PĂ„börjat, pausat, Ă„teruppstartat och LĂ
NGT!
I lördags hölls till sist demonstrationerna mot polisens tillslag mot TPB. PĂ„ förhand fanns det vissa farhĂ„gor om vad som skulle locka ut demonstranterna – skulle det vara
- att tillslaget innehöll mÄnga rÀttsvidriga och rÀttsligt tveksamma aspekter,
- att den nuvarande upphovsrÀttslagstiftningen Àr uppenbart obalanserad eller
- att tillslaget minskade tillgÀngligheten till upphovsrÀttsskyddat material?
TyvĂ€rr visade det sig, Ă„tminstone Ă€r det bilden jag fick utifrĂ„n nyhetssĂ€ndningar och intervjuer, att det var alternativ (c) som lockade flest. Sammantaget fick de dĂ€r intervjuerna mig att hĂ„lla med Wille i hans bedömning av drivkrafterna i den hĂ€r frĂ„gan – “den egna fria lunchen Ă€r allt”.
En annan sak som slog mig nĂ€r jag sĂ„g nyhetssĂ€ndningarna frĂ„n demonstrationerna – och det Ă€r nĂ„got som har fortsatt slĂ„ mig sedan dess – Ă€r betydelseförvrĂ€ngningen av termen fildelning. IstĂ€llet för att beteckna en bred uppsĂ€ttning protokoll och verktyg för att dela filer mellan datorer, betyder fildelning numera, Ă„tminstone i media, den delmĂ€ngd som handlar om olaglig delning av upphovsrĂ€ttsskyddat material i anonyma nĂ€tverk. Den sammanblandningen kan pĂ„ ytan tyckas vara ovĂ€sentlig, medierna behöver ju en benĂ€mning pĂ„ fenomenet, men den har en kĂ€lla och potentialen att bli ett problem i lĂ€ngden.
Den nya betydelsen av termen fildelning stammar framförallt ur den amerikanska underhĂ„llningsindustrins kamp mot ett nu 22 Ă„r gammalt utslag i den amerikanska högsta domstolen, Betamax. Betamax-utslaget innebĂ€r att en utvecklaren av en viss teknik eller uppfinning inte kan hĂ„llas ansvarig för att den anvĂ€nds till intrĂ„ng i upphovsrĂ€tten, sĂ„ lĂ€nge som tekniken/uppfinningen har omfattande lagliga anvĂ€ndningsomrĂ„den. För oss som bor pĂ„ den östra sidan av Atlanten Ă€r naturligtvis inte utslag frĂ„n USAs HD direkt bindande men det finns inget sĂ€tt att komma runt att de Ă€ndĂ„ pĂ„verkar oss, USA har Ă€ndĂ„ under lĂ„ng tid varit motorn i den tekniska utvecklingen. Om Betamax-utslaget hade blivit nĂ„got annat hade det i praktiken givit underhĂ„llningsindustrin vetorĂ€tt mot hela teknikutvecklingen. Exempelvis passar datorer och Internet precis in pĂ„ beskrivningen i utslaget – de kan uppenbarligen anvĂ€ndas till intrĂ„ngsverksamhet men har samtidigt synnerligen omfattande lagliga anvĂ€ndningsomrĂ„den. Hade underhĂ„llningsindustrin fĂ„tt sin vilja igenom i detta upphovsrĂ€ttsliga mĂ„l i persondatorns barndom Ă€r det inte otroligt att hela IT-revolutionen hade kunnat omintetgöras. Det manar till eftertanke nĂ€r man behandlar upphovsrĂ€tt (eller immaterialrĂ€tt öht), Ă€r verkligen fördelarna större Ă€n de potentiella nackdelarna?
Under de senaste 22 Ă„ren har alltsĂ„ en mĂ€ngd uppfinningar, uppfinningar som faktiskt kan anvĂ€ndas för intrĂ„ng i upphovsrĂ€tten, gjorts möjliga av Betamax-utslaget och nu tycker underhĂ„llningsindustrin att det Ă€r dags att sĂ€tta stopp. Förra Ă„ret avgjordes ett annat uppmĂ€rksammat mĂ„l i USAs HD, MGM vs Grokster. Den kommande rĂ€ttegĂ„ngen mot TPB kan komma att bli nĂ„got av en svensk motsvarighet till det mĂ„let. BĂ„da handlar om fildelningstjĂ€nster och bĂ„da handlar i nĂ„gon mĂ„n om huruvida den som tillhandahĂ„ller en tjĂ€nst kan hĂ„llas ansvarig för att anvĂ€ndarna utnyttjar tjĂ€nsten till olaglig verksamhet. I Grokster var underhĂ„llningsindustrins mĂ„lsĂ€ttning dels att slĂ„ ett slag mot alla fildelningstekniker (som i USA tenderar att gĂ„ under den svepande beteckningen P2P) och dels att slĂ„ undan Betamax-utslaget. Utslaget blev nĂ„got av ett antiklimax för alla inblandade, domstolen landade lite mittemellan och menade att Grokster “uppmanade” (inducement – svĂ„rt att översĂ€tta exakt) till intrĂ„ng.
Just som parallellmĂ„l till Grokster Ă€r TPB intressant. I APBs nyheter handlar det om “fildelningsmĂ„l” och “fildelarrĂ€ttegĂ„ngar” (nĂ„gon gĂ„ng ofullstĂ€ndigt preciserat till “olaglig fildelning”). Tendensen Ă€r alltsĂ„ att underhĂ„llningsindustrins representanter Ă€ven hĂ€r försöker smutskasta fildelningen som fenomen och inte bara de olagliga aspekterna av den. Den trenden förstĂ€rks naturligtvis ocksĂ„ av de regelbundna slĂ€ppen av siffror som “visar” hur mycket underhĂ„llningsindustrin förlorar pĂ„ “fildelningen” varje Ă„r. NĂ€r (om?) rĂ€ttegĂ„ngen mot TPB vĂ€l hĂ„lls kommer det alltsĂ„ att finnas med en doft av den amerikanska debatten. Domen i sig kommer ocksĂ„ att fĂ„ svepande konsekvenser för hur det ska bedömas nĂ€r en tjĂ€nst anvĂ€nds för intrĂ„ng i upphovsrĂ€tten, Ă€ven svenska domstolars utslag har ju prejudicerande verkan. För mer ingĂ„ende analyser av hur den svenska lagstiftningen ser ut och hur fallet skulle kunna utveckla sig rekommenderar jag Niklas Lundblad.
Det finns en vĂ€ldigt viktig aspekt gömd i textmassan ovanför: processen mot TPB handlar inte bara om intrĂ„ng i upphovsrĂ€tten, det handlar om upphovsrĂ€tten i sig. Om motivationen till att det finns en upphovsrĂ€ttslagstiftning och om vems intressen som Ă€r viktigast nĂ€r upphovsrĂ€tten reformeras. Den vanligaste argumentationen för upphovsrĂ€ttslagstiftning (och detta gĂ€ller förstĂ„s immaterialrĂ€tt överhuvudtaget) Ă€r att den möjliggör för upphovspersonerna att försörja sig pĂ„ sin verksamhet och att den pĂ„ det sĂ€ttet leder till en större produktion av verk. En sorts kulturmotor, alltsĂ„. Lagstiftningen finns till dĂ€rför att den skapar vĂ€rden för samhĂ€llet. Det Ă€r en god motivering. Ă
andra sidan mÄste vÀrdena som lagstiftningen skapar stÀllas mot de kostnader som den ocksÄ innebÀr, lagstiftningen mÄste vara balanserad. HÀri ligger det nuvarande problemet.
NĂ€r upphovsrĂ€ttslagstiftningen skĂ€rptes för ungefĂ€r ett Ă„r sedan införde Sverige lagstiftning som i lika hög grad Ă€r bestĂ€lld som nĂ„got av Hans Karlssons arbetsrĂ€ttsliga förslag. UpphovsrĂ€ttsindustrin missade (och fortsĂ€tter fortfarande att missa) tekniktĂ„get frĂ„n början och reagerade med ett panikslaget armviftande. De lyckades övertyga amerikanska politiker om sin oundgĂ€nglighet (och att de riskerade att gĂ„ under om inte nĂ„got gjordes) och lobbade igenom den lagstiftning som gĂ„r under namnet DMCADet Ă€r inte första gĂ„ngen underhĂ„llningsindustrin har reagerat pĂ„ detta sĂ€tt, man har i sjĂ€lva verket kĂ€mpat mot varje teknisk landvinning som kunnat pĂ„verka den egna situationen, Betamax som jag nĂ€mnde ovan Ă€r ett exempel. StĂ€ndigt har industrin försökt stoppa utvecklingen och nĂ€r man har förlorat har man istĂ€llet anpassat sig och hittat sĂ€tt att tjĂ€na pengar pĂ„ det nya. Filmer pĂ„ video och DVD har blivit en enorm inkomstkĂ€lla för filmbranschen, en inkomstkĂ€lla som inte hade existerat om branschens ursprungliga reaktion hade burit frukt. TyvĂ€rr tycks inlĂ€rningsförmĂ„gan hos branschen vara rĂ€tt lĂ„g, man vĂ€ljer alltid hellre att ropa efter begrĂ€nsande lagstiftning Ă€n att hitta inkomstströmmarna i den nya tekniken.. DMCA importerades till EU (dĂ€r den bytte namn till EUCD – European Copyright Directive) som ett tvingande direktiv. Lagstiftningen implementerades, efter mĂ„nga pĂ„backningar, i Sverige den första juli förra Ă„ret. Den lagstiftning som infördes Ă€r en lagstiftning som inte frĂ€mst Ă€r inriktad pĂ„ att skapa goda möjligheter för upphovpersoner att tjĂ€na pengar pĂ„ sina verk och det Ă€r inte en lagstiftning som syftar till att skapa en balans mellan konsumenternas och producenternas intressen – det Ă€r en lagstiftning som helt och hĂ„llet Ă€r avsedd att försvara en industri som inte har lyckats och inte tycks vilja anpassa sig till ny teknik.
Jag har skrivit mycket om den hÀr lagstiftningen tidigare (kolla under rubrikerna upphov och teknik/teknologi) och min slutsats Àr klar. De kostnader som den omfattande och hÄrda nya upphovsrÀttslagstiftningen medför i form av kvÀsande av den tekniska utvecklingen, begrÀnsningar i möjligheten att skapa derivativa verk, möjligheten för konsumenten att anvÀnda sina inköpta (licenser till) verk pÄ innovativa eller bara osanktionerade sÀtt och sÄ vidare, Àr lÄngt högre Àn de vÀrden som den kan sÀgas skapa. DÀrför mÄste den nuvarande upphovsrÀttslagstiftningen reformeras.
Uppdatering: Jag hade visst missat en liten debatt angĂ„ende “fildelning”.
