Arbetsvärderingskommitté!?
Trots den närmast surrealistiska idiotin är det här faktiskt en logisk utveckling av de tankar som överväger i den feminism som för tillfället dominerar agendorna och det offentliga samtalet: Schyman vill att Fi ska gå till val på ett manifest med krav på att utjämna lönerna mellan män och kvinnor. Inte bara inom samma yrken, vilket kan tyckas vara en rimlig ståndpunkt, utan också i genomsnitt mellan yrken.
Tydligen ska en arbetsvärderingskommitté gå igenom alla yrken och utvärdera de krav som ställs. Om det visar sig att det finns yrken med samma kravnivå men olika löner ska det åtgärdas. Företag som inte genomför de påbjudna löneförändringarna ska straffas.
Tyvärr sägs det ingenting om vad som händer om det visar sig att genomsnittliga löneskillnader mellan män och kvinnor visar sig bero på att det finns en skillnad. Kanske kommer en sådan slutsats vara otillåten för kommittén och det torde gå att välja parametrarna så att risken inte uppstår.
Gudrun själv kan inte förstå att det skulle handla om någon statlig lönepolitik, hon säger:
– Nej det tycker jag inte man ska säga. Lönen ska förhandlas mellan arbetsmarknadens parter men staten har ett ansvar att ingripa mot diskriminering.
Vilket givetvis inte är ett svar utan ett undvikande av frågan. Om staten bestämmer spelar det inte någon roll vad arbetsmarknadens parter förhandlar fram.
Rent praktiskt verkar förslaget orimligt krångligt, vore det inte bättre att bestämma att alla ska ha samma lön, oavsett arbete? Och när man ändå är i farten skulle man väl kunna vara lite radikal och socialisera alla företag. Snacka om ett kraftfullt verktyg mot diskriminering.
