Rationalisten

När Fredrik Reinfeldt var här i Uppsala för att valtala pÃ¥ Stora torget dök det upp ett litet gäng, av den osynliga varianten men kanske ocksÃ¥ AFA-kopplade, för att störa hans tal. Enligt Expressens reporter Cecilia Garme var deras mÃ¥lsättning att “visa att yttrandefriheten inte är total”. Eftersom de begärde demonstrationstillstÃ¥nd av polisen och blev ivägskuffade till ett hörn av torget fÃ¥r man anta att deras mÃ¥l var att visa att de inte hade yttrandefrihet. De fick ju inte förstöra sin politiska motstÃ¥ndares manifestation.

En annan tolkning är att de ville visa att yttrandefriheten inte är total och att de själva borde ha rätten att begränsa vilka som får yttra sig eller inte. Den tolkningen stöds ju också av andra av deras handlingar, såsom attackerna mot centern eller de syndikalistiska ( () är ju ett SUF-projekt från början) brevbärarnas vägran att dela ut valmaterial från SD.

Visst, för den som har rätt är det förstås svårt att se att det rör sig om oförenliga koncept men oförenliga är de hursomhelst. Antingen ser de sig som kämpar för fullständig yttrandefrihet, och i så fall är de uppenbarligen hycklare, eller så är de kämpar för fullständig yttrandefrihet bara för sig själva, och då är de förstås inte några yttrandefrihetskämpar alls.

Bara för att klargöra alltså.

Via Promemorian hittade jag till den här artikeln i Resumé, där den kristdemokratiska riksdagsledamoten Helena Höij ger mer vatten pÃ¥ kvarnen rörande dynamiken kring inskräkningar i yttrandefriheten. Hon menar nämligen att det borde gÃ¥ att göra sÃ¥dana inskränkningar för att förbjuda “porrbilarna” i Stockholm och hon motiverar det med att det ju minsann gick bra att göra inskränkningar för att förbjuda barnporr. Detta är precis den utveckling som det varnades för när barnporr-inskränkningen infördes: har man väl gjort en inskränkning i “ett gott syfte” finns det ingen möjlighet att förhindra att andra “tillräckligt goda syften ocksÃ¥ används för nya inskränkningar.

I tisdags grät brevbärare för att de var tvungna att dela ut reklam för nationaldemokraterna och i protest såg de till att bli sjukskrivna.

I dag visar det sig att en skola i Kungälv vill ge elever underkänt i samhällskunskap om de hyser rasistiska eller nazistiska åsikter.

Det finns mycket som pekar åt fel håll just nu, mycket som tyder på att synen på demokrati som ett öppet system är dödssjuk. Istället för att ta debatten om och med olika åsikter ska de kväsas. Istället för en djupt känd känsla att alla människor har gjort sig förtjänta av sin egen uppfattning, även om den skiljer sig avsevärt från vår egen, strävas det efter lagstiftning och andra tvingande åtgärder.

En viktig sak att hÃ¥lla i förgrunden när man begrundar alla sÃ¥dana här fall: de är bara en början. Det finns ingen tydlig gräns som avskiljer det godtagbara frÃ¥n det oaccetabla. Accepterar man att brevbärarna eller rektorerna eller vem som helst har rätt att definiera “det rätta” finns det inget att sätta emot när det är centerns material eller Ã¥sikter som drabbas av behandlingen.

Kanske finns det en inbyggd likriktningstendens i oss människor, en tendens att acceptera att avvikare stöts ut, bara åsikten att de är avvikare är tillräckligt allmänt accepterad. Många av de underliggande principerna i det liberala demokratiska projektet har som orsak och effekt att motverka sådana tendenser. Synd då att det är de principerna som tycks sitta lösast till.

Tre års fängelse för att ha fel åsikt i fel fråga. Det är den enda tolkningen av domen mot icke-legitimerade tokdåren David Irving.

Irving har visserligen genom sin, i skenet av vittnesbörd och annan bevisning mycket märkliga, historietolkning kommit att bli en ikon för brunskjortor över hela världen men det gör honom inte på något sätt förtjänt av att kastas i fängelse. Om något förtjänar Irving samma typ av avståndstagande stöd som alla andra dårar som förvandlas till martyrer i liknande fall. Han verkar vara en idiot och det han säger är felaktigt men det förhindrar inte att han måste ha rätt att säga det.

Den österrikiska lagstiftningen är uppenbart absurd. Till skillnad från den svenska lagen mot hets mot folkgrupp (som är tillräckligt illa i sig) är det här inte frågan om att förbjuda uttalanden som är direkt hatiska mot en folkgrupp. Detta rör sig om ett förbud mot att uttrycka en avvikande hållning till en historisk tolkning, en uppenbar inskränkning av möjligheten att ifrågasätta allt - till och med de mest välunderbyggda historieskrivningar.

I fallet Åke Green framfördes ofta ståndpunkten att även de mest illaluktande åsikter måste få framföras så att de kan bemötas i den offentliga debatten. När det gäller historietolkningar gäller det argumentet i ännu högre grad, kanske framförallt för att det faktiskt finns en bevismassa att värdera, något som ju inte är fallet när det gäller en diskussion om religiöst inspirerad intolerans.

Kanske viktigare ändÃ¥, fastän pÃ¥ samma spÃ¥r, är martyrskapet och den enorma effekt av gödsel pÃ¥ konspirationsteorier som en ren kväsning av avvikande Ã¥sikter innebär. Martyrer har en enorm kraft och bakvända resonemang av typen “varför skulle han hindras frÃ¥n att säga det han säger om det inte lÃ¥g nÃ¥got i det?” har stor lockelse. För dem som redan är övertygade av de sionistiska konspirationsteorierna gör det säkerligen ingen skillnad men risken ligger i de signaler som en nedtystning sänderHär finns det kanske skäl för en känga till alla dem som bygger och upprätthÃ¥ller konspirationsteorier med t.ex. “kapitalet” eller USA som upphovsentiteter eftersom de hjälper till att hÃ¥lla konspirationsteoretikernas bizarra argumentationstekniker levande. till alla dem som bara är allmänt skeptiska till offentliga institutioner och deras motiv.

Släpas förintelseförnekarnas verklighetsfrånvända teorier ut i ljuset kommer de att spricka som troll och bara dårar kommer kunna hålla fast i dem. Om de å andra sidan hålls fast i mörkret kommer de att frodas och sakta men säkert sippra ut i bredare grupper än bara de brunskjortebärande tokar som konstruerade dem.

Igår började jag skriva på ett inlägg. Min tanke var att svenska media borde ha publicerat åtminstone en del av de så kallade Muhammed-teckningarna. Inte som ett försvar av yttrandefriheten i sig, utan därför att de, tack vare den enorma reaktionen, har stort nyhetsvärde nu. Det har påståts att protesterna i Beirut och Damaskus, där ambasader stacks i brand, var regisserade av den syriska regimen och om det skulle vara sant vore attackerna, strikt talat, krigshandlingar. Svenska nyhetskonsumenter borde kunna ta del av och själva bedöma de bilder som kunnat orsaka så mycken oreda. Att inte publicera dem är däremot att antingen ge efter för en rädsla för reaktionen eller att applicera just den självcensur som JP ville belysa.

Men allt det där ändrades igår kväll när Säpo och UD la lite tryck på ett webbhotell och fick fram en nedsläckning av SverigeDemokraternas (hädanefter kallade mupparna) hemsida. Anledningen var att det där fanns en bild av Muhammed och att detta anses medföra en ökad risk för svenskars liv och svenska intressen utomlands. Givetvis kunde varken Säpo eller UD förbjuda mupparna att publicera bilderna eller tvinga webbhotellet att släcka sidorna men det behövdes heller inte. Sepå behövde bara kontakta webbhotellet och presentera sina hemliga hotbilder för dem så var saken biff.

Nu har det alltså uppstått en situation där det faktiskt är principiellt viktigt att etablerade medier börjar testa var gränserna går, hur mycket man kan publicera innan Staten kommer och knackar på. Gärna material som driver med andra religioner också och helst material av bättre kvalitet än JPs teckningar.

För att bli lite mer abstrakt igen, det finns en fråga som jag vill ha svar på: vems världsåskådning är skyddsvärd? Kofi Annan gjorde ju ett uttalande igår, här är ett utdrag ur Ekots artikel:

Han försvarade också ett förslag från 57 muslimska länder att inkludera bekämpande av kränkande språkbruk. I grunddokumentet för det nya FN-organ som ska ersätta FN:s kommission för mänskliga rättigheter.

Enligt de muslimska ländernas förslag ska kränkning av som det heter ”religioner och dess profeter” betraktas som oförenligt med de mänskliga rättigheterna.

Jag vill veta om detta kommer att skydda min agnostisk-atetistiska världsåskådning också. Inte för att jag egentligen vill hindra någon från att driva med mig för att jag saknar gudstro men har en stark tilltro till vetenskapen men det verkar ju märkligt att de som tror på övernaturliga krafter skulle vara mer skyddsvärda. Och hur blir det med alla dessa människor som tror på andar och spöken och parapsykologi? De borde väl också skyddas.

På det hela taget är det uppenbart att det finns delar av varje religion som kan användas och också används av fanatiker och andra dårar. En del kristna hänvisar hellre till hatverser mot homosexuella än till bergspredikan och kärleksbudet. En del muslimer hittar i sina religiösa texter stöd för bombattacker mot oskyldiga och den märkliga tron att den som dör i kampen ska få ett särdeles gott mottagande i paradiset. Dessa människor gör sig själva till välförtjänta måltavlor för satir. Och nu krävs det att respekt för deras religiösa övertygelser ska vara viktigare än rätten att häckla dem. Och dessutom har SD blivit martyrer i kampen för yttrandefriheten. Det är dåliga dagar.