Dystopiska vibbar
Läste igenom Oscar Swartz rapport “Marschen mot Bodströmsamhället”. Trots att jag själv hÃ¥llit ett öga pÃ¥ saken är det skrämmande att fÃ¥ den helhetsbild som Swartz förmedlar. Tyvärr är det väl, som pÃ¥pekas pÃ¥ ledarsidor här och där idag, ingen större chans att en Alliansseger i september skulle leda till nÃ¥gon större förändring. Johan Pehrsson, den närmast självklare justitieministern om Alliansen vinner, har inte uppvisat mindre höklika egenskaper i frÃ¥gan än vad Bodström själv gjort (nÃ¥got jag berörde här).
Dagen blev inte ett endaste dugg bättre av att jag följde Willes länk och läste Henry Porters artikel “Blair laid bare: the article that may get you arrested”, en artikel som handlar om hur lÃ¥ngt Blair och hans Hejdukar har inskränkt rättigheterna för britterna. Allt givetvis under täckmantel av terrorismbekämpning eller säkerhetsskapande.
Även om Porters artikel handlar om Storbritannien råder det inga tvivel om att banan är sopad för att Sverige ska ta en liknande väg, vi har ju de nödvändiga rekvisiten: en befolkning som går på det politikerna säger, ett parti som identifierar sig med makten och som har mycket svårt att minnas att staten ska tjäna befolkningen och inte sig själv och slutligen en del gammalt marxistiskt arvegods i samma parti. I Sverige har vi dessutom det problemet att en vänsterseger i valet i höst kan komma att medföra vänsterpartister i regeringen. Som jag tidigare påpekat har den svenska vänstern av tradition varit förespråkare för mänskliga rättigheter, men utvecklingen inger ingen optimism. Och i vänsterpartiet finns det än fler som har lite svårt att förstå att staten ska finnas till för medborgarna och inget annat.
