Obehagliga vibbar
Fem dagar efter valet, dÀr 119 328 fler röster lades pÄ nÄgot av allianspartierna Àn pÄ nÄgot av de rödgröna, satte LO ner en stÄlskodd fot. Wanja Lundby-Wedins debattartikel i DN den 22/9 Àr en veritabel studie i hot av beskyddarkaraktÀr och LO:s överskattning av sin egen betydelse.
Det förekommer, naturligtvis, inga öppna hot om att sabotera den demokratiskt valda regeringens arbete, man mÄste arbeta med mindre grovhuggna verktyg Àn sÄ.
Den nya regeringen lÀgger inom kort fast förutsÀttningarna för de kommande Ärens ekonomiska utveckling. FrÄgan Àr om den vill ha en fortsatt stabil ekonomisk tillvÀxt som kommer att ge bÄde jobb och ökade reallöner eller om den, förblindad av sin seger, driver in Sverige i en situation dÀr tillvÀxten leder till starka fördelningskonflikter och instabilitet. Det leder i sÄ fall till en situation dÀr fackföreningsrörelsen varken vÄgar eller kan sluta avtal pÄ arbetsmarknaden med annat Àn korta avtalsperioder eftersom osÀkerheten om vart den svenska politiken driver oss Àr alldeles för stor.
Regeringen lÀgger inom kort fast förutsÀttningarna för den ekonomiska utvecklingen. Den kan vÀlja mellan fortsatt stabilitet eller att slÀnga in Sverige i allvarliga konflikter om löntagarnas trygghet.
Om dessa fördelningskonflikter förvÀrras av en omfattande osÀkerhet om hur löntagarnas trygghet pÄverkas av politiska beslut, kan det bli mycket svÄrt att sluta stabila löneavtal pÄ arbetsmarknaden. FörutsÀgbarhet och stabilitet Àr nödvÀndiga förutsÀttningar för lugna förhandlingar.
Vi tycker att den lösning vi har i dag Ă€r bĂ€ttre – men om de svenska löntagarnas trygghet Ă€r i fara mĂ„ste vi agera.
Vi utgÄr ifrÄn att den nya regeringen tar tillfÀllet att konstruktivt jobba för detta [nya jobb med LO-definierade villkor för lön, "arbetstrygghet" och arbetsmiljö], i stÀllet för att slÀnga in Sverige i allvarliga konflikter om löntagarnas trygghet. Konflikter som allvarligt skulle skada Sverige i en period dÄ det finns goda förutsÀttningar för att vi ska kunna vÀxa med goda arbeten som bÄde Àr trygga och ger en lön som gÄr att försörja sig pÄ.
I översÀttning: om den nya regeringen genomför de Àndringar de gick till val pÄ och alltsÄ fick ett tydligt mandat att driva igenom, kommer det att bli problem. Och den nya regeringen bÀr sjÀlv ansvaret för de problemen. Följer man istÀllet LO:s önskningar kommer allt gÄ fint. Klassiska beskyddaridéer, kryddade med kidnapparens logik: det Àr inte vÄrt fel om vi skapar kaos i avtalsrörelsen, det Àr ert fel för att ni inte gjorde som vi sade Ät er.
DÀrutöver Àr det inte bara stora, svepande systemskiftesÀndringar som riskerar att leda till trubbel, alliansens idé om sÀnkta arbetsgivaravgifter för vissa företag under vissa villkor Àr helt otÀnkbar.
Om en framtida regering vÀljer att ge pengar till vissa företag genom sÀnkta arbetsgivaravgifter och finansiera dem med pÄlagor pÄ arbetstagarna sÄ kommer det att resa krav pÄ kompensation hos mÄnga av LO-förbundens medlemmar och allvarligt försvÄra avtalsrörelsen.
Lundby-Wedin slÄr ocksÄ, i enlighet med sitt entydiga tolkningsföretrÀde, fast vilket förÀndringsmandat den nya regeringen egentligen har, samt definierar den rÀtta politiska vÀgen (LO:s).
Redan nu kan man dock konstatera att en avgörande faktor var att alliansen – och dĂ„ frĂ€mst moderaterna – lyckades övertyga vĂ€ljarna om att en alliansregering inte skulle genomföra ett systemskifte i Sverige nĂ€r det gĂ€ller den sociala tryggheten och den svenska modellen pĂ„ arbetsmarknaden. Den nyvalda regeringen har alltsĂ„ inte fĂ„tt nĂ„got mandat för sĂ„dana förĂ€ndringar som rubbar balansen pĂ„ arbetsmarknaden eller i grunden hotar den sociala vĂ€lfĂ€rden.
PÄ det omrÄdet kÀnner vi en oro för att regeringens aviserade ÄtgÀrder Àr början pÄ ett mer smygande systemskifte för att etablera en ny lÄglönemarknad i Sverige. Det Àr nÄgot som stÄr i direkt motsÀttning med vÄra strÀvande att minska löneskillnaderna.
Som om LO:s strÀvanden efter ett eller annat politiskt mÄl skulle ha högre prioritet Àn det uttalande som befolkningen gör i ett riksdagsval. Men Wanja Àr faktiskt inte bara negativ, hon passar ocksÄ pÄ att ge den nya regeringen ett tips om vilka arbetsmarknadspolitiska ÄtgÀrder som LO faktiskt kan komma att acceptera.
I stÀllet borde den kommande regeringen försöka förbÀttra matchningen pÄ arbetsmarknaden. [...] Dessa matchningsproblem löser man inte med sÀnkt a-kassa. [...] Arbetsmarknads- och utbildningspolitiken behöver utformas sÄ att den ger mÀnniskor bÀttre chanser att etablera sig pÄ arbetsmarknaden. HÀr finns mycket att göra för en kommande regering.
Matchning alltsÄ. SÄ mycket politiskt rörelseutrymme kan Landsorganisationen tÀnka sig att skÀnka den nya regeringen.
Hur fÄr LO detta stÀllningtagande att gÄ ihop med en funktionell verkan inom det accepterade politiska systemet i Sverige? Organisationen kan inte pÄ nÄgot sÀtt mena att de representerar en större del av befolkningen Àn alliansen, om nu det hade spelat nÄgon roll. Det Àr svÄrt att se detta som nÄgot annat Àn ett fullstÀndigt underkÀnnande av majoritetsprincipen inom politiken, riksdagens unika beslutsfattande stÀllning i samhÀllet och vÀljarnas faktiska val.
