Rationalisten

För övrigt tycker jag alla borde läsa globaljugglers inlägg Svensk och internationell arbetslöshet om hur den svenska arbetslösheten ser ut egentligen.

Eller: det är OK om det är vi som gör det (eller om alla känner till det).

Efter att i slutet av april ha varit ute och farit med rasande osaklig argumentation och rena sifferfantasier var Håkan Juholt i förra veckan tillbaka med ytterligare en smutskastningstext på SvD:s brännpunkt. Den här gången var det moderaterna som nagelfors och drabbades av svidande kritik. Varför? De vill inte uppge vilka privatpersoner som ger bidrag till partiet.

Anledningen till att Juholt tycker att det här är viktigt kan man hitta i följande frågor: “Förväntar sig dessa donatorer något i gengäld vid en eventuell moderat valseger? Ligger det starka ekonomiska intressen bakom donationerna?” Syftet är förstås att insinuera (detta mäktiga redskap) att moderaterna säljer sin politik för privata bidrag. För inte skulle väl någon annars vilja stödja ett politiskt parti ekonomiskt utan att för den sakens skull vilja att ens namn blev offentligt?

Å andra sidan har vi ju det där med LOs stöd till (s). Det är ju ingen hemlighet att LO stödjer såssarna, även om de gärna vill mörka storleken på stödet. Kanske är det så att den typen av ekonomiska transaktioner, där intressegrupper köper sig politisk makt med pengar, är OK så länge som alla vet vem det är som ger pengarna. I så fall är det lite konstigt att LO och (s) så förtvivlat försöker skjuta merparten av stödet under mattan. Men det kan å andra sidan bero på att det inte ser så bra ut att LO spenderar enorma summor på att stötta (s) när en majoritet av medlemmarna motsätter sig stödet överhuvudtaget.

För den som inte har möjlighet att se fotbollsmatcherna på en TV: titta på dem i ASCII istället.

Via The Register.

För den som, likt jag själv, tror att en stark konstitution eller grundlag är en grundbult i en sund demokrati – ett skydd mot alltför omfattande konfiskation och detaljreglering i “folkviljans” namn – är tilltag som det här en bra påminnelse om att ingenting är idiotsäkert. Nu blev det lyckligtvis ingenting av med republikanernas idé om att reglera äktenskapets könsinnehåll i konstitutionen men att förslaget dök upp visar på en beklämmande distortion av grundtanken bakom en stark konsitution.