Rationalisten

I kväll fick jag chansen att se lite på TV. Det var roligt på många sätt och tråkigt på en del.

Såg en del av programmet Jobba jämt och förundrades både över hur blinda en del av subjekten var och över den enorma, mentala inlåsning som programledarna tycktes lida av. Det fanns inte mycket till svängrum här inte.

SÃ¥g ocksÃ¥ ett inslag pÃ¥ ABC (artikel här) om att polisen vill att det ska krävas kameraövervakning i entrén till krogar som fÃ¥r ha öppet till fem, annars inget serveringstillstÃ¥nd. Och faktiskt, med alla brasklappar inlagda, är det nÃ¥gonstans man ska ha kameror är det väl där det förekommer mycket problem som kanske skulle kunna avhjälpas med bildmaterialet. Men man fick ju ocksÃ¥ sin beskärda del av puckade argument, som “Jag bryr mig inte, jag har ju inget att dölja.” och, ännu mycket värre: “Vi gÃ¥r ju ändÃ¥ mot ett övervakningssamhälle sÃ¥ vad är det för mening att sätta sig emot det?”. Determinismen är inte död.

I Svenska Dialektmysterier, som jag tyckte var riktigt roligt den här gÃ¥ngen (men sÃ¥ är jag ju Stockholmare i hjärtat), mötte Fredrik Lindström “hippt webbyrÃ¥folk” som inte ens kände till ursprunget till begreppet blogg. Härlig kompetensnivÃ¥.

Och i Aktuellt (här finns en sammanfattning) fick Thomas Bodström utstå en rejäl granskning som kändes fräsch eftersom den åtminstone uttryckte viss skepsis mot alla justitieministerns försök till lustmord på den personliga integriteten. Det allra trevligaste var söndersågningen av Bodströms krassliga argument att lagarna ska reglera saker som redan förekommer oreglerat och att den parlamentariska kontrollen därmed skulle ökaSom om det skulle göra saken bättre, det är ju inte som om parlamentetarisk kontroll skulle utgöra någon garanti mot övergrepp..

Efter att ha sett teckningarna tycker jag inte att de borde ha publicerats. De är dÃ¥liga, inte alls roliga och är nedsättande mot muslimer. Jag ska ta och länka till nÃ¥gon som uttryckt samma tanke… japp. En utmärkt sÃ¥gning.

Faktum är att muslimerna behöver/förtjänar sterotypiserande och nedsättande illustrationer i lika stor utsträckning som judar, dvs inte alls. Att publicera dem var ett dåligt val och att stödja publiceringen tyder på en ganska okänslig inställning gentemot muslimer.

Men det finns ju ett stort men. Pressfriheten som vi har och som tydligen fungerar även i Danmark gör att publiceringen inte kan klandras annat än som dum och osmaklig. Danska tidningar lyder inte under muslimska lagar som förbjuder avbildningar och danska tidningars publikationer är heller inte en fråga för den danska regeringen. Kort och gott. Anders Fogh Rasmussen har, såvitt jag kan bedöma, uttryckt precis den hållning som är rimlig.

FN gillade ju inte teckningarna. Det talas om respekt och tolerans. Men hur kan tolerans vara något begränsande? Tolerans måste vara att tillåta, inte att begränsa, tolerans kan inte betyda rätten att aldrig bli förolämpad av någonting som någon annan uttrycker. Varför är det tolerant att förbjuda en åsikt men intolerant att förbjuda en annan? Och vem får bestämma var gränsen ska gå? Och vilken tolerans medger alla dessa människor som nu känner sig så fasansfullt förolämpade av dessa teckningar att de tar till hot och våld och ropar på straff?

Hos Pharyngula hittade jag länkar till tvÃ¥ intressanta artiklar i Seattle Weekly: Discovery’s Creation, som beskriver hur The Discovery Institute, den drivande kraften bakom hela rörelsen, bildades, och The Wedge, där man hittar en inscanning av ett policydokument som visar hur ID passar in i en större plan. Titta pÃ¥ The Wedge och se hur kreationismen tittar fram ur sin ID-förklädnad.
IDs roll är att vara spetsen på en kil som i förlängningen ska splittra de materialistiska, rationalistiska, sekulariserade idéernas stam. Målsättningen är att ersätta alla dessa idéer med teistiska förklaringar,

To replace materialistic explanations with the theistic understanding that nature and human beings are created by God.

Det handlar alltså inte, så som det så ivrigt har framställts, om två vetenskapliga hypoteser (eller teorier eller vilket ord man nu väljer att använda) som ställs mot varandra. Det handlar om en kamp mellan att förutsätta att världen kan förklaras rationellt eller att ge upp försöken och peka på gud. Utöver det handlar det också, som alltid, om makt. Att just evolutionsteorin, snarare än vilken annan vetenskaplig teori som helst, valdes ut har nog flera orsaker. Evolutionsteorins förutsägelser kan inte, åtminstone på det mer omfattande planet (det som somliga i sin enfald envisas med att kalla makroevolution, som en motsats till mikroevolution), observeras lika tydligt som, säg, gravitationen. Det finns många som är religiösa och det finns en uppenbar motsättning mellan bibelns skapelseberättelser och evolutionsteorin, även om jag under min konfirmationsläsning fick höra en del försök till jämkningar. Somliga blir nog faktiskt förolämpade av idén att vi delar förfäder med en schimpanserna. Dessutom är evolutionsteorin, trots sin tämligen lättbegripliga bas, komplicerad och väldigt, väldigt omfattande och det finns mycket som ännu inte är tillfredsställande förklarat. Men med tanke på att naturen hade knappt fyra miljarder år på sig att gå från det allra första lilla embryot till något som skulle kunna bli liv till dagens enorma komplexitet är det inte konstigt att en teori som bara har drygt hundra år på nacken inte riktigt har lyckats knäcka alla gåtorna.

Slutsatsen är ofrånkomlig: framgång för DI skulle betyda slutet för vetenskapen. Utan ett materialistiskt angreppssätt blir vetenskapen ointressant. Men som synes nöjer man sig inte med målsättningen att avskaffa materialismen inom vetenskapen, det är ju bara kilens spets. Målsättningen är att införa teistiska synsätt på alla nivåer. Det är inget annat än ett angrepp på hela det liberala, demokratiska projektet. Ett 400-årssteg bakåt i tiden.

Materialismen och rationalismen är avhängiga av varandra och rationalismen utgör grunden för alla de värden som brukar sägas vara utmärkande för den västerländska civilisationen. När materialismen och rationalismen är övergivna ryker de alla. Och religiösa fundamentalister är desamma, oavsett vilken specifik variant av den fördummande sörja som kallas religion de råkat välja.