Rationalisten

Vad föranleder dessa extremt moralistiska utbrott från journalister i förhållande till ministrarnas snedsteg och klavertramp? En ministers huvud på ett fat, såklart.

Därför blir de svarta lönerna till barnflickor (och vem är det egentligen som förutsätts ha förlorat i den transaktionen?) och vägran att betala tv-licens (en ideologiskt fullkomligt rimlig inställning till en orättfärdig skatt) något att utnyttja till fullo. Men ska vi verkligen acceptera förnekelserna av journalistkårens vänsterinriktning när två företeelser som har så uppenbar ideologisk grund väcker jägarinstinkterna så fullständigt?

Någon kanske vill invända att drevet gått mot socialdemokratiska ministrar och Gudrun Schyman också. Naturligtvis, men det är förstås en annan och mycket värre femma när en politiker bryter mot lagar man själv har instiftat under mycken moralisk utgjutelse. Stegö-Chiló borde stå fast och säga att TV-licensen är en orättfärdig avgift som tas ut på ett orättfärdigt sätt. Gudmundson skriver bra om den aspekten.

Och om hon nu betalar i efterhand, hur är hon då en snyltare?

Förresten, Radiotjänst har enligt egen utsago 3,4 miljoner kunder och enligt SCB finns det 4,4 miljoner hushåll totalt (Ingen kommer undan politiken får tipstack). Hur går det ihop med frustande uttalanden om att 90 procent av befolkningen tycker licensen är bra?

Det visar sig ständigt att det är bättre att vänta tre dagar innan man börjar skriva om de politiska skandalerna. Ibland visar det sig att skandalen inte egentligen förtjänade mer än en notis och vid andra tillfällen sväller skandalen alltmer när tiden går.

Skandalen med KDU-representanterna som försökte ta reda pÃ¥ SSUs hemliga planer för valkampanjen (om man ska tro pÃ¥ SSU och sÃ¥ssarna) visade sig vara en orkan i ett vattenglas. Dessutom visade det sig att det fanns en rätt smutsig bakgrund, Ã¥tminstone om man istället väljer att tro pÃ¥ Urban Svensson, partisekreterare (kd). Han menar att det handlade om att KDUarna försökte sabotera SSUs ständiga fuskande med affischeringen i Stockholm. Det är en rätt trovärdig historia, och jag skulle inte ha misstrott den om det hade handlat om nÃ¥got annat ungdomsförbund heller.

Ã… andra sidan verkar den senaste skandalen, där huvudaktörerna är folkpartiet och SAPnet, vara mer av ballongtypen. Allteftersom kryper affären uppÃ¥t i (fp), frÃ¥n partisekreteraren i LUF upp till partisekreteraren i (fp). Handlingarna i sig är dessutom olagliga och det verkar som om inloggningarna kanske gett information som gjort att (fp) kunnat navigera snyggare i förhÃ¥llande till (s) utspel. Det finns helt enkelt inte mycket att säga för att försvara. Istället fÃ¥r väl vi som hoppas pÃ¥ ett maktskifte svära i tysthet över att folk är sÃ¥ fruktansvärt dumma att de inte förstÃ¥r sig pÃ¥ nÃ¥gonting om modern teknik och de spÃ¥rningsmöjligheter som den medger. Och bita ihop och fortsätta hoppas.

Samtidigt finns det en del annat att ställa frÃ¥gor kring, hur mycket av den information som (fp) fÃ¥tt tillgÃ¥ng till har funnits tillgänglig för vem som helst som skaffat sig ett konto pÃ¥ SAPnet (som ju tydligen ska vara öppet)? Hur länge har information om kopplingarna till (fp) funnits hos dem som borde ha reagerat pÃ¥ den, sÃ¥som sÃ¥ssarna och jounalisterna? Att själva intrÃ¥ngen skedde för ett halvÃ¥r sedan men “avslöjas” nu är sÃ¥ väl tajmat att det luktar lite skämt. Och hur jävla risig säkerhet fÃ¥r man egentligen ha?

Skönt att inte alla har dragits med i den nymoralistiska yran.

Gääääsp!

Historien är egentligen rätt ointressant men den rymmer en aspekt som kan vara lite spännande. Här står ord mot ord mellan en man av icke-svensk etnicitet och en kvinna av svensk etnicitet. Någon ljuger, men vem? All bets are off.
Å ena sidan kan vakter vara jäkligt störiga men å andra sidan är det min egen erfarenhet att man måste anstränga sig för att väcka deras aggresivitet. Och Sjödin verkar ju inte vara villig att medge att hon (eller hennes sällskap?) gjorde någonting för att provocera fram bråket. Å andra sidan har nog Sjödin mer att förlora på hela affären, det är i rätt stor utsträckning hennes karriär som står på spel. Särskilt om utnämningsförfarandena skulle ändras.
Fast jag hoppas nog ändå att Anna Sjödin inte ljuger. Annars får man fråga sig hur SSU har lyckats välja en ordförande som i en upphettad situation använder tillmälen med rasistisk ton.