Liten not
AppropĂ„ BRĂ -rapporten hĂ€romsistens skrev Masoud Kamali, som producerat utredningarna Bortom Vi och Dom – Teoretiska reflektioner om makt, integration och strukturell diskriminering och Sverige inifrĂ„n – Röster om etnisk diskriminering, en debattartikel pĂ„ SvDs brĂ€nnpunkt, med namnet “Vi” och “dom” igen, en artikel vars kritik summeras i nedanstĂ„ende citat:
Kategoriseringen av mĂ€nniskor efter var i vĂ€rlden de Ă€r födda Ă€r naturligtvis ett stort metodologiskt problem. Man utgĂ„r ifrĂ„n en etablerad förestĂ€llning om existensen av ett “vi”, som Ă€r födda hĂ€r, och ett “dom”, som Ă€r födda nĂ„gon annanstans i vĂ€rlden.
Ănnu vĂ€rre – att dessa kategorier har ett förklaringsvĂ€rde i sig. Vilket de inte har.
HĂ€r tycker jag att Kamali har en mycket stor poĂ€ng. Att just ursprung skulle vara en intressant förklaringsparameter Ă€r ganska mĂ€rkligt om man tĂ€nker lite pĂ„ saken. ĂndĂ„ förutsĂ€tts detta, okritiskt, i ganska mycket av debatt och rapportering. Ă andra sidan kan ju ett ursprung utanför Sverige vara intressant om det anvĂ€nds pĂ„ ett annat sĂ€tt, inte som essentialistisk förklaring utan som nĂ„got som t.ex. (och förenklat) kan leda till utanförskap med pĂ„följande reaktioner som kan leda till ökad risk för brottslighet. TyvĂ€rr problematiseras allt för sĂ€llan kategorisering pĂ„ grund av ursprung pĂ„ det hĂ€r sĂ€ttet. Det Ă€r sĂ€llan man hör nĂ„gon ifrĂ„gasĂ€tta anledningen till att det Ă€r intressant att undersöka hur “invandrare” skiljer sig frĂ„n “svenskar”.
Och idag fick Jan Andersson, BRàs generaldirektör till en replik pÄ BrÀnnpunkt, dÀr han menade att BRàs rapport inte anvÀnde ursprung eller kulturell bakgrund som nÄgot definierande utan att man hade en mer problematiserande attityd till det hela. Masoud Kamali fattar ÀndÄ ingenting. Han skriver:
I rapporten slĂ„r BrĂ„ fast att barn till invandrare “slits mellan tvĂ„ kulturella vĂ€rldar” (s. 9) och att invandrare anlĂ€nder till “en ny kultur” (s. 12).
BrĂ„ drar sedan slutsatsen att de som kommer till Sverige i ung Ă„lder “har lĂ€ttare att anpassa sig” (s. 10) vilket Ă€r en “skyddsfaktor mot brottslighet” (s. 38).AlltsĂ„ anpassningen av “dem” till “vĂ„r” kultur Ă€r boten mot brottsligheten och dĂ„lig anpassning leder till brottslighet.
Menar Jan Andersson att den kulturella förklaringen i BrĂ„s rapport fortfarande Ă€r “gripen ur luften”?
Men hÀr mÄste det sÀgas att Kamali tycks vara sÄ inkörd i sin tolkning och sin aversion mot alla kategoriseringar baserade pÄ ursprung att han missar poÀngen. Det Àr uppenbart att BRà , i de citat som Kamali tar upp, inte avser att ge den specifika kulturen förklaringsvÀrde i sig utan att man istÀllet menar att t.ex. dÄlig anpassning och kulturkrockar (och dÀrmed tillhörande potentiella konflikter) kan leda till ökad risk för brottslighet. AlltsÄ inte kulturen eller ursprunget i sig utan hur det pÄverkar situationen i Sverige. SjÀlv har jag inte lÀst rapporten (trots allt rabalder) men om man i just den hÀr frÄgan dessutom tÀnker sig att det rör sig om grupen invandrare som helhet, blir stödet för Kamalis tes Àn svagare. DÄ mÄste den nÀmligen ocksÄ förutsÀtta att BRà inte har förstÄtt att det finns invandrare frÄn en stor mÀngd olika kulturer. SÄ okunniga kan vÀl inte BRà vara?