Medborgarlön
Ingen är sÃ¥ föraktfull och överlägsen som en förment omtänksam och mjuk, flummig miljöpartistisk fundis, det blev jag övertygad om efter att ha sett Dokument inifrÃ¥ns “Fundamentalisterna” idag.
Att miljöpartisternas syn pÃ¥ ekonomi är annorlunda är välkänt och knappast förvÃ¥nande men det var intressant att höra om hur man ser över näsan ner pÃ¥ dem som utför arbeten man själv anser sig förmer än. Merete Kapstads uttalande frÃ¥n miljöpartiets kongress 2005, som finns pÃ¥ sidan ovan ger uttryck för detta. Det är finare att säga nej till ett grÃ¥tt arbete än att vända burgare pÃ¥ McDonald’s.
Denna skrämmande attidtyd till arbetet verkar vara på frammarch, kanske särskilt i en yngre generation som har tagit till sig detta överlägsna förakt
Samhället behöver inte en medborgarlön som sänder signalen att det är rätt att bli försörjd av andra utan egen insats. Som säger att det är rätt att inte bara förvänta sig utan också kräva en del av andra människors insatser när man själv inte är intresserad av att bära sin egen vikt. Samhället behöver snarare en upputsning av den arbetsmoral som säger att var och en bör göra åtminstone sitt bästa för att dra sitt eget lass. Kombinerat med en rejäl dos av diskmedel för att få bort den snobbism som delar in jobben i fina och fula.
De grå och trista jobben med dålig lön är förstås inte så roliga men de är inte desto mindre en synnerligen viktig del av den stora röra som är marknadsekonomin. Tar man bort dem kommer ekonomins omfattning att minska markant och utrymmet för många andra arbeten kommer att försvinna. Miljöpartisternas vision skulle alltså kunna leda till ett uppfyllande av deras profetia om en framtid där endast 20 % av befolkningen har ett arbete.