Diskriminering är diskriminering
Amina Ek är “on a roll” nu. Efter den artikel i GP som jag diskuterade här har hon idag en i Expressen, nu tillsammans med Kitmbwa Sabuni, samordnare, Afrosvenskarnas riksförbund. Budskapet är dock detsamma, sÃ¥vitt jag kan förstÃ¥: huruvida en diskriminerande handling är diskriminering avgörs inte av handlingens natur utan av vilka det är som pÃ¥verkas av diskrimineringen. Slutstycket i artikeln andas dock en lite mer nyanserad syn än vad som tidigare har framkommit:
De samhällsinstitutioner eller företag som anser att nuvarande metoder för att skapa jämlikhet och mångfald inte är tillräckliga måste tillåtas att pröva nya vägar. Att använda aktiva åtgärder mot negativ särbehandling är ett verktyg i kampen mot diskriminering. Det kan handla om allt från särskilt riktade informationsinsatser och stödåtgärder, till fördelning av utbildningsplatser och internutbildning och kan alltså inte reduceras till att enbart handla om kvotering. Metoden ska fungera som ett tillfälligt medel för att uppnå ett varaktigt mål. Varje tillfälle den används måste föregås av en diskussion kring huruvida dessa åtgärder krävs eller inte, och aldrig göras till rutin eller på slentrian.
Det är också välkommet att man nu mer tydligt påpekar att medlen ska vara tillfälliga. Problemet med ovanstående stycke är att det blandar samman åtgärder som kan utformas tydligt icke-diskriminerande med åtgärder som per definition är diskriminerande (och uppdelande).
Det spelar inte så stor roll just nu. Svea hovrätt har fastställt (SvD) Uppsala tingsrätts dom.
Diskriminering är diskriminering.
Uppdatering: Universitetet vill (svt) att HD ska ta upp saken. Och UU har ju JK på sin sida också, så det verkar väl inte vara helt otroligt att HD ger prövningstillstånd.
