Bredbandsskatt
Det finns en, säger en, positiv aspekt på Lars Ilshammars och Jeanette Gustafsdotters brännpunkt-artikel (jag länkar till den utskriftsvänliga versionen) idag. Den är inte helt och hållet en upprapning av samma gamla skåpmat.
Å andra sidan är den inte särskilt vettig heller. De efterfrågar en skatt eller avgift på bredband, för att kompensera producenterna för det inkomstbortfall som den olagliga fildelningen orsakar. I gengäld skulle den meningslösa jakten på fildelare stoppas. Som argument anför författarna att fildelning “[...] är numera något som i princip alla med tillgång till Internet sysslar med.”.
Lite sifferexercis till att börja med och man får översätta fildelninng till olaglig sådan. Enligt författarna har tre av fyra hushåll internetuppkoppling och det finns 700 000 fildelande svenskar. Tar man siffrorna direkt innebär det att ca 3 000 000 hushåll har tillgång till Internet (det torde finnas ca 4 000 000 hushåll i Sverige, enligt SCB och lite höftning). 700 000 av 3 000 000 är 23%. En ansenlig andel men inte något som bekräftar tesen att alla med tillgång till Internet ägnar sig åt fildelning.
Lite annorlunda blir det med en titt på PTS siffror (från undersökningen “Så efterfrågar vi elektronisk kommunikation – en individundersökning 2005″). Endast bredbandsuppkoppling kan anses möjliggöra fildelning i någon verklig mening och enligt PTS undersökning har 47% av de tillfrågade tillgång till någon form av bredbandsuppkoppling. Om man förutsätter att den siffran är tillämplig på hushåll skulle alltså 1 880 000 hushåll ha möjlighet att ägna sig åt fildelning och 37% av dessa skulle också göra det. Å andra sidan ingår det ju flera personer i varje hushåll så andelen hushåll som har möjligheten kan vara lägre men å tredje sidan kan det ju mycket väl tänkas att flera personer använder samma uppkoppling för att ägna sig åt fildelning.
På det hela taget verkar det ändå rätt överdrivet att hävda att alla som har bredband hemma, och än mindre alla som har en internetuppkoppling, ägnar sig åt fildelning – och särskilt då fildelning som innebär intrång i upphovsrätten.
Vadan då detta räknande? En generell skatt/licens/avgift på bredband skulle inte rikta sig specifikt mot dem som ägnar sig åt fildelning av upphovsrättsskyddat material utan skulle drabba alla. Effekten skulle alltså bli en fördyring av kommunikation även för dem som inte använder tjänsten till någon form av olaglig verksamhet. På det sättet fungerar det ju med alla möjliga former av inspelningsbara media idag men det finns en väsentlig skillnad. Inspelningsbara media säljs i ofantliga kvantiteter och prispåslaget på varje enskild DVD-R behöver därför inte bli så stort. Förslaget om bredbands-avgift tar sitt avstamp (oavsett om författarna vill medge det eller inte) i underhållningsindustrins medvetet uppblåsta siffror för hur stora förluster de åsamkas av spridningen av upphovsrättsskyddat material. Det finns därför en stor risk att nivån på avgifterna, för att tillfredsställa industrin, måste bli så hög att det blir ett faktiskt hinder för många att skaffa bredband.
Konstruktionen med en avgift skulle ju också leda till att även de som inte ägnar sig åt fildelning skulle bli tvungna att betala för dem som gör det. Bra för fildelarna – dåligt för dem som inte fildelar. Risken är uppenbar att även sådana användare som från början inte hade några planer på att fildela upphovsrättsskyddat material kommer att ägna sig åt det – de får ju ändå betala för nöjet så varför inte? Då skulle förslaget leda till en ökning av fildelningen – knappast något drömscenario för industrin.
Uppdatering: Waldemar Ingdahl och Oscar Swartz kritiserar förslaget idag. Och de har sällskap av Jerker Holm, universitetslektor vid nationalekonomiska insitutionen, Lunds universitet, som förespråkar en reformering och modernisering av upphovsrätten.
