Sanningar i debatten
[Rant]
Alla som är liberaler eller konservativa eller som generellt ligger till höger om sossarna är rent onda människor som vill spotta på sjuka, invalida och arbetslösa och ta ifrån dem allt vad de har. Fattigdom är ett av de viktigaste målen, ju fler som är fattiga, desto bättre. I själva verket skulle alla högertyckare vilja spendera minst femton minuter om dagen åt att, iförda tunga kängor, hoppa på kattungar.
Alla som ligger till vänster om högertyckarna är goda människor som kan känna empati.
I högertänkarens önskesystem finns det stora mängder arbetslösa som står till arbetsmarknadens förfogande, samtidigt som alla invalider, sjuka, arbetslösa eller oönskade långsamt svälter ihjäl.
I vänsterns önskesystem är allt jättefint. Det är det. För visst funkar det väl bra i Sverige idag, ett land som styrts av vänsterkoalitioner i så hög utsträckning att det kan approximeras till uteslutande. Och för dem som inte är nöjda med socialdemokratin finns förstås kommunismen, som definitivt är superbra.
Att varje enskilt försök med kommunism har misslyckats, spårat ur och lett till fruktansvärda, massmördande diktaturer betyder inte att det är något fel på systemet. Det betyder bara att det har varit lite smårisiga människor som blivit ledare. Men framförallt beror misslyckandena på att alla hemska kapitalistimperialister har motsatt sig försöken. Förresten är det fel att jämföra med nazismen också för det finns inget i kommunsimen som säger att det är rätt att döda överklass/motståndare och dessutom avskaffades dödsstraffet efter Den Ryska Revolutionen.
Varför? Varför tillåter vi detta? Varför är det legitimt för vänstern att hävda alla dessa (och här tar jag faktiskt till ett ord som jag vanligen håller mig borta ifrån) kränkande och rasande osanna tillmälen? Samtidigt som det är omöjligt att påpeka att varje vänsteranhängare, medvetet eller omedvetet, i praktiken vill knuffa oss alla ner i ett djupt mörkt hål, på vars botten en kille använder en piska för att få en annan att gnida två pinnar mot varandra för att göra upp eld?
Varför tillåts den parlamentariska vänstern i Sverige utmåla sig som oppositionella politiker, det senaste seklets politiska landskap till trots?
Varför tillåts selektiva beskrivningar av resultaten av de kommunistiska försöken så att man kan framställa sig som avståndstagande mot övergrepp men fortfarande moraliskt överlägsen när man försvarar det system som har ställt till med mest elände av alla? Varför är det fortfarande rimligt för vänsternissarna att hävda att visst, Stalin var hemsk men Lenin var rättrådig. Det var han ju inte, även Lenin var en risig kille om man inte var med honom. Att Stalin var värre gör inte att Lenin var en fin kille.
PS. Och med “tillÃ¥ter” menar jag naturligtvis inte juridiskt.
[/Rant]
