Rationalisten

Läste igenom Oscar Swartz rapport “Marschen mot Bodströmsamhället”. Trots att jag själv hållit ett öga på saken är det skrämmande att få den helhetsbild som Swartz förmedlar. Tyvärr är det väl, som påpekas på ledarsidor här och där idag, ingen större chans att en Alliansseger i september skulle leda till någon större förändring. Johan Pehrsson, den närmast självklare justitieministern om Alliansen vinner, har inte uppvisat mindre höklika egenskaper i frågan än vad Bodström själv gjort (något jag berörde här).

Dagen blev inte ett endaste dugg bättre av att jag följde Willes länk och läste Henry Porters artikel “Blair laid bare: the article that may get you arrested”, en artikel som handlar om hur långt Blair och hans Hejdukar har inskränkt rättigheterna för britterna. Allt givetvis under täckmantel av terrorismbekämpning eller säkerhetsskapande.

Även om Porters artikel handlar om Storbritannien råder det inga tvivel om att banan är sopad för att Sverige ska ta en liknande väg, vi har ju de nödvändiga rekvisiten: en befolkning som går på det politikerna säger, ett parti som identifierar sig med makten och som har mycket svårt att minnas att staten ska tjäna befolkningen och inte sig själv och slutligen en del gammalt marxistiskt arvegods i samma parti. I Sverige har vi dessutom det problemet att en vänsterseger i valet i höst kan komma att medföra vänsterpartister i regeringen. Som jag tidigare påpekat har den svenska vänstern av tradition varit förespråkare för mänskliga rättigheter, men utvecklingen inger ingen optimism. Och i vänsterpartiet finns det än fler som har lite svårt att förstå att staten ska finnas till för medborgarna och inget annat.

Från Krohnman på Blogg Dizz via Louise P.

Vissa kedjeföreteelser måste man hoppa på.

Ekot rapporterar om ett bejublansvärt initiativ från Datainspektionen, fingeravtrycksregistret ska gallras och polisen ska få tydliga regler om när registrerade fingeravtryck måste tas bort.

Enligt Datainspektionens nya bestämmelser ska personer tas bort ur fingeravtrycksregistret när en förundersökning eller ett åtal läggs ner, och misstankarna upphört.

Men hur ska Thomas Bodström reagera? Gallringen innebär ju att en stor mängd information som kan vara mycket användbar för polisen, försvinner. Något som tycks gå stick i stäv med justitieministerns inställning till informationshantering, som väl tenderar mer åt “ju mer desto bättre” än åt relevans. För en driftig minister finns här en utmärkt öppning för lite ministerstyre.

Det visar sig nu att polisen vill ha tillgång (SvD, 18/11) till bilderna från de kameror som ska möjliggöra trängselskatten. Faktum är att polisen redan har börjat begära ut bilder från kamerorna, trots att dessa än så länge bara testas inför försöket. Detta är ytterligare en sten på den enorma integritetskränkningsbörda som trängselskattsförsöket innebär.

Men jag har svårt att bli upprörd över att just polisen kan begära ut bilder, dessutom för brott som är belagda med fängelsestraff, det låter inte mer orimligt än att polisen kan begära ut information från andra kameror (i t.ex. taxibilar). Problemet ligger i att uppgifterna överhuvudtaget måste lagras, vilket skapar en ny risk för läckage av känsliga uppgifter, och i att uppgifterna dessutom ligger till underlag för ett skattebeslut (enligt systemets utformning), vilket gör att de i själva verket är tillgängliga för vem som helst (ABC) som är fräck nog att gå in på Pressbyrån och begära ut uppgifterna.

Förresten verkar (SvD 17/11) det inte som om bilderna kommer att avslöja något mer än registreringsskylten och möjligen, i värsta/bästa fall, utformningen på lyktorna.

Jag håller med Sänd mina rötter regn om att systemet med trängselskatter är en ovanligt bra idé (jag låter Dennis argumentera för det) men det finns en hel hög problem med utformningen. Förutom den integritetskränkande implementeringen ligger problematiken i att den vars registreringsskyltar har åkt genom en tull har 5 dagar på sig att betala avgiften, därefter blir det straffavgifter. Dessutom står registreringsskyltens ägare med bevisbördan i den händelse att ett felaktigt beslut skulle fattas, t.ex. därför att någon lagt beslag på skyltarna och kört fram och tillbaka. Det blir svårt att bevisa sin oskuld (det är alltid svårt att bevisa sin oskuld), särskilt om det tar någon dag innan man upptäcker stölden.

Denna problematik, kopplat till hur stort motståndet mot försöket är, gör att risken är stor att försöket kommer att leda till en markant ökning av antalet stölder av registreringsskyltar, handikapptillstånd och transpondrar. (Kom ihåg att det faktiskt finns människor som stjäl handikapptillstånd för att komma undan parkeringsavgifter.)

Det blev en stor nyhet att färgskrivare och -kopiatorer lägger in små koder som kan identifiera vilken maskin som gjort en viss utskrift eller kopia. Det krävs inte mycket eftertanke och fantasi för att förstå varför. Att kunna spåra skriftligt material till en viss maskin eller till och med användare medför ganska stora risker för den som producerar känsligt material, t.ex. politiskt.

Sådana risker bryr sig inte företrädare för svenska myndigheter så mycket om:

I SvD uttalar sig SKLs biträdande laboratoriechef Tore Olsson

- Det är ju som med allt annat, så länge du håller dig på den hederliga sidan är det inget att oroa sig för, säger Tore Olsson.

Och i Ekot uttalar sig Finanspolisens operative chef Thomas Palmberg:

““ Det här med fingeravtryck är allmänt känt, men det här är inte så känt bland brottslingar. Därför är det synd att det kommer ut. Det skadar polisens arbete, säger Thomas Palmberg.

Underbar analysförmåga från båda herrarna. Tore Olson saknar fantasi nog att tänka ut scenarier där möjligheten missbrukas. Thomas Palmbergs inställning är väl ännu mer skrämmande, egentligen borde kanske inte allmänheten informeras om några av polisens övervakningsmetoder? Det skulle i alla fall vara det mest effektiva ur brottsbekämpningssynpunkt.

Mer info:
Stoppa Storebror
EFF

DN skriver om det nya förslaget rörande DNA-prov. Alla som är skäligen misstänkta (och det är ju den lägre graden av misstanke) för något brott, oavsett typ eller påföljd, ska tvingas lämna DNA-prov. Om personen sedan döms för ett brott som ger hårdare påföljd än böter ska DNA-provet föras in i registret. Det är inte en ny tanke, jag skrev om något liknande här. Men återigen:

1. En snabb skummning av BB ger vid handen att det finns en hel del brott där DNA-bevisning knappast kan ha något som helst värde, trots att fängelsestraff är en möjlig eller påbjuden påföljd. Brott som grov ärekränkning eller förloämpning (BB 5:2 och 5:3), tvegifte med varianter (BB 7 kap), o.s.v. Det finns också andra intressanta brott som skattebrott och brott mot upphovsrätten som har fängelsestraff i sin straffskala. På vilket sätt kommer polisens framtida arbete att underlättas av att personer som dömts till fängelse för sådana brott finns i DNA-registret? Och hur mycket bättre kommer polisens arbete mot andra brott av liknande karaktär förbättras av att man tar DNA-prov på varenda sate som blir misstänkt?
2. Hur mycket kan man lita på att polisen förstör proverna från dem som avförs från utredningar? Tidigare har de ju varit skeptiska (från DN) till sådana rensningar.

Kanske är det ytterligare ett tecken på hur mycket (s) har kommit att identifiera sig med makten, detta att hela tiden vilja övervaka och registrera och samla information. Den svenska, etablerade, vänsterns många, många fel till trots har den trots allt lutat åt det frihetliga och demokratiska hållet och har därför haft vissa beröringspunkter med liberala ståndpunkter. På områden som integritet och mänskliga rättigheter har det oftast funnits en möjlighet att se att det åtminstone finns en god vilja. De har visserligen alltid saknat förmåga att analysera sin egen politik tillräckligt långt för att inse att den är oförenlig med mycket av det de säger sig stå för men ändå.

Å andra sidan kan det också vara ett utslag av en allmän utveckling, det privata blir alltmer politiskt, på alla områden och i allt högre grad. Vad ska vi med en skyddad sfär till när Staten är det stora goda?

Nu när (s) slutat se sig som ett politiskt parti som får slåss om makten med de andra partierna i allmäna val och istället har börjat identifiera sig själv med maktapparaten, är utvecklingen mot mer övervakning och mindre personlig integritet för medborgarna fullständigt logisk.

Och så idag kommer nya trevliga förslag, här från Svenskan, angående befogenheter för polisen att genomföra t.ex. husrannsakan och telefonavlyssning i förebyggande syfte:

Polisen får rätt att genomföra långtgående tvångsåtgärder utifrån mycket svaga misstankar. Det ska räcka med att det finns anledning att anta att brott kommer att begås.

Det blir en hel del övervakning och rätt lite integritetsskydd eller hänsyn till grundäggande medborgerliga och mänskliga, individuella rättigheter.

Thomas Bodström är verkligt farlig.