Rationalisten

Mona Sahlin har en DN-debattare idag, den har det komiska namnet “Nya lagar pÃ¥ elmarknaden ska justera avregleringen”. Justera avregleringen? NÃ¥ja, Sahlin presenterar inte nÃ¥gra siffror, vilket ju annars brukar vara obligatoriskt, men hon fÃ¥r fram sin poäng väldigt effektivt ändÃ¥:

Vad som är resultatet av denna växande marknadskoncentration vet alla hushåll och företag som betalar allt dyrare elräkningar och nätavgifter. Den omfattande förmögenhetsöverföring som sker från kunderna till kraftbolagens rekordvinster är något som i debatten uppmärksammas av allt fler.

Att ljuga är inget problem, så länge lögnen fungerar. Och som alla känner till är det bäst att ta till ordentligt när man ljuger offentligt. Ingen mening att stå och småpeta i sanningen - smäll till med en rejäl lögn på en gång.

En av de mest välfungerande lögnerna som sossarna lyckats prångla ut är den som säger att de höjda elpriserna sedan avregleringen av elmarknaden helt beror på att det råder en oligopolsituation och att företagen tar ut för höga priser, de höjda priserna har inget alls att göra med att skatten på el höjts med 150% sedan avregleringen.

En del av de olika miljömÃ¥l som regeringen satt upp kräver i praktiken lägre elförbrukning, och dÃ¥ är höjda skatter ett viktigt verktyg. Dessutom mÃ¥ste ju miljöpartisternas lojalitet köpas pÃ¥ nÃ¥got sätt och grön skatteväxling är ju nÃ¥got som (mp) gärna talar sig varma för. Samtidigt är folk i allmänhet argare pÃ¥ saker som de mÃ¥ste betala själva, sÃ¥som fastighetsskatt och elräkningar, än pÃ¥ de skatter som dras utan att det syns. Ett öppet ställningstagande för högre elpriser är alltsÃ¥ närmast en omöjlighet för sossarna som ju är välbekanta med den röstande befolkningens pragmatism i ekonomiska frÃ¥gor. Men hur ska man kunna höja elskatten, och därmed elpriserna, utan att dra pÃ¥ sig folkets vrede? Genom att genomföra en “avreglering”, därefter höja skatten pÃ¥ el ofantligt och slutligen skylla de resulterande prishöjningarna pÃ¥ att företagen tar ut “övervinster”.

Men förmodligen var det inte en genomtänkt plan utan bara en slumpmässig utveckling som passade perfekt.

Det var lite spännande att (v) slog på stora trumman för självförsvar för flickor igår. Samma dag hörde jag nämligen att det i Stockholm skett en kraftig ökning av antalet fall där unga män helt oprovocerat utsätts för våld av andra och för offret okända, unga män. Gender i P1 hade ännu dystrare siffror, 25% av alla 18-åriga män har utsatts för misshandel eller rån och 33% av alla killar i åttonde årskursen har blivit slagna av en jämnårig.

Det är så illa att de enda tänkbara skälen till att män inte är oroliga när de rör sig ensamma i mörkret är att de är alltför dumma eller alltför självsäkra. Risken för att en man ska drabbas av våld är betydligt större än risken för att en kvinna ska göra det. Och risken för att angreppet ska vara oprovocerat tycks också öka.

Det blir med det perspektivet lite klurigt att riktigt begripa varför just tjejerna ska få lära sig självförsvar i skolan, när killarna får bekosta sådana övningar själva. Kanske har det att göra med vänsterpartiets kollektivistiska synsätt, det blir för svårt att se att en rätt stor andel av männen inte är våldsverkare utan snarare våldsutsatta. Den gamla hederliga människomatematiken slår fel igen, helt enkelt.

I slutändan är det förstås befängt att ålägga skolorna att lära ut självförsvar men om det ska ske borde killarna ges samma möjligheter som tjejerna (om än inte nödvändigtvis gemensamt). De borde definitivt inte sättas i indoktrineringsklasser i vänsterinriktad feminism.