Rationalisten

Jag läste aldrig den där texten i Expressen där politruckerna kom ut ur högerpopsgarderoben, den kändes bara… onödig. Politisk självetikettering av ett slag som mest verkar vara poserande. Det är säkert jätteviktigt ur marknadsföringsperspektiv men jag tycker det är ointressant.

Men Andres Lokko läste den visst och han tyckte inte om det. Han blev helt enkelt jätteindignerad. Så indignerad att han skrev en krönika och skänkte, sådär lite avmätt som man gör när man måste skänka bort något man helst skulle vilja ha kvar, ordet pop till högern, eller till nyliberalerna egentligen.

Tack så hemskt mycket för pop, Andres! Men det var ju taskigt att du skulle behålla kärlek, jag vet inte riktigt hur jag ska kunna klara mig.
Eller, vänta nu, din stjärna falnade på de två minuter som det tog att läsa din text. Nu har du inte längre rätten att vare sig skänka bort pop eller att behålla ett enda av de där andra orden som du så girigt vill läga beslag på. Inte ett enda ord i hela svenskan är längre ditt att skänka eller ta ifrån mig.

Det mest skrämmande är att din skräck för liberaler är större än din skräck för konservativa. Men du ger svaret på den lilla nöten själv. Det finns egentligen bara en förklaring till att en person som definierar sig som vänster på det där vaga, mjuka, icke-kommunistiska sättet, kan tycka att liberaler är mer skrämmande än konservativa. Det är att han skräms av världen och dess enorma variation och att han därför känner att den måste kontrolleras, planeras, katalogiseras och etiketteras. Och det är ju just det du menar när du föredrar de stålgjutna konservativa framför de mer svårfångade liberalerna.

Framförallt, Andres, måste du inse att din oförmåga att förstå andra, uttryckt i din syn på liberaler som kärleks- (känslo-)befriade, inte gör dig till en bättre analytiker, utan till en sämre. Alla kan vi rapa floskler, det kräver ingen talang, men att faktiskt fundera över en människas drivkrafter kräver en viss ansträning. När du vågar tänka på dina politiska motpoler utan att först slita av dem alla attribut som gör dem mänskliga, då kanske du kan skriva en krönika som berör politik och som ändå är intressant.