Rationalisten

Nu är det bara 21,5 timmar kvar tills planet till Bangkok går. Jag lär knappast vara inne här så mycket under de kommande fyra veckorna så jag kommer att stänga av kommentarerna så länge.

Foton från resan kommer förhoppningsvis på min Flickr-sida.

Au revoir

Redan efter 3 dagar är 2006 på många sätt ett bättre år än 2005. Det bådar gott.

Eftersom jag har lite grejs för mig blir det inte så mycket skrivet här på en vecka till (men osvuret är som bekant bäst). Sen ska jag försöka rycka upp mig. Det lär gå, bredband hemma kommer förmodligen visa sig vara ett lämpligt verktyg för ett mer aktivt bloggande.

Ja, på bloggen alltså, inte i mitt liv. Det har varit fullt dagtid och dessutom försvann Internetuppkopplingen hemma i början av månaden (och jag räknar inte med att få någon ny förrän i februari) så det blev klurigt att hinna med att producera något. Men jag ska försöka i alla fall.

Mycket spännande har ju hänt på sistone:

Rojas gjorde med sin DN-debattartikel en stor väntjänst för alla dem som ansluter sig till den fantasifulla och naturligtvis fullständigt idiotiska idén att liberaler är fascister. Jag har inte läst artikeln och inte heller rapporten. Men t.ex. Dennis har skrivit intressant.

EU-parlamentet röstade ja till ett av justitieminister Bodströms allra mest Orwellska förslag (och det säger inte lite), det om lagring av uppgifter rörande data- och teletrafik. Det framgår inte av DNs artikel vilket förslag det var som gick igenom, det gör ju trots allt en skillnad om APBIFPI-idioterna fick igenom sina idéer om att uppgifterna även skulle kunna användas för att bekämpa de hemska upphovsrättsbrotten. Det skulle pocka på bärsärkagång medan ett förslag som begränsar sig till terrorismbekämpning bara provocerar till enorm ilska och frustration.

Jag tycker det är enormt skrämmande att alla dessa integritetskränkande förslag kommer från (s), samtidigt som de inte tycks ha något intresse av mer resurskrävande eller omfattande brottsbekämpning, t.ex. större ekonomiska resurser till polisen. Eller reformer för minskad arbetslöshet. Brottslighetens rötter tycks ju vara svårfångade (se stycket ovan!) men dålig ekonomi lär ju inte vara någon dämpande faktor i alla fall. Tanken tycks vara att det är värt all medborgarnas integritet så länge man kan öka mängden uppklarade brott (om det nu skulle bli effekten av alla dessa åtgärder, något som tycks vara ytterst tveksamt) utan att behöva lägga ut några pengar eller ändra något stort.

Som det ser ut nu är det inte lång tid kvar innan samhället är moget för ett långsamt avskaffande av demokratin. Det gäller bara att gå långsamt fram och hela tiden sälja in förändringarna ordentligt så ska det nog visa sig möjligt. Jag tror inte Orwell missade med 21 år (vi är inte framme än) men risken är stor att det kommer visa sig att han missade med 30. Undrar om Usama hade räknat med att elfte september skulle bli en sådan fullständig framgång.

Idag publicerade en bunt forskare av olika typ en debattartikel i DN. Den handlar om (kritiserar) den granskning av Eva Lundgrens forskning som Uppsala universitet drog igång efter “Könskriget” och som nu är så gott som klar. Jag har tänkt återkomma till deras tankar kring forskningen, det är en nog så god utgångspunkt för några tankar kring vad som egentligen menas med forskning. Å andra sidan vill jag förbehållslöst stämma in i artikelns kritik av själva granskningen och grunderna för denna. Om universitetet tyckte att det fanns grunder för en granskning av Lundgrens forskning borde man ha haft mod att stå för det. Istället blev det en granskning som hade som ett deluppdrag att hitta en motivering till sin egen existens. Ett helt nytt tankesätt. En analogi inom rättsväsendet skulle kunna tänkas vara att RÅ plötsligt bestämmer sig för att börja undersöka en person för att se om det eventuellt skulle kunna finnas något begånget brott att undersöka. Förmodligen skulle det bli visst rabalder.

Ska åka bort över helgen och kommer inte att skriva något här förrän tidigast på söndag.

Trevlig helg!

Det verkar väl lite förmätet att inte skriva något om att jag uppmärksammades av bloggkrönikan i lördags.

Jag fick reda på det genom att min farbror ringde mig och, ganska uppspelt, undrade om det verkligen var mitt namn han hade hört på radion. Det visade sig ju att det stämde.

Det förstås alltid trevligt att få lite uppmärksamhet och diskussionen om bloggkrönikan till trots tycker jag att mitt bidrag hamnade i en rimlig omgivning.

Nu kan jag också passa på att gratulera alla som håller på AIK till lagets nya allsvenska kontrakt.

DN: Persson för frihandel framför skatt.

Fantastiskt.

Igår när jag skulle hacka en chilifrukt lyckades jag kapa av en bit av vänster pekfingerspets. Man har mycket blod i fingrarna. Det gör inte ont men det stora plåstret gör att pekfingret är oanvändbart att skriva med på tangentbordet och det blir mycket jobbigare att skriva.