella konflikter) kan leda till ökad risk för brottslighet. Alltså inte kulturen eller ursprunget i sig utan hur det påverkar situationen i Sverige. Själv har jag inte läst rapporten (trots allt rabalder) men om man i just den här frågan dessutom tänker sig att det rör sig om grupen invandrare som helhet, blir stödet för Kamalis tes än svagare. Då måste den nämligen också förutsätta att BRÅ inte har förstått att det finns invandrare från en stor mängd olika kulturer. Så okunniga kan väl inte BRÅ vara?

[Rant]
Alla som är liberaler eller konservativa eller som generellt ligger till höger om sossarna är rent onda människor som vill spotta på sjuka, invalida och arbetslösa och ta ifrån dem allt vad de har. Fattigdom är ett av de viktigaste målen, ju fler som är fattiga, desto bättre. I själva verket skulle alla högertyckare vilja spendera minst femton minuter om dagen åt att, iförda tunga kängor, hoppa på kattungar.

Alla som ligger till vänster om högertyckarna är goda människor som kan känna empati.

I högertänkarens önskesystem finns det stora mängder arbetslösa som står till arbetsmarknadens förfogande, samtidigt som alla invalider, sjuka, arbetslösa eller oönskade långsamt svälter ihjäl.

I vänsterns önskesystem är allt jättefint. Det är det. För visst funkar det väl bra i Sverige idag, ett land som styrts av vänsterkoalitioner i så hög utsträckning att det kan approximeras till uteslutande. Och för dem som inte är nöjda med socialdemokratin finns förstås kommunismen, som definitivt är superbra.

Att varje enskilt försök med kommunism har misslyckats, spårat ur och lett till fruktansvärda, massmördande diktaturer betyder inte att det är något fel på systemet. Det betyder bara att det har varit lite smårisiga människor som blivit ledare. Men framförallt beror misslyckandena på att alla hemska kapitalistimperialister har motsatt sig försöken. Förresten är det fel att jämföra med nazismen också för det finns inget i kommunsimen som säger att det är rätt att döda överklass/motståndare och dessutom avskaffades dödsstraffet efter Den Ryska Revolutionen.

Varför? Varför tillåter vi detta? Varför är det legitimt för vänstern att hävda alla dessa (och här tar jag faktiskt till ett ord som jag vanligen håller mig borta ifrån) kränkande och rasande osanna tillmälen? Samtidigt som det är omöjligt att påpeka att varje vänsteranhängare, medvetet eller omedvetet, i praktiken vill knuffa oss alla ner i ett djupt mörkt hål, på vars botten en kille använder en piska för att få en annan att gnida två pinnar mot varandra för att göra upp eld?

Varför tillåts den parlamentariska vänstern i Sverige utmåla sig som oppositionella politiker, det senaste seklets politiska landskap till trots?

Varför tillåts selektiva beskrivningar av resultaten av de kommunistiska försöken så att man kan framställa sig som avståndstagande mot övergrepp men fortfarande moraliskt överlägsen när man försvarar det system som har ställt till med mest elände av alla? Varför är det fortfarande rimligt för vänsternissarna att hävda att visst, Stalin var hemsk men Lenin var rättrådig. Det var han ju inte, även Lenin var en risig kille om man inte var med honom. Att Stalin var värre gör inte att Lenin var en fin kille.

PS. Och med “tillåter” menar jag naturligtvis inte juridiskt.
[/Rant]

• “Kristendomen är en hysterisk neuros” Se där den hitills rimligaste inställningen, uttryckt i en kärnfull mening, till det otyg som går under benämningen religion.
• Cederschiöld: Superkänslig datalag gynnar terroristerna Moderata europaparlamentarikern Charlotte Cederschiöld, en av de förkämpar för den personliga integriteten som ändå finns i parlamentet, kritiserar det nya direktivet om (förenklat) datalagring. Det är skönt att se att det åtminstone finns någon politiker som bryr sig. De som har makten saknar ju uppenbarligen respekt.

Ja, på bloggen alltså, inte i mitt liv. Det har varit fullt dagtid och dessutom försvann Internetuppkopplingen hemma i början av månaden (och jag räknar inte med att få någon ny förrän i februari) så det blev klurigt att hinna med att producera något. Men jag ska försöka i alla fall.

Mycket spännande har ju hänt på sistone:

Rojas gjorde med sin DN-debattartikel en stor väntjänst för alla dem som ansluter sig till den fantasifulla och naturligtvis fullständigt idiotiska idén att liberaler är fascister. Jag har inte läst artikeln och inte heller rapporten. Men t.ex. Dennis har skrivit intressant.

EU-parlamentet röstade ja till ett av justitieminister Bodströms allra mest Orwellska förslag (och det säger inte lite), det om lagring av uppgifter rörande data- och teletrafik. Det framgår inte av DNs artikel vilket förslag det var som gick igenom, det gör ju trots allt en skillnad om APBIFPI-idioterna fick igenom sina idéer om att uppgifterna även skulle kunna användas för att bekämpa de hemska upphovsrättsbrotten. Det skulle pocka på bärsärkagång medan ett förslag som begränsar sig till terrorismbekämpning bara provocerar till enorm ilska och frustration.

Jag tycker det är enormt skrämmande att alla dessa integritetskränkande förslag kommer från (s), samtidigt som de inte tycks ha något intresse av mer resurskrävande eller omfattande brottsbekämpning, t.ex. större ekonomiska resurser till polisen. Eller reformer för minskad arbetslöshet. Brottslighetens rötter tycks ju vara svårfångade (se stycket ovan!) men dålig ekonomi lär ju inte vara någon dämpande faktor i alla fall. Tanken tycks vara att det är värt all medborgarnas integritet så länge man kan öka mängden uppklarade brott (om det nu skulle bli effekten av alla dessa åtgärder, något som tycks vara ytterst tveksamt) utan att behöva lägga ut några pengar eller ändra något stort.

Som det ser ut nu är det inte lång tid kvar innan samhället är moget för ett långsamt avskaffande av demokratin. Det gäller bara att gå långsamt fram och hela tiden sälja in förändringarna ordentligt så ska det nog visa sig möjligt. Jag tror inte Orwell missade med 21 år (vi är inte framme än) men risken är stor att det kommer visa sig att han missade med 30. Undrar om Usama hade räknat med att elfte september skulle bli en sådan fullständig framgång.

Idag publicerade en bunt forskare av olika typ en debattartikel i DN. Den handlar om (kritiserar) den granskning av Eva Lundgrens forskning som Uppsala universitet drog igång efter “Könskriget” och som nu är så gott som klar. Jag har tänkt återkomma till deras tankar kring forskningen, det är en nog så god utgångspunkt för några tankar kring vad som egentligen menas med forskning. Å andra sidan vill jag förbehållslöst stämma in i artikelns kritik av själva granskningen och grunderna för denna. Om universitetet tyckte att det fanns grunder för en granskning av Lundgrens forskning borde man ha haft mod att stå för det. Istället blev det en granskning som hade som ett deluppdrag att hitta en motivering till sin egen existens. Ett helt nytt tankesätt. En analogi inom rättsväsendet skulle kunna tänkas vara att RÅ plötsligt bestämmer sig för att börja undersöka en person för att se om det eventuellt skulle kunna finnas något begånget brott att undersöka. Förmodligen skulle det bli visst rabalder.

(Det är ju juletid – eller december i alla fall.)

Folkhälsoinstitutet (jag gnisslar tänder varje gång) skrek häromdagen ut att snus minsann visst är farligt. Nä, jag har inte orkat tråckla mig igenom rapportens 112 sidor ännu men jag har läst sammanfattningen, vars tydligaste uttalande är följande:

Både resultat från djurstudier och epidemiologiska studier visar att snus påverkar hjärtkärlsystemet, bland annat genom omedelbara effekter på blodtryck och puls.

Förvånande. Eller inte. Det finns nikotin i snus.

Inger Atterstam analyserar det hela förtjänstfullt och klart i dagens SvD:

Det är de hundratals olika förbränningsprodukterna vid cigarettrökning som ger den starkt ökade hälsorisken. Snus innehåller också cancerframkallande ämnen – kallas nitrosaminer – men i små mängder. Rökning medför alltså en gigantisk hälsorisk, snusning en liten.

Och den som inte förstod att snusning inte var ofarligt borde kanske förbjudas att snusa. Och köra bil. Och skaffa barn.

PS. Och när vi ändå är inne på cancerframkallande saker som har med munnen att göra: Samband mellan oralsex och cancer

Håkan Jacobson har grävt lite i hur benägen GP är att be om ursäkt. Resultatet är att han inte alls har några tendenser åt det hållet. Men jag håller med Ulrika Ingemarsdotter om hur GPs ursäkt i Riksdagen såg ut. Det var inte lite irritation inbakat i den. Och appropå att knipa partipolitiska poänger, är det inte rätt beklämmande hur statsministern formulerar sin ursäkt, med hänvisningen till Leijonborg? Jag tycker nog det. Det är nästan så att det inte blir någon ursäkt kvar, den här gången heller.

Själv har jag inte läst Katastrofkommisionens rapport (ännu) men jag har läst mycket om den och utifrån detta är min slutsats att det finns en enorm mängd olämpliga personer genom hela hierarkin från tjänstemännen på konsulatet i Phuket och ambassaden i Bangkok (Skadade svenskar förnedrades, SvD 3/12) upp till (Förödande brister hos UD 0 Fakta, SvD 2/12) GP himself. De borde givetvis få kicken allihop och som kronan på verket borde herr Persson avgå.

USA inför (DN 7/12) tortyrförbud. Det är braMeningen är inspirerad av en ledarskribent, vem?.

Men frågan är vad det betyder i praktiken och i förlängningen. Eftersom insynen i kända läger som Guantánamo är närmast obefintlig och det dessutom förekommer uppgifter om hemliga fängelser och skuggfångar medför inte de nya uppgifterna någon större upprättelse för USAs stukade trovärdighet runt mänskliga rättigheter. Det krävs helt enkelt mer.

Ekot rapporterar om ett bejublansvärt initiativ från Datainspektionen, fingeravtrycksregistret ska gallras och polisen ska få tydliga regler om när registrerade fingeravtryck måste tas bort.

Enligt Datainspektionens nya bestämmelser ska personer tas bort ur fingeravtrycksregistret när en förundersökning eller ett åtal läggs ner, och misstankarna upphört.

Men hur ska Thomas Bodström reagera? Gallringen innebär ju att en stor mängd information som kan vara mycket användbar för polisen, försvinner. Något som tycks gå stick i stäv med justitieministerns inställning till informationshantering, som väl tenderar mer åt “ju mer desto bättre” än åt relevans. För en driftig minister finns här en utmärkt öppning för lite ministerstyre.

Via Pharyngula.

Professor Paul Mirecki, som undervisar i religiösa studier vid University of Kansas beslutade sig för att hålla en kurs om Intelligent Design, benämnd “Intelligent Design, Creationism and Other Religious Mythologies”. En kurs som helt enkelt skulle placera ID där det hör hemma: bland myterna. Å andra sidan skrev Mirecki ett mail till en mail-lista där han skrev en del nedsättande kommentarer om anhängarna till ID:

The fundies want it all taught in a science class, but this will be a nice slap in their big fat face by teaching it as a religious studies class under the category “mythology.’

Det blev stort rabalder som slutade med att Mirecki tvingades be om ursäkt och att kursen drogs in. Igår stoppades han i sin bil och när han klev ur blev han misshandlad av två män som, enligt Mirecki själv, hänvisade till kontroversen kring kursen och mailet.

Härligt!

Info från ljworld.com och Inside Higher Ed

Bortrest har jag varit. Inte avskuren men med endast en dator om vilken jag fick tävla med två chatsugna tonåringar. Det blir inte så mycket skrivet på det sättet. Nu åter.

För all den frustration det innebär att ens närma sig ett försvar för en människa som är en inskränkt homofob skulle jag gärna ha kastat Green i finkan själv. Men nu blev det ju inte så.

Principiellt är naturligtvis domslutet det enda rätta. En genomläsning av domslutet kan inget annat än stärka den övertygelsen. HMF-lagen är ett märkligt feltänk av rang. Ett feltänk som också kan sägas blottlägga en inneboende motsättning som tycks finnas hos många av dem som propagerar för den här typen av eldbekämpning med bensin. Alla människor kan definieras som tillhöriga någon grupp beroende på de godtyckliga egenskaper de besitter. När man förespråkar olikabehandling för att motverka olikabehandling har man gjort en motsättning till en del av sin världsbild. Att hänvisa till att vissa grupper är mer utsatta för kränkningar är inte särskilt begåvat. Det innebär ju att man, på någon sorts kvantitativ basis, värderar vissa grupptillhörigheters subjektiva känsla av kränkning som “sann” och allvarlig, samtidigt som andra lämnas att hantera dessa känslor på egen hand.

Förutom att det är en oacceptabel inskränkning i yttrandefriheten är alltså HMF-lagen dessutom en djupt orättvis lag som gör skillnad på människor beroende på deras grupptillhörighet. Den som inte ser det absurda i detta behöver nog tänka lite längre på varför man vill kämpa mot homofobi och rasism.

Men Green blev ju inte dömd, domslutet är rätt intressant. Faktum är att det, som Ulf Bernitz skriver (i SvD), kan visa sig vara en början på en stor och intressant förändring av svensk rättsskipning. En ny konstitution och en HD som tar den på allvar är en möjlig inkörsport till en verklig respekt för de grundläggande värden som fastslås i grundlagen. Istället för den nuvarande situationen där grundlagen mest tycks fungera som en (låg) vägbula på Riksdagens väg mot alltmer omfattande och inträngande lagstiftning.