Rationalisten

Appropå BRÅ-rapporten häromsistens skrev Masoud Kamali, som producerat utredningarna Bortom Vi och Dom – Teoretiska reflektioner om makt, integration och strukturell diskriminering och Sverige inifrån – Röster om etnisk diskriminering, en debattartikel på SvDs brännpunkt, med namnet “Vi” och “dom” igen, en artikel vars kritik summeras i nedanstående citat:

Kategoriseringen av människor efter var i världen de är födda är naturligtvis ett stort metodologiskt problem. Man utgår ifrån en etablerad föreställning om existensen av ett “vi”, som är födda här, och ett “dom”, som är födda någon annanstans i världen.
Ännu värre – att dessa kategorier har ett förklaringsvärde i sig. Vilket de inte har.

Här tycker jag att Kamali har en mycket stor poäng. Att just ursprung skulle vara en intressant förklaringsparameter är ganska märkligt om man tänker lite på saken. Ändå förutsätts detta, okritiskt, i ganska mycket av debatt och rapportering. Å andra sidan kan ju ett ursprung utanför Sverige vara intressant om det används på ett annat sätt, inte som essentialistisk förklaring utan som något som t.ex. (och förenklat) kan leda till utanförskap med påföljande reaktioner som kan leda till ökad risk för brottslighet. Tyvärr problematiseras allt för sällan kategorisering på grund av ursprung på det här sättet. Det är sällan man hör någon ifrågasätta anledningen till att det är intressant att undersöka hur “invandrare” skiljer sig från “svenskar”.

Och idag fick Jan Andersson, BRÅs generaldirektör till en replik på Brännpunkt, där han menade att BRÅs rapport inte använde ursprung eller kulturell bakgrund som något definierande utan att man hade en mer problematiserande attityd till det hela. Masoud Kamali fattar ändå ingenting. Han skriver:

I rapporten slår Brå fast att barn till invandrare “slits mellan två kulturella världar” (s. 9) och att invandrare anländer till “en ny kultur” (s. 12).
Brå drar sedan slutsatsen att de som kommer till Sverige i ung ålder “har lättare att anpassa sig” (s. 10) vilket är en “skyddsfaktor mot brottslighet” (s. 38).

Alltså anpassningen av “dem” till “vår” kultur är boten mot brottsligheten och dålig anpassning leder till brottslighet.
Menar Jan Andersson att den kulturella förklaringen i Brås rapport fortfarande är “gripen ur luften”?

Men här måste det sägas att Kamali tycks vara så inkörd i sin tolkning och sin aversion mot alla kategoriseringar baserade på ursprung att han missar poängen. Det är uppenbart att BRÅ, i de citat som Kamali tar upp, inte avser att ge den specifika kulturen förklaringsvärde i sig utan att man istället menar att t.ex. dålig anpassning och kulturkrockar (och därmed tillhörande potentiella konflikter) kan leda till ökad risk för brottslighet. Alltså inte kulturen eller ursprunget i sig utan hur det påverkar situationen i Sverige. Själv har jag inte läst rapporten (trots allt rabalder) men om man i just den här frågan dessutom tänker sig att det rör sig om grupen invandrare som helhet, blir stödet för Kamalis tes än svagare. Då måste den nämligen också förutsätta att BRÅ inte har förstått att det finns invandrare från en stor mängd olika kulturer. Så okunniga kan väl inte BRÅ vara?

[Rant]
Alla som är liberaler eller konservativa eller som generellt ligger till höger om sossarna är rent onda människor som vill spotta på sjuka, invalida och arbetslösa och ta ifrån dem allt vad de har. Fattigdom är ett av de viktigaste målen, ju fler som är fattiga, desto bättre. I själva verket skulle alla högertyckare vilja spendera minst femton minuter om dagen åt att, iförda tunga kängor, hoppa på kattungar.

Alla som ligger till vänster om högertyckarna är goda människor som kan känna empati.

I högertänkarens önskesystem finns det stora mängder arbetslösa som står till arbetsmarknadens förfogande, samtidigt som alla invalider, sjuka, arbetslösa eller oönskade långsamt svälter ihjäl.

I vänsterns önskesystem är allt jättefint. Det är det. För visst funkar det väl bra i Sverige idag, ett land som styrts av vänsterkoalitioner i så hög utsträckning att det kan approximeras till uteslutande. Och för dem som inte är nöjda med socialdemokratin finns förstås kommunismen, som definitivt är superbra.

Att varje enskilt försök med kommunism har misslyckats, spårat ur och lett till fruktansvärda, massmördande diktaturer betyder inte att det är något fel på systemet. Det betyder bara att det har varit lite smårisiga människor som blivit ledare. Men framförallt beror misslyckandena på att alla hemska kapitalistimperialister har motsatt sig försöken. Förresten är det fel att jämföra med nazismen också för det finns inget i kommunsimen som säger att det är rätt att döda överklass/motståndare och dessutom avskaffades dödsstraffet efter Den Ryska Revolutionen.

Varför? Varför tillåter vi detta? Varför är det legitimt för vänstern att hävda alla dessa (och här tar jag faktiskt till ett ord som jag vanligen håller mig borta ifrån) kränkande och rasande osanna tillmälen? Samtidigt som det är omöjligt att påpeka att varje vänsteranhängare, medvetet eller omedvetet, i praktiken vill knuffa oss alla ner i ett djupt mörkt hål, på vars botten en kille använder en piska för att få en annan att gnida två pinnar mot varandra för att göra upp eld?

Varför tillåts den parlamentariska vänstern i Sverige utmåla sig som oppositionella politiker, det senaste seklets politiska landskap till trots?

Varför tillåts selektiva beskrivningar av resultaten av de kommunistiska försöken så att man kan framställa sig som avståndstagande mot övergrepp men fortfarande moraliskt överlägsen när man försvarar det system som har ställt till med mest elände av alla? Varför är det fortfarande rimligt för vänsternissarna att hävda att visst, Stalin var hemsk men Lenin var rättrådig. Det var han ju inte, även Lenin var en risig kille om man inte var med honom. Att Stalin var värre gör inte att Lenin var en fin kille.

PS. Och med “tillåter” menar jag naturligtvis inte juridiskt.
[/Rant]